Hur övar vi fjärrsamtal?

- två försök att få gymnasieelever att tala engelska på distans

Mycket handlar just nu om de tekniska utmaningarna med distansundervisning och om var det finns gratismaterial att hämta. Men ganska snart måste vi också påbörja en pedagogisk diskussion om hur vi kan lösa en del av de problem som är lätta att övervinna i klassrummet men mycket svårare att tackla på avstånd. Hur får man till exempel eleverna att prata engelska med varandra när man inte kan gå runt och och lyssna till dem? Kanske kan jag hitta ett sätt med hjälp av Erik Johanssons suggestiva och surrealistiska bilderlänk till annan webbplats och YouTube-kanalen TED-Ed Riddles?länk till annan webbplats

Publicerad Av

Erik Johanssons fotografier

Ett effektivt medel att få alla att delta i ett samtal och känna att de har något att bidra med är fotografier har jag erfarit. Bra sådana engagerar och väcker en vilja hos tittaren att kommentera verket och kommunicera den upplevelse hen just haft.

Erik Johanssons bilder är förstås inte unika, det går lika bra att välja fotografier av andra fotografer eller att låta eleverna själva leta fram alster som talar till dem. Men då kan det ta lite tid och lätt bli en förberedd presentation i stället för en samtalsövning.

En överblickbar samling av Johanssons fotografier finns på hans hemsida.länk till annan webbplats Styrkan i hans bilder i just det här sammanhanget är att det finns många detaljer att kommentera och tolka i dem och jag tänker mig att eleverna individuellt får tre minuter på sig att finna en favorit innan de ger sig in i ett samtal utifrån följande frågor:

1) What made you choose this picture?

2) What do you think a viewer should notice in the picture?

3) Does the picture convey a message? Does it mean anything? If so, what elements in the picture carry meaning?

4) How does the picture make you feel? Why is that, do you think?

5) What associations does the picture invoke in you?

Tanken med den korta förberedelsetiden är att den ska borga för en viss spontanitet i konversationen och för att det ska bli ett levande samtal så vill jag uppmana eleverna att ställa frågor till varandra. Jag tänker mig att ett rimligt sätt att lägga upp det hela på är att jag skapar ett antal Google Meets och låter eleverna arbeta i grupper om tre. Behärskar de bara den enkla konsten att dela skärmen med de andra i "mötet" så borde utbytet flyta på utan problem. Allt som allt tror jag att 15-20 minuter är en rimlig tid att ägna åt detta.

Den här övningen skiljer sig förstås inte särskilt mycket från hur den sett ut i klassrummet. Det som gör att jag tror att den är särskilt lämplig att genomföra via distans är att fokus i samtalet vilar på ett konstverk som alla deltagare har tillgång till på lika villkor och att de därigenom binds samman av en gemensam upplevelse trots att de befinner sig långt ifrån varandra fysiskt sett.

Utsnitt ur Erik Johanssons "Leap of Faith" (2018)

TED-Ed Riddles

TED-Ed Riddleslänk till annan webbplats består av ett antal animerade tankenötter. Ett problem presenteras, lyssnarna uppmanas att pausa klippet och lista ut lösningen, och sedan följer en förklaring. Många av problemen är tillspetsade och invecklade och det krävs nog att eleverna lyssnar med papper och penna i hand för att de ska uppfatta alla parametrar, som i fallet med trollkarlsduellen:

 

Själv är jag hopplös på såna här gåtor, men de elever jag testat detta med tidigare har svarat upp mot utmaningen och verkligen kastat sig över problemen med en energi och ett engagemang (N-elever, say no more) som gjort att de talat engelska nästan utan att tänka på det, vilket har varit mitt mål. Men det var i klassrummet där jag kunde kontrollera att de inte bara kollade på lösningen direkt eller i tysthet själva klurade på problemet i stället för att hjälpas åt med det. Hur ska jag åstadkomma detta på distans?

På något sätt måste jag knyta eleverna till varandra så att de inte kan lyckas eller misslyckas helt på egen hand. Det är ju kommunikationen som är målet här, inte att lösningen blir rätt. Kanske funkar det att dela in eleverna i grupper om tre och ge dem varsin Google Meet, precis som i den tidigare övningen, och sedan under 15 minuter låta dem samla poäng enligt följande:

Korrekt lösning = 1 poäng

Felaktig lösning = -2 poäng

Ertappad med att tala svenska = - 1 poäng

Lång och utdragen tystnad = -1 poäng

Medan de samtalar så får jag hoppa runt bland deras meets och dela ut minuspoäng om jag hör svenska eller bara tystnad. Det borde innebära att det blir en viktig strategi för dem att tala engelska och genom samtal försäkra sig om att de har rätt lösning innan de går vidare, hellre än att snabbt klura ut svaret i enskildhet och tystnad. Om eleverna tycker att en uppgift är olöslig så kan de utan poängavdrag ge upp, se lösningen och sedan ta sig an en ny utmaning. Det finns fyra säsonger med 7-9 avsnitt vardera så problemen lär inte ta slut. Gör de någonsin det?

Alla grupper som under 15 minuter tagit sig an minst två riddles och klarat sig med pluspoäng bör anses ha lyckats väl med övningen. Den grupp som samlat ihop flest poäng kröns till vinnare. Självfallet gäller the honour system och det finns en viss slumpmässighet i mina nedslag, så vi kan aldrig vara säkra på att rätt grupp vunnit, men det har sällan varit mer sant att det viktigaste inte är att vinna utan att delta.

Jag är inte säker på att den här övningen kommer att fungera lika bra som den jag byggt kring Erik Johanssons fotografier. Reglerna jag skapat är rätt invecklade och risken finns att det hela urartar i förvirring och kaos. Dessutom prövas kanske min relation till klassen och relationerna inom den. Tål eleverna att jag delar ut minuspoäng? Blir de för tävlingsinriktade och börjar tjafsa om fusk? Jag vet inte. Men jag vill ändå pröva att även i en distansmiljö försöka uppnå det där härliga bruset av en hel klass som så engagerat kastar sig över en uppgift eller ett ämne att de för en kort stund glömmer bort att de pratar engelska. Och havererar alltihop så kanske det också är okej när förutsättningarna är som de är.

Avslutningsvis så vill jag understryka att ingen av övningarna ovan är särskilt lämplig som bedömningsunderlag och att de inte heller med nödvändighet innehåller något större djup. De är endast tänkta som enkla och energigivande kommunikationsövningar för att hålla humöret och tempot uppe i en ny undervisningssituation.


Robin Smith

Lärare i svenska och engelska på gymnasiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla