SYV:s arbetsbelastning
- vem bryr sig?

Första gången jag jobbade på en skola var det ett föräldravick, på en grundskola. Det var ett högstadium med ungefär 810 elever. Det var tänkt att det skulle räcka med en heltidssyv. Massor av elever. Jag är ensam. Praoperiod. Gymnasieval.
Tror du det gick bra?

Nyligen har LR släppt en undersökning som genomfördes med ett antal av oss SYV:are. Man intervjuade grupper av SYV:are inom grund- och gymnasieskola, men även vuxenutbildning. Man kollade på hur många elever vi har, och om vi tycker vi har för många, för få eller lagom många.

Den visade som du ser på bilden här nedan, att vi, precis som lärare, har en ökad arbetsbelastning och generellt ansvarar för fler elever än vi tycker är lagom eller realistiskt många. På den där högstadieskolan jag var vikarie på, var det såklart alldeles för många.

Hämtad från rapport om elevantal för SYV

Som du läste i förra inlägget har jag som SYV på en gymnasieskola en hel del att göra om dagarna (precis som alla andra) och denna gång tänkte jag berätta lite om hur många elever man kan ansvara för som SYV. Du ser ju redan nu att det kan vara galet många. Beroende på vilka elever du har, vilken ålder det är och om det är en eller flera skolor går det mer eller mindre bra. Idag kommer jag skriva om hur jag tänker kring det.

Det är självklart för mig, att man ska ha en rimlig arbetsbelastning och inte känna sig otillräcklig. Jobbet ska vara en plats där du kan göra nytta, bli stimulerad och utvecklas. Du ska inte vara en urkramad trasa när du kommer hem – i alla fall inte hela tiden och inte hela året

Idag har jag lite mer än vad jag klarar av. Jag har ungefär 560 elever.
Det är lite väl många, och vi får se nu om jag kommer hinna med allt som behöver göras under läsåret. Men som du läste här ovan – finns det verkligen värre.

Betyder detta att det är okej att ha lite för många?
Hmm … Vad tycker vi egentligen om det? Vad har det för följder?

I den här rapporten som jag nämnde tidigare, tycker vi som fick frågan att det inte är riktigt rätt. Vi vill hellre ha färre – så att vi kan andas, ha tid att göra lite mer kvalitet-grejer och se till att ha tid när eleverna faktiskt behöver oss.
Man kan såklart se vägledning som något som verkligen är hela skolans ansvar, för det är det! Men – om vi vägledare ska ha möjlighet att göra ett kvalitativt jobb, själva orka och ha tid att ta initiativ att träffa de flesta elever, så att även de som inte aktivt söker oss får det stöd de ändå kan behöva – ja då måste man göra vissa ändringar.

Någon gång har jag hört att det finns en korrelation mellan den möjlighet man har att påverka sin situation med den lycka eller tillfredsställelse man känner. Det kan vara en viktig tanke att ha med sig i sitt jobb som SYV. Vissa saker kan vi påverka, andra är svårare.
Men för att se det från en lite ljusare sida: att vara både medlem och aktiv i facket gör att i alla fall jag känner ett visst … ägande av min situation. Jag är med där vi diskuterar dessa frågor. Vi i SYV Forum har delvis varit med i denna undersökning jag skrev om här ovan, och den belyser faktiskt vad vi tycker på ett väldigt tydligt sätt.

Nu blev det kanske lite väl reklam-igt inlägg denna gång, fair enough. Min poäng är att jag inte vill sprida känslan av maktlöshet, utan tvärtom, att trots att det är överbelastat och ibland orimligt just nu, finns det saker vi alla kan göra för att det ska bli bättre. Kanske är det en del i varför vi är vägledare, vad vet jag?