Språklig variation - roligt att arbeta med men svårt att bedöma

- en efterlysning av kloka sätt att hantera kunskapskraven i Svenska 1

Hela min lärarkarriär har jag behandlat det avsnitt av Svenska 1 som handlar om språklig variation på ett styvmoderligt sätt. Antingen har jag sparat det till perioden efter NP, då skolarbetet går lite på tomgång, eller så har jag låtit eleverna göra filmer eller gruppresentationer och sedan vid betygsättningen låtit dessa väga väldigt lätt med hänvisning till lärarens rätt att vikta kunskapskraven utifrån undervisningens fokus. I år vill jag göra det annorlunda och "göra det rätt" men hur i hela fridens namn ska det egentligen gå till utan att halva kursen berörs?

Publicerad Av

Bakgrund

I våras skrev jag ett inlägg om Sveriges Radios programserie Dialekt i P1länk till annan webbplats. Det handlade bland annat om hur serien kunde användas som resurs i samband med avsnittet om språklig variation i Svenska 1. Jag var rätt nöjd med mitt upplägg som jag upplevde som både trevligt och informativt och jag hade genom det hanterat ett par ganska stora bitar av kursens centrala innehåll, tänkte jag:

Språklig variation i talat och skrivet språk med tonvikt på hur språkvariationen hänger samman med till exempel geografisk och social bakgrund samt ålder och kön.

och

Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt attityder till olika former av språklig variation.

Jag utgick då, i enlighet med Skolverkets allmänna råd om betyg och betygssättninglänk till annan webbplats, från det centrala innehållet och inte så mycket från kunskapskraven när jag planerade undervisningen, något jag tror är ett sunt förhållningssätt i grunden. Men i förhållande till just avsnittet om språklig variation verkar det ha lett fram till att jag inte haft ett tillräckligt stort djup i undervisningen och inte tillhandahållit eleverna med tillräckligt avancerade uppgifter.

När jag nu vill lägga om undervisning och uppgifter för att göra så rätt det går utifrån styrdokumenten så famlar jag lite i mörkret, upplever jag. Problemen handlar både om kvantitet och kvalitet. Hur omfattande behöver en elevanalys vara för att motsvara en viss betygsnivå och var ska den kvalitetsmässiga gränsen mellan de olika betygsstegen dras?

E-nivå

E-nivån är dock hanterbar i och med de fetstilade orden enkla, ge exempel, översiktligt och någon:

Eleven kan göra enkla reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven översiktligt om attityder till någon form av språklig variation.

Material

Undervisningsmaterial med tillräckligt djup och omfång för att hjälpa eleverna att bemästra den här nivån finns i de flesta kursböcker utvecklade för Svenska 1 och "gratismaterialet" från Institutet för språk- och folkminnenlänk till annan webbplats räcker långt.

Prövning & bedömning

När jag vill pröva eleverna på denna nivå kan jag avgränsa uppgiften till en typ av språklig variation och eleven kan tillåtas uttrycka sig ganska svepande om vilka attityder som finns kring den. Kan hen dessutom uttrycka några tankar och observationer om hur en individs språkliga variation hänger samman med vem hen är, vilken situation hen befinner sig i och vilken grupp hen vill markera samhörighet med så är vi hemma.

En prövning på denna nivå kan genomföras som en enkel skrivuppgift, en presentation eller ett samtal i grupp. Kanske går det fint att använda en av de uppgifter för Svenska 1 som Institutet för språk och folkminnen lagt upp på sin sida? (Red. Länken fungerar inte längre.)

Så här kändes det när jag kom till C-nivån i kunskapskraven

C-nivå

Värre blir det dock, upplever jag, om jag vill utforma en uppgift, eller flera, som tillåter eleverna att visa kunskaper och förmågor på C-nivå:

Eleven kan göra välgrundade reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på och diskutera hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven översiktligt, utifrån några olika perspektiv, om attityder till några olika former av språklig variation.

Material

Kanske räcker undervisningsmaterialet från några av förlagens Svenska 1-böcker till även för denna nivå, men kapitlen om språklig variation i den handfull läromedel jag har tillgång till har jag erfarit som ganska tunna och översiktliga och därmed inte som någon vidare bra grund för ett längre och djupare resonemang. Det blir nog lite av en utmaning alltså, men till sist ska det väl gå att skrapa ihop något. En vanlig metod verkar vara att förse eleverna med fördjupningsartiklar från till exempel Språktidningen och flera sådana artiklar finns länkade från isof.selänk till annan webbplats.

Men även bedömningsmässigt upplever jag att C-nivån kräver en del.

Prövning & bedömning

Först måste jag skilja på en välgrundad och en enkel reflektion, utan särskilt mycket stöd från Skolverket. Vad menar man egentligen med välgrundad i det här sammanhanget och hur ser egentligen en icke välgrundad reflektion ut? Är det källor som efterfrågas månne? Eller underbyggande resonemang?

Sedan innebär det faktum att verbet diskutera lagts till efter ge exempel på att det krävs utrymme för eleven att uttrycka sig utförligare i en text, att framföra en mer utvecklad presentation eller att delta i ett något längre samtal under vilket olika tankar och observationer ställs mot varandra. Har man all tid i världen så är det naturligtvis helt genomförbart, men jag tror att det finns en risk att styrdokumentens ambitioner krockar lite med verkligheten här. En gruppresentation kanske är lösningen, men hur gör man egentligen en rättvis och korrekt bedömning av en individuell elevprestation i samband med en gruppresentation? Det har jag alltid undrat.

Läser vi vidare i kunskapskraven så sväller uppgiften ytterligare. Översiktligt finns förvisso kvar men nu är det några olika perspektiv som ska tas upp om attityder till några olika former av språklig variation. Hur många några är råder det säkert delade uppfattningar om men vi kan nog alla enas om att det inte kan vara färre än två.

Och vad innebär olika former av språklig variation? Måste minst två av variationerna dialekt, sociolekt, kronolekt, sexolekt och idiolekt behandlas eller kan det räcka med att eleven tar upp två olika dialekter?

Så, ett resonemang utifrån minst två perspektiv om attityder till minst två former av språklig variation ovanpå välgrundade reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt exempel på och diskussion kring hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet förefaller vara allt som krävs för att en enskild elev ska ha demonstrerat kunskaper och förmågor på en C-nivå. Puh!

Nu gäller det alltså bara att komponera eller komma över en uppgift, eller flera, som på ett arbetsbelastningsvänligt sätt tillåter eleverna att visa att de klarar av denna nivå. Och även nästa.

Och A-nivån fick mig att drunkna

A-nivå

För att en elev ska ha demonstrerat kunskaper och förmågor på den högsta betygsnivån krävs följande:

Eleven kan göra välgrundade och nyanserade reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på och nyanserat diskutera hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven utförligt, utifrån flera olika perspektiv, om attityder till flera olika former av språklig variation.

Material

Nu finns det kanske en liten risk att jag blir raljant och frestas att överdriva utmaningarna, men inte kryllar det väl av lättillgängliga undervisningsmaterial där ute som är så omfattande att de erbjuder eleverna allt de behöver för att skaffa sig de kunskaper de behöver för att svara upp mot denna nivå? Eller behöver det inte vara så omfattande och märkvärdigt?

Prövning & bedömning

Hur komplext undervisningsmaterialet behöver vara beror till stor del på vad en väljer att läsa in i formuleringarna välgrundade och nyanserade samt nyanserat diskutera i kunskapskraven. Vad är det egentligen för kvalitetsmässigt krav som tillförs med ordet nyanserat här? Finns det något stöd att luta sig mot för att komma fram till en rimlig nivå? Finns det några exempel eller modelltexter? Eller krånglar jag till det för mycket? Ska jag bara tänka tripp, trapp, trull - E är bra, C är bättre och A är allra bäst? Nä, det blir för onyanserat.

