De beryktade junidagarna

Detta begrepp, som var så vedertaget på min skola, var helt nytt för mig. Visst visste jag att det fanns dagar i juni men att de benämndes i bestämd form visste jag inte. Händer det något speciellt; är det något som förvandlas eller förändras under dessa dagar?

Publicerad Av

Första gången jag blev bekant med uttrycket junidagarna var någon gång i april, när vi under en onsdagskonferens pratade om utvärderingen av elevenkätsresultaten vi nyligen fått ta del av. Mina kollegor blev lite förvånade över att jag inte visste vad det var. Främst för att de inte hade reflekterat över att jag faktiskt hade jobbat på skolan mindre än ett år men också för att det var ett så vedertaget begrepp för dem. Junidagarna kallas alltså de dagar lärare arbetar efter att eleverna fått sommarlov och innan lärarna får semester. I efterhand känner jag mig lite dum som inte förstod det innan.

Under dessa junidagar sysslade vi på min skola med allt från läromedelsbeställningar till utvärderingar av läsåret och grova planeringar inför nästkommande läsår.

Hände det något speciellt dessa dagar, var det något som förvandlades?

På sätt och vis måste jag nog säga att det gjorde det.

Det mest påtagliga för mig var att tempot under junidagarna var mycket lägre än tidigare. Stegen i korridoren upplevdes inte stressade, jag såg många fler leenden i personalrummet, vi fick lunch och rast samtidigt och vi hann prata med varandra både om undervisning och privata angelägenheter utan att känna press att vi behövde avrunda samtalet en speciell tid. Vi hade lunchrast tills vi var färdiga och jobbade tills vi var färdiga.

Även om lärare är ett yrke som jag rekommenderar till den som skulle vilja arbeta som det är det många gånger ett arbete där "allt går i ett". Eftersom jag inte vet hur andra arbetsplatser ser ut hoppas jag verkligen att det finns samma möjlighet till sådana dagar för all annan personal.

Jag fick under de här dagarna dessutom ta avsked av min kollega som jag haft klassen tillsammans med under det gångna läsåret. När jag först fick reda på att hon skulle sluta började jag genast fundera på hur jag skulle klara av att fortsätta ha klassen. Vi hade blivit ett bra team som kompletterade varandra. Att arbeta i ett tvålärarsystem som ny lärare hade varit mycket nyttigt för mig, både för att jag skulle komma in i jobbet och för att jag konstant hade en person att förbereda, genomföra och utvärdera lektioner med. Så i ljuset av detta måste jag säga att jag inte gjorde så mycket annat dagarna efter beskedet än att fundera och i huvudet planera nästkommande läsår.

Till sist vill jag sia lite om hur jag kommer att betrakta detta i framtiden. Även om jag tycker att det är mycket svårt att göra gör jag det ofta. Min gissning är att i framtiden kommer jag att betrakta det här tillfället som en vändpunkt; från att vara nyexad lärare till att bli “riktig lärare”.


Rasmus Lindström

Nyutexaminerad grundskollärare F-3. Undervisar i svenska, matematik, engelska, NO, SO och teknik.

Mejla