Sista uppgiften i Svenska 3

Snart är det slut, läsåret alltså. Och jag undrar vad jag egentligen skickat med mina elever, vad de fått med sig från kursen mer än ett betyg. Har jag verkligen bidragit till att göra dem till läsande och reflekterande individer? Har jag bidragit till att forma individer som tar makten över sin etiska såväl som intellektuella och karriärsmässiga utveckling som Anders Burman skriver i antologin Det goda lärandet? F-n vet, men jag gör ett sista försök.

Publicerad Av

Som avslutning till kursen Svenska 3 har jag försökt att sätta ihop en uppgift som påminner om det nationella provet, och eleverna får redovisa den muntligt eller skriftligt, beroende på vad som gynnar dem mest.

Uppgiften kretsar kring läsningens betydelse och jag har hämtat det mesta av materialet från Dagens Nyheters "temanummer" om läsning den 23 augusti 2014 (ingen vidare spridning på källorna alltså, men det får gå ändå).

För att få lite variation och för att erbjuda eleverna modeller för hur man kan reflektera och resonera kring läsning så tänker jag också utsätta dem för ett avsnitt av Filosofiska rummet.

Tidigare under kursen så arbetade vi med Åsa Edenfeldts blogg om läsning och då med särskilt fokus på hennes flipp om närläsning, så när jag ber eleverna "skumläsa" och "närläsa" så vet de väldigt väl hur de ska gå till väga.

En tanke med min uppgift är att eleverna ska få upp ögonen för vad läsningen kan betyda, både för en individ, en samhällsgrupp och ett helt samhälle. Pretentiöst så det förslår alltså.

Strategin är enkel, i stället för att själv mässa och moralisera så tänker jag låta eleverna övertyga sig själva (lite som när krigsfångar i Nordkorea fick delta i uppsatstävlingar med teman som "därför är kommunismen det mest rättvisa systemet"). Indoktrinering, visst. Omoraliskt, njae...

Så här ser förberedelseinstruktionen till eleverna ut:

1. Skumläs de fem texterna nedan. Välj sedan ut två som du skriver ut och när läser:

2. Välj ett av radioprogrammen att lyssna till. Anteckna medan du gör det.

Du får ta med dig dina utskrivna texter och anteckningarna från radioprogrammet till nästa lektion.

Våra lektioner är 2,5 timmar långa så det borde inte vara några problem för eleverna att hinna med förberedelserna under lektionstid.

Vid nästa lektionstillfälle kommer de elever som valt att skriva mötas av uppgifter som följer samma mall som det nationella provets, det vill säga först en beskrivning av situation och genre och sedan tre valbara uppgiftsinstruktioner.

De elever som valt att tala får även de en uppgift som liknar det nationella provets. De får ägna två timmar åt att förbereda en presentation som de sedan ägnar den sista halvtimmen åt att spela in. På så vis ser vi till att så mycket som möjligt av skolarbetet sker under lektionstid.

Hur jag hinner med att rätta och bedöma allt? Det gör jag inte. Den här uppgiften är lite av ett skyddsnät för de elever som står och väger mellan betygsstegen och för de elever som missat någon uppgift tidigare under kursen. Jag kikar helt enkelt på texterna/presentationerna i de fall jag behöver det, och hittills har ingen elev klagat.

Kanske förstår de också att det finns ett värde i att läsa, reflektera och samla ihop sina tankar som är större än att bara skaffa sig ett visst betyg, eller så är de rätt och slätt så trötta efter 12 år i skolan att de struntar i vilket. Förmodligen det senare.

Men i den händelse att något av innehållet skulle ha fastnat så tänkte jag under vårens sista lektion låta eleverna ge varandra tips på sommarläsning.


Robin Smith

Lärare i svenska och engelska på gymnasiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla