Lite lättare och så mycket svårare

Allt var upplagt för succé; det första året som lärare var över! Nu skulle det bara bli lättare. Trodde jag...

Publicerad Av

Jag hade haft ett otroligt långt och skönt sommarlov. Trots att jag hade tagit med mig datorn hem hade den förblivit oöppnad och legat på samma plats där jag la den cirka två månader tidigare. Min kropp och hjärna hade alltså fått vila ut ordentligt.

Det var mycket roligare att komma tillbaka till skolan än vad jag hade trott. Ett par nytillskott bland lärarna men annars var det samma ansikten jag mötte på skolan. Under augustidagarna hade vi det jättetrevligt: vi planerade de första dagarna, vi fikade, vi hade gemensamma planeringar av temadagar och friluftsdagar, vi packade upp nybeställt läromedel, vi förberedde klassrummen och namnade förbrukningsmaterial. Jag var inte stressad men samtidigt inte sysslolös.

Så kom den första dagen. Åh, det var ju kul det här! Att träffa alla elever igen var så härligt! Jag behövde inte använda de första veckorna till att lära känna mina elever utan kunde ganska direkt börja med undervisning.

Det var en del som kändes lättare det här året. Jag visste i princip hur jag skulle lägga upp mina lektioner och vilka moment som skulle bli svåra respektive lätta. I och med att jag kände 80 % av eleverna visste jag hur jag skulle handskas med dem och hur jag skulle bemöta dem på skolgården och i korridorerna. Även så kollegorna. Men vad jag inte hade förväntat mig var att min kunskap skulle göra mitt arbete svårare…

Min erfarenhet av undervisning och elever gör att jag lägger märke till sådant jag inte gjort förut. En analys av bedömningsstöden gör inte längre att jag bara ser vad de inte kan och behöver träna på utan också hur de skulle behöva arbeta för att ta sig fram till den ökade kunskapen. En elevs beteende i klassrummet en lektion kopplar jag ihop med en annan elevs beteende, vilket gör att jag får mer kvalitativa gissningar på hur den eleven ska bemötas. Mina planeringar har blivit mer avancerade och differentierade allteftersom jag vet vilka typer av uppgifter varje elev klarar av och lär sig något utav; det tar mycket längre tid att hitta uppgifter nu än förut. Att jag lärt mig förra året har gjort att jag är bättre på att se och tolka verkligheten, vilket i sin tur gör att jag måste agera utifrån de sätt jag vet borde fungera. Och det är allt som oftast inte de mest enkla vägarna.

Kanske är det bara en fas. Kanske är det så här varje erfaren lärare känner dagligen. I så fall saluterar jag er; ni är hjältar! Jag har börjat förstå och arbeta som ni. Men det är en lång väg kvar...


Rasmus Lindström

Nyutexaminerad grundskollärare F-3. Undervisar i svenska, matematik, engelska, NO, SO och teknik.

Mejla