Konsten att uppröra

Nu har det väl ändå gått för långt! Får man göra vad f-n som helt bara för att... Nä nu jävl... Ibland känner jag att måttet är rågat, att en gräns har överträtts, att om vi tillåter det här, hur ska det då sluta? Kanske har jag blivit en av de lättkränkta, en sån där som jag skev om i inlägget om "trigger warnings" och om den censur- och överkänslighetstrend som Chris Patten reagerar på i sin ledartext Den fria akademins dödgrävare (DN 2016-03-04)länk till annan webbplats. Men även för en som vill se sig som en frisinnad och öppen person måste det väl få finnas gränser?

Publicerad Av

Denna gång vill jag presentera ett antal fall som kan ligga till grund för en diskussion med eleverna, muntlig eller skriftlig, om när "det gått för långt" eller när de som tycker att det gått för långt är de som har gått för långt. Är ni med? Det kommer att handla om konst och etik.

En mycket fin ingång till en diskussion kring ämnet är SVTs dokumentär Skandal! - Om debatten om Makode Lindes verk "Rastårtan". Tyvärr är programmet, som också innehåller ett avsnitt om Stina Wirséns "lilla hjärtat", inte tillgängligt på SVTplay just nu, men kan du lägga vantarna på det så använd det! Går inte det så vill  jag i stället rekommendera Filosofiska rummets avsnitt "Konstens frihet"länk till annan webbplats där två filosofer för en diskussion med konstnären Carl Michael von Hausswolff angående de askmålningar han ställde ut och som fick så stor uppmärksamhet eftersom askan de innehöll var hämtad från ugnarna i koncentrationslägret Majdanek.

Von Hausswollff är så klart långt ifrån den ende som retat gallfeber på en stor pubik och i Filosofiska rummet nämns ett antal konstnärer och konstverk som rört upp känslor och väckt stor uppmärksamhet.

Tillsammans med mina elever har jag försökt att sammanställa en lista och till varje konstnär/verk har jag länkat en artikel som inte nödvändigtvis utgör den mest aktuella eller heltäckande beskrivningen av kontroversens kärna, men som erbjuder en ingångspunkt  för den som vill söka sig vidare. Kommer du på fler verk och konstnärer som bör finnas med så får du gärna höra av dig.

Självfallet kan vilken legitimerad lärare som helst komma på massor av sätt att bearbeta materialet med eleverna, så jag ska inte skriva någon på näsan.

För egen del har jag låtit eleverna först jobba i grupp med att dela in konstnärerna/verken ovan i olika kategorier, sedan låtit dem välja ett enskilt fall att fördjupa sig i, och till sist gruppvis redovisa ett fall där de anser att konstnären gått för långt och ett fall där de tycker att konstverket har ett värde som överskuggar kritiken emot det.

Som svensklärare har jag också försökt koppla diskussionen till historiska litterära spektakel som publiceringen av Therese Raquin, Strindbergs Giftas-rättegång och det lika oförklarliga som olyckliga ursinnet mot stackars Gustaf Frödings "En morgondröm". Inte minst är Dadaismens upptåg och Futurismens "örfilar åt den allmänna smaken" tacksamma att ta upp i sammanhanget.

Oavsett hur du vill behandla materialet så lovar jag dig att det engagerar många elever och att det är lätt att ha en åsikt om det.

Ofta är det dock inte lika lätt att rättfärdiga ens ståndpunkt om konst som att uttrycka den. Vad är det egentligen för skillnad på Dan Parks burk med Zyklon B och statyn av Cecil Rhodes i Oxford? Det blir till en diskussion om historia, etik, yttrandefrihet, handling och konsekvens, respekt och hänsyn, om att ha modet att uttrycka tankar och idéer som ingen annan vågar uttrycka, om att våga gå emot strömmen och ställa sig i skottlinjen för spott och spe, om att vara snillrik eller sinnessjuk, om att hålla kvar vid ett historiskt förtryck eller sopa historiska övergrepp under mattan. Det gör ämnet till en guldgruva för den som tycker om att debattera.

God konst?


Robin Smith

Lärare i svenska och engelska på gymnasiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla