Den politiske berättaren - frälsare eller förförare?

- elever analyserar Isak Skogstads retorik

"Under 10-talet blev det populärt (på gränsen till tröttsamt) att tala om berättelsen, om hur varje politisk rörelse behöver sin egen berättelse om folket, landet eller världen." Så inleder Andrev Walden en kolumn om den politiska berättelsen i DN (2020-01-10), och nog märkte vi av vurmen för narrativ även inom skolans värld. Gamification och storification var begrepp som ekade på fortbildningsdagar och mässor landet över, så till den milda grad att det faktiskt blev lite "tröttsamt". Icke desto mindre har det förra årtiondets renässans för storytelling satt så djupa avtryck i den offentliga diskursen att dagens elever behöver lära sig att genomskåda talare som använder sig av berättelser för att manipulera sina åhörare. Och de bör så klart också lära sig att själva dra nytta av berättelsernas kommunikativa kraft.

I Svenska 2 ska vi bland annat lära oss om språk och stil i olika typer av texter, ägna oss åt kritisk granskning av texter och framställning av argumenterande och utredande texter samt behandla normer och stildrag som hör till dessa texttyper. Vi ska även lära oss om skönlitterära verkningsmedel. Alla dessa delar av det centrala innehållet berörs i det upplägg om politisk retorik som jag planerar att genomföra med mina elever.

Momentet tar avstamp i Andrev Waldens ledarkolumn i DN "Det var berättelsernas årtionde men alla har inte förstått vad berättande är"länk till annan webbplats (2020-01-10). Efter en kort diskussion om vad en ledare är för typ av text så får eleverna till uppgift att genomföra en närläsning av den. Vi har tidigare sett Åsa Edenfeldts utmärkta film om närläsninglänk till annan webbplats och övat på detta, så eleverna har redan viss erfarenhet. Men eftersom vi i det här fallet inte har att göra med en vetenskaplig text så vill jag ge eleverna ett nytt verktyg att jobba med. Från Anna Berges och Per Blomqvists Skrivundervisning - i samspel med litterära texter (Liber, 2012) har jag därför lånat in denna modelllänk till annan webbplats:

Eleverna får jobba enskilt med texten och fylla i formuläret ovan. Därefter ska de utbyta tankar och observationer i grupper om tre innan vi till sist följer upp i helklass och jag ställer fördjupande frågor utifrån bästa förmåga. Klassisk EPA.

Det bör vara tillräckligt för att sätta igång tankar om ämnet hos eleverna. Men för säkerhets skull kan vi dröja lite vid nedanstående avsnitt ur Waldens text och utifrån det reflektera kring några frågor:

”Ingen aktivist klarar sig utan en dramaturgiskt hållbar beskrivning av det som varit och det som ska bli så fort berättaren fått lyssnarens mandat att ta itu med det som är. Det trasiga nuet. För trasigt är det väl alltid i en effektiv politisk berättelse. Något måste lagas. Något måste bli som förr eller som nytt, bara inte som nu.”

Vad menar Walden?

Ett exempel på en "dramaturgiskt hållbar beskrivning" döljer sig i Trump-kampanjens Make America great again. Vad är det för berättelse vi finner i den enkla raden?

Hans Rosling arbetade enträget med att presentera fakta för att slå hål på många av de föreställningar, de berättelser, vi har om världen. Kan du komma på någon berättelse som Rosling försökte göra upp med?

Det påstås ofta att vi har lättare att minnas berättelser än fakta. Vad tänker du om det?

Kanske kan eleverna inte svara på alla frågor utan hjälp och om det finns risk att de leder till förvirring, frustration och diskussionströtthet så bör man nog överväga att strunta i dem, helt eller delvis, och vandra vidare till nästa steg i processen, ett avsnitt i serien UR Samtiden - Offentliga samtal. Här får vi lyssna till Charlotta Seiler Brylla, professor i tyska, tala under titeln "Så ser verkligheten ut - berättelser i politisk kommunikation"länk till annan webbplats (Inspelad på Nalen, Stockholm 2019-04-25).

Charlotta Seiler Brylla

Medan eleverna tittar på den 22 minuter långa och relativt svåra föreläsningen så får de till uppgift att svara på några instuderingsfrågor. Det bästa är om de kan kan titta på egen skärm och med hörlurar så att de kan pausa och gå tillbaka när det behövs.

Vad är politolingvistik?

Hur förhåller sig små berättelser (small stories) och stora berättelser (master narratives) till varandra?

Vad innebär följande begrepp: narrativ, anekdotisk evidens, rekontextualisering?

Vilka är de återkommande beståndsdelarna i politiska berättelser? Vad mer bör finnas med?

Hur förhåller sig Jerome Bruners begrepp narrativ kunskap och paradigmatisk/vetenskaplig kunskap till varandra?

Vilka funktioner fyller berättelserna i den politiska retoriken? (Det går bra att svara i punktform.)

Eleverna bör nog erbjudas ordentligt med tid, kanske 50 minuter, och hjälp med förklaringar av begrepp som de annars kan fastna på. När tiden är ute så får eleverna jämföra svar i smågrupper (6st) och sedan får varje sådan grupp redovisa en fråga inför klassen. När det väl är gjort tar vi några minuter till att fundera över frågeställningarna Finns det något i Charlotta Seiler Bryllas föreläsning som bekräftar det Andrev Walden skriver i sin ledare? Finns det någon punkt på vilken de båda framställningarna krockar med varandra? Efter att ha reflekterat över detta är vi förhoppningsvis redo att ta oss an ett exempel på samtida politisk retorik.

Det exempel jag valt är Isak Skogstads ledarkolumn i Göteborgsposten, "Vi har skapat ett monster"länk till annan webbplats (2020-01-18). Här har den vanligtvis så empiriskt lagda och evidensinriktade debattören valt att understödja sin tes (att det finns en utbredd och skadlig kränkthetskultur på många skolor) med en personlig anekdot ur lärarvardagen.

Har vi skapat ett monster? Isak Skogstad menar det.

Jag kan tänka mig två sätt att arbeta med texten. Antingen får den vara föremål för ett förberett samtal eller så får den utgöra underlag för en utredande eller argumenterande text. I det senare fallet skulle ett samtal också kunna fungera som förberedelse till skrivandet.

Frågor att diskutera vid ett förberett samtal skulle kunna vara:

Erbjuder "Vi har skapat ett monster" till största del narrativ kunskap eller paradigmatisk/vetenskaplig sådan? Hur skulle texten behöva bearbetas för att balansen ska skifta?

I texten finns bland annat en liten berättelse ur vardagen (small story). Kan du ana en större berättelse (master narrative) som denna passar in i?

Utifrån begreppet rekontextualisering, resonera om huruvida den personliga anekdoten i "Vi har skapat ett monster" skulle kunna användas för att stödja någon annan slutsats/tes än den som författaren presenterar.

Granska textens narrativa inslag. Vilka funktioner fyller de? Varför tror du att författaren, som är en erfaren debattör, valt att utforma texten som han gjort?

Andrev Walden hävdade att "skurken [...] är helt avgörande för en berättares möjligheter att fånga publikens intresse" och Charlotta Seiler Brylla menade att effektiva politiska berättelser ofta innehåller en vändpunkt, en peripeti. Går det att återfinna något av detta i "Vi har skapat ett monster"?

Har du gjort några övriga observationer kring argumentationen i texten?

Och en uppgift till en utredande/argumenterande text skulle kunna se ut så här:

Skoltidningen ska ge ut ett temanummer på källkritikens dag, den 13 mars. Ditt uppdrag som reporter är att bidra med en text om hur berättelser kan användas som ett effektivt övertalningsmedel i argumenterande framställningar.

Ditt bidrag ska vara 500-700 ord långt och innehålla:

-information från minst två aktuella källor

- minst ett utvecklat exempel på hur narrativa inslag kan fylla olika funktioner i en argumenterande framställning

Tanken är förstås att eleverna ska kunna använda sig av de källor och exempel som vi arbetat med ovan när de skriver sina texter, vilket kan uppfattas som att eleverna får väl mycket hjälp med innehållet. Men jag är övertygad om att det är en ganska svår uppgift att skriva fram en framgångsrik lösning till uppgiften och jag vill inte att eleverna ska bli så kognitivt överbelastade att de inte kan fokusera på skrivandehantverket.

Så, läsning av två ledarkolumner, bevittnande av en föreläsning, deltagande i ett förberett samtal och möjligen författande av en text. Det är hela upplägget.