Samtal, jobbiga besked och många frågetecken

En SYV-serie av blogginlägg om både de goda och lite mer jobbiga delarna av jobbet som studie- och yrkesvägledare

Här kommer jag, Rebecka Lindström, skriva från gång till gång om hur jobbet kan vara som SYV inom skolans värld. Jag kommer ta upp både de härliga sidorna men även de frågor som jag som facklig ställer mig själv och som vi diskuterar i det forum jag sitter i emellanåt.

Var börjar vi då? Kanske med att jag berättar lite om mig själv. Jag är invald i styrelsen för SYV Forum Sverige. Har du hört om den? Det är alltså en intresseförening för oss SYVare som är medlemmar i LR. Vi finns för att värna och jobba för de frågor som är specifika för oss i vår profession, som ibland skiljer sig från lärare och annan personal på våra arbetsplatser.

Själv jobbar jag i Jönköping som studie- och yrkesvägledare på heltid. Utbildade mig i Umeå, nära där större delen av min ursprungsfamilj bor. Jobbar på en gymnasieskola med El- och energiprogrammet, Fordon och transportprogrammet, Bygg och anläggning (– de som valt inriktning anläggning) och Lärlingsprogrammen. Från första SYV-jobbet har jag engagerat mig fackligt, både via Unionen och LR.

Många gånger har jag fått frågan: vad gör du på ditt jobb?, när jag berättar vad jag jobbar med. Jag är SYV, som sagt, på en gymnasieskola. Och dessutom en gymnasieskola som främst har yrkesförberedande program. Då får många uppfattningen om att jag gör nästan ingenting. Samtidigt måste jag lägga till, att en del elever blir frustrerade på att jag ”aldrig är där” när de kollar om jag sitter på mitt kontor. Vilken SYV har inte hört den, eller hur? 😉

Vad gör jag då? Vad är det för hemliga möten och uppdrag jag håller på med hela tiden som äter upp min heltidstjänst och mina två kollegors?

Vi kan ju börja med att jag personligen har ansvar för tre olika program (inklusive lärlingsakademin, som i praktiken består av åtta program). Alla eleverna ska få information varje år, gärna flera gånger, om vad som händer under året, vilka val de ställs inför och vad de behöver tänka på inför framtiden. De ska med min och lärarnas hjälp lära sig hur man väljer - att inte bara välja som kompisarna - och planera inför deras framtid.
Det är vad jag lägger en del tid på just nu.

Jag ska alltså ut till nio ettor (och deras vårdnadshavare) för att kort informera om vad de ska ha för förväntningar för skolformen, vad de ska tänka på kring att det är kurser - och inte ämnen - de läser, vad som är speciellt för deras program. Dessutom berätta att för flera av dem så är deras betyg från ettan avgörande för att de ska komma in på den inriktning inför tvåan som de vill ha.

Du som är SYV vet vad jag menar – att när det är fler elever än platser, kollar vi på vilka betyg eleverna har och sedan rangordnar vilka som får bli elektriker istället för att jobba med automation direkt efter gymnasiet, eller vilka som får bli snickare istället för anläggningsarbetare. Det tar alltid några vändor mellan mig och mentorerna i varje klass för att hitta en lämplig tid för dessa klassbesök.

Det var ettorna det, sen är det förstås tvåorna och treorna också. Alla ska ha lite olika typ av information från SYV så att de är förberedda, inför att anmäla sig till högskoleprov eller tänka på att välja rätt individuellt val eller andra val som de har framför sig. Vill de studera vidare efter gymnasiet eller inte? Vill de studera på yrkeshögskolan eller universitet?

Allt detta i gruppsammanhang gillar jag. Dessutom skönt att vara tillbaka och att få stå framför en klass och inte sitta med eleverna via teams eller spela in en film som man sen ska skicka ut …

Vad gör jag mer då?

Vi har vi dessa möten, rätt många också. Det är några som jag behöver vara med på, måste vara med på, och en del jag styr upp själv. Det handlar om EHT-möten, personalkonferenser av olika slag, elevmöten med vårdnadshavare eller möten med kommunala aktivitetsansvaret eller någon gång SIP-möten om det är riktigt vinkligt för eleverna. Vissa veckor känns det som hälften av veckan är bokad bara i möten…

Varför är vi på så himla många möten då? Vad gör vi ens på varje möte? Det som jag ofta märker att lärare och andra jag känner (ja men se och hör! Jag känner fler än bara lärare 😉) funderar många på vad vi gör på EHT… Vad är ens EHT?

Det står för ElevHälsoTeam. Här sitter rektor, skolsköterska, specialpedagog, SYV och kurator (som standard) och bollar elevärenden mellan oss, diskuterar åtgärder och håller koll på vad som händer. Vi hjälps åt med förebyggande arbete också – hur har vi en bra attityd på skolan mellan elever, lärare och vi andra i personalen? Hur ser vi till att våra elever mår bra och inte utsätts för mobbing, hur motverkar vi alkohol och droganvändning hos eleverna… osv.

Nu tänker du som SYV säkert såhär: men Rebecka, du har ju glömt vad vi faktiskt är bäst på! Jo, jag vet, det har jag faktiskt. Det här med samtal, det ska liksom klämmas in mellan allt det där andra. Vi SYVare ska finnas där för varje elev som behöver oss, vi ska vara tillgängliga och samtidigt ha bra kvalitet på våra samtal med eleverna. Varje gång de funderar på hur de ska planera inför framtiden, nå sina mål och hitta motivationen igen, då vill vi finnas där. Frågan är då när vi gör det… jo, all annan tid egentligen.

Jag kan ha kontakt med 10 elever en intensiv period, inte samtal precis, men svara på några frågor, någon droppar in och det blir ett samtal på 30 minuter, och här och där bokar vi samtal för att eleven och jag inser att det här nog är en djupare diskussion.

Nu i början av terminen blir det också en del tråkiga besked som: det är fullt på det programmet, elever kom inte in där de ville, de vill byta klass, individuellt val osv.
Dessa dagar har i alla fall jag känt mig som en nej-sägare. ”Nej, det är fullt”, ”Nej, jag kan inte göra något åt det”, ”Rektor säger nej till byte”… Många besvikna elever har gått från mitt kontor senaste veckorna. Men många har också hittat en liten lösning.

Vi SYVare behöver förstås också hålla oss uppdaterade kring hur arbetsmarknaden ser ut, nätverka med andra skolor och utbildningsanordnare, och det kan också bidra till att eleverna känner att ”du är ju aldrig där!”…

Sammanfattningsvis har jag en del att göra på jobbet. 😉

En tanke innan du slutar läsa: diskussioner har även kommit upp med lärare och administratörerna. Tankar om att vi ger eleverna för många valmöjligheter, lär vi dem hur det är i verkligheten nu? Ibland har jag behövt ställa mig den tanken. Ibland får man inte allt man önskar sig, och vi alla måste lära oss att acceptera det. Eller?

”Många besvikna elever har gått från mitt kontor senaste veckorna. Men många har också hittat en liten lösning.”



Rebecka Lindström

Studie- och yrkesvägledare. Ledamot i intresseföreningen för studie- och yrkesvägledare.

Mejla