Ett år som lärare!

Hur har jag förändrats av det?

Idag fick mina elever ett välförtjänt sommarlov och jag har om en vecka genomfört mitt första läsår som utexaminerad lärare. Grattis till mig!

Publicerad Av

Och grattis till alla er som nyligen tagit sin lärarexamen eller ska ta den under de närmsta dagarna. För de flesta av er är det inte helt klart än, ni kanske har en komplettering från någon kurs att göra eller ska revidera klart ett självständiga arbete. Jag var inte färdig med min revidering när jag stod i Kalmarsalen och tog emot blommor. Men jag tyckte ändå att det var skönt att få ett avslut på utbildningen. Det var tillfredsställande att säga hejdå till alla “klasskompisar” man haft i fyra år. Jag som därtill skulle flytta upplevde det också som ett avsked till den stad jag bott i så länge. Det var på ett sätt skönt men samtidigt vemodigt.

I och med att jag nu jobbat som lärare snart ett läsår tänkte jag ta upp vad jag anser är de största skillnaderna (ofta fördelar) mellan min tid som lärarstudent och mitt liv som lärare.

  • Jag har fått en helt annan dygnsrytm när jag började arbeta som lärare. Det är tidiga morgnar och ibland sena kvällar. På vardagar går jag aldrig upp senare än kvart i sex.
  • Jag kan inte jobba när jag känner för det, som jag kunde göra som student. Även om jag har förtroendetid i snitt två timmar om dagen lägger jag den oftast på skolan, efter den schemalagda tiden har slutat.
  • Lärarledd tid har fått en helt annan betydelse nu.
  • Jag har fått ett helt annat ansvar nu än innan. Förut hade jag haft ansvar för min utbildning och att jag skulle klara av min utbildning. Nu är mitt jobb att ha hand om och ge en värdig utbildning för barn som mer eller mindre förlitar sig på mig.
  • Jag har börjat tänka mig för hur jag beter mig i offentligheten och försöker vara ett föredöme vart jag än går. Jag börjar tänka på vad jag lägger i matkassarna, hur jag beter mig i trafiken, är nästan alltid beredd på att jag ska träffa en av mina elever.
  • Känslan av att alltid prestera på jobbet finns konstant. Jag minns hur slut jag var efter en fem veckors VFU. Nu har jag konstant VFU+, där plusset står för alla de uppgifter jag inte fick göra på praktiken.
  • Jag får mycket snabbare respons på huruvida jag gör saker bra eller inte; barn ger mycket mer direkt respons än universitetspersonal.
  • Jag har fått utlopp för fler starka känslor under det gångna året än när jag pluggade, både bra och dåliga. Glädje är en känsla som ofta infinner sig, men också rädsla och ilska blossar upp titt som tätt.
  • Jag känner att jag faktiskt gör skäl för min lön. Det var svårt för mig att känna att jag verkligen gjorde någon nytta när jag pluggade. I efterhand kan jag se den nyttan och har insett att jag faktiskt lärde mig en hel del under utbildningen.
  • Dessvärre ska det också tilläggas att jag blivit mer orolig. Orolig för hur det ska gå för vissa av de elever jag undervisar. Orolig för hur några har det hemma. Orolig för att de inte kommer få den tid de behöver, med tanke på kommunens nedskärningar i skolan.

Men den största förändringen är nog att jag blivit säker på att jag ska fortsätta arbeta som lärare. Jag vill fortsätta bli ännu bättre på det jag gör och hur jag är i lärarrollen. Men först ska jag (om en vecka) njuta av ett sommarlov som jag faktiskt tycker jag gjort mig välförtjänt av.


Rasmus Lindström

Nyutexaminerad grundskollärare F-3. Undervisar i svenska, matematik, engelska, NO, SO och teknik.

Mejla