Några i några olika perspektiv och några olika former har på A-nivån ersatts av flera och dessutom ska resonemanget nu vara utförligt och inte bara översiktligt som på tidigare nivåer. För att göra det enkelt tillåter jag mig att läsa in minst tre i stället för flera. Jag tänker att det är rimligt att skiftet mellan några och flera signalerar att en större spännvidd krävs för den högsta nivån, så det blir alltså tre olika perspektiv på tre olika former av språklig variation. Ganska mastigt! Och så det där med utförligt kontra översiktligt, hur tusan gör man den kvantitets- och kvalitetsmässiga gränsdragningen och ser till att man lägger ribban på en jämförbar nivå med alla andra svensklärare i landet?

Men kanske finns det hopp ändå

En möjlig ljusning

En tanke jag har, om jag nu ska försöka att vara lite konstruktiv och inte bara ge uttryck för min förvirring, är att nedanstående avsnitt ur Institutet för språk och fornminnens material om dialekter (Red. Länken fungerar inte längre.) skulle kunna utgöra en bra modelltext att föra ett resonemang med eleverna utifrån och sedan bygga vidare på.

Några punkter jag i så fall skulle ta upp med eleverna är att:

I det första stycket utgår skribenten från två källor, vilket kanske kan förknippas med välgrundade reflektioner. Hen kommenterar också källornas tillförlitlighet, vilket kan bidra till ett nyanserat resonemang. Skribenten presenterar vidare översiktligt trender i våra attityder till svenska dialekter och ger exempel.

I det andra stycket fördjupas diskussionen och görs utförligare genom att attitydskillnader mellan landsdelar tas upp, liksom vår benägenhet att vara särskilt misstänksamma mot granndialekterna. Källhänvisningen "forskare har också kommit fram till" skulle dock naturligtvis behöva preciseras i en elevtext. Man kan nog också säga att det andra stycket nyanserar det första då det delvis presenterar sådant som avviker från de övergripande trenderna. Ord och uttryck som "mindre omtyckt", "brukar" och "ofta" bidrar också till ett nyanserat tonfall i stycket.

Det tredje stycket skiftar perspektiv och gör en enkel reflektion över hur vi ser på vår egen dialekt, både i förhållande till mer prestigefyllda språkvariationer som huvudstadsdialekten eller standardspråket, och i förhållande till de människor som vi står närmast och som talar "likadant som vi." Stycket presenterar med andra ord ett exempel på hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet.

Kanske är det möjligt att utgå från texten så som den ser ut och sedan fylla på med fakta, exempel och resonemang till dess att vi har en modelltext om dialekter som uppfyller alla krav, till och med för den högsta betygsnivån. Och kanske kan vi då utgå ifrån den texten och ta oss an en annan typ av språklig variation som prövning. Ja, kanske. Men hinner jag, och mäktar vi med allt?

Slutsats

Utifrån våra kunskaper om språklig variation, vår kännedom om kunskapskraven och den förda diskussionen kring textutdraget ovan så kanske jag och eleverna kan resonera oss fram till en heltäckande modell för prövning och dessutom hitta fram till en någorlunda tillfredsställande förståelse av vad som krävs för att nå ett gott resultat på den.

Helt ärligt så är jag dock böjd att ge upp på att göra rätt och i stället falla tillbaka i gamla hjulspår och låta avsnittet bli en behaglig infotainment-blipp följd av en kreativ presentation som får spela en marginell roll för slutbetyget.

Men kan och vill någon ge mig lite hjälp på traven, vind i seglen eller bara en rejäl spark i baken för att komma vidare och hitta den där uppgiften som tar hand om prövningen av den här delen av kursen på ett proffsigt, inspirerande, rättssäkert och arbetsbelastningsvänligt sätt, då tar jag tacksamt emot.


Robin Smith

Lärare i svenska och engelska på gymnasiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla