Att utnyttja det dramatiska ögonblicket

- korta skrivövningar för Svenska 3 och Engelska 7

För några år sedan lyssnade jag till författaren David Lagercrantz tala på Språkdagen i Stockholm. Och även om han triggade igång alla mina försvarsmekanismer genom att vara både smått tvålfager och kraftigt upphaussad så kunde jag inte låta bli att fängslas av det han talade om - konsten att utnyttja något han kallade det dramatiska ögonblicket.

Inledning

För att illustrera hur en författare kan använda sig av detta dramatiska ögonblick, så valde Lagercranz att berätta om "the rumble in the jungle", den berömda boxningsmatchen mellan Mohammad Ali och George Foreman i Zaire 1974, och särskilt betona kommentatorns agerande.

Enligt författaren så tog den mycket kunnige sportkommentatorn tillfället i akt att mitt under den kolossala kraftmätningen, som var så hajpad att över en miljard människor följde den, ge världen en lika passionerad som detaljerad lektion i pugilism.

Saken är den, menade Lagercrantz, att när publiken stålsätter sig eller kippar efter andan i spänd förväntan inför något, som att ett slag eller en bila ska falla, eller att något oerhört eller ohyggligt håller på att hända, så öppnar den samtidigt sina sinnen och gör sig mottaglig för detaljer och information som den annars skulle filtrera bort eller störa sig på. Så om en författare särskilt vill inpränta något i sin läsepublik så gör hen klokt i att, precis som vår boxningskommentator, presentera detta något vid ett dramatiskt tillfälle, då tiden liksom bromsar in i väntan på ett avgörande.


Exempel 1

Kanske är Lagercrantz poäng varken helt ny eller originell, retoriker och författare har självfallet länge känt till detta, men ändå så finns det något i sammanhanget som jag vill fånga upp och förmedla till eleverna - en subtil och elegant teknik som, när den fungerar, banar väg för skärpt koncentration och kanske till och med fördjupad förståelse. För att visa mina elever vad jag menar så vill jag att de studerar följande stycke ur Richard Dawkins Unweaving the Rainbow: Science, Delusion and the Appetite for Wonder:

We are going to die, and that makes us the lucky ones. Most people are never going to die because they are never going to be born. The potential people who could have been here in my place but who will in fact never see the light of day outnumber the sand grains of Arabia. Certainly those unborn ghosts include greater poets than Keats, scientists greater than Newton. We know this because the set of possible people allowed by our DNA so massively exceeds the set of actual people. In the teeth of these stupefying odds it is you and I, in our ordinariness, that are here. We privileged few, who won the lottery of birth against all odds, how dare we whine at our inevitable return to that prior state from which the vast majority have never stirred?

Utöver att jag vill att eleverna lägger märke till hur stycket effektivt ramas in av kärnmeningarna We are going to die, and that makes us the lucky ones och We privileged few, who won the lottery of birth against all odds, how dare we whine at our inevitable return to that prior state from which the vast majority have never stirred? så vill jag att eleverna särskilt granskar den första av dessa meningar, för här menar jag att Dawkins medvetet skapat en slags dramatik i syfte att göra läsaren mottaglig för den information och poäng han vill kommunicera.

Kollisionen mellan "att dö" och "att ha tur" väcker läsarens nyfikenhet och tvingar dessutom hen att koncentrera sig för att reda ut hur det hela möjligen kan hänga ihop. Det är tämligen lätt för ett tränat öga att se den pedagogiska finessen i detta, men den kanske inte framstår som helt solklar för ovana skribenter.

Övning 1 - mycket kort

En enkel övning jag prövat för att se om eleverna är med på tåget är att ge dem en mening som följer ungefär samma mönster som exemplet från Dawkins och sedan be var och en komponera två liknande sådana. Hittills har jag inte stött på någon elevgrupp som inte presterat flera lysande exempel.

Det var mitt livs största chans och ändå ville jag inget hellre än att misslyckas.

(Exemplet ovan drar åt det skönlitterära hållet och det är ett medvetet val. När vi ska skriva essä lite senare under kursen kan vi återkomma till Dawkins stycke och hämta mer inspiration.)

Exempel 2 och 3

Eftersom tekniken i fråga är gammal och beprövad inom det skönlitterära området så är det inte svårt att finna goda exempel. Här vill jag presentera två sådana som jag använt mig av, hämtade från texter av författaren och skådespelaren Jonas Karlsson samt Hjalmar Söderberg, novellens mästare.

I ett avsnitt i UR-serien Hej litteraturenlänk till annan webbplats hävdar Jonas Karlsson att novellen ofta är "större på insidan än på utsidan". Med det menar han bland annat att ett kort ögonblick i den yttre världen kan breda ut sig över flera sidor och hans novell "Karin" ur samlingen Spelreglerna är ett fint exempel på det.

Det yttre förloppet är enkelt, till och med banalt. Eleven Karin presenterar sig av någon anledning som Kerstin för en pojke hon är intresserad av och ångrar sig genast. Under berättelsen får vi följa hennes inre kval medan hon försöker slingra sig ur den situation hon försatt sig i. Fyra sidor av själslig vånda alltså, hur kan en författare väcka vårt intresse för det?

Jo, novellen inleds så här:

"Jag heter Kerstin", sa Karin och ångrade sig genast. Det gick av bara farten. Och nu när det var sagt verkade det så knasigt att bara ta tillbaka det. Kanske om hon gjort det direkt? Då hade det bara varit som om hon snubblade på orden. Vem som nu snubblar på sitt eget namn? Nu var det i alla fall för sent.

Det kanske inte är den mest dramatiska av inledningar, men ändå tillräckligt mycket så för att skapa ett intresse och fokus hos läsaren som bär hela vägen till novellens slut. En viss igenkänningsfaktor spelar nog också in.

Men om nu inte detta exempel från Jonas Karlsson är tillräckligt tydligt så kanske de inledande raderna till Hjalmar Söderbergs "Skuggan" från 1898 fungerar bättre. De innehåller samma typ av spänning som vi arbetade med i övning 1:

Jag vet icke om jag älskar eller hatar livet; men jag hänger fast vid det med hela min vilja och alla mina begär. Jag vill icke dö. Nej, jag vill icke dö: varken idag eller i morgon, varken i år eller nästa år.

Likväl hade jag en gång för många år sedan en dröm, som kom mig att önska att jag aldrig blivit född.

Övning 2

Min andra övning i att skapa och utnyttja dramatiska ögonblick bygger på att låta eleverna bearbeta ett par stycken av författaren Thomas Wolfe så som de presenteras i filmen Genius från 2016:


As Eugene's eyes became accustomed to the haze of the cigarettes and cigars swirling miasma like, he saw a woman in surge, in gloves that crept like living tendrils up her normally ivory arms, but now sunkissed as a blush. It was the incarnadine discovery inside a conch shell, seen for the first time by a bewildered zoologist as he is undone by its rosy, promising pinkness. Those were her arms, but it was her eyes that stopped his breath and made his heart leap up. Blue they were.

Even through the swirling vapors of pompous Chesterfields and arrogant Lucky Strikes, he saw her eyes were a blue beyond blue, like the ocean. Blue beyond blue. A blue he could swim into forever and never miss a fire-engine red or a corn-stalk yellow. Cross the chasm of that room, that blue, those eyes devoured him and looked past him and never saw him, and never would, of that he was sure. From that moment Eugene understood what the poets had been writing about these many years, all the lost, wandering lonely souls who were now his brothers. He knew a love that would never be his. So quickly did he fall for her that no one in the room even heard the sound, the "whoosh" as he fell, the clatter of his broken heart. It was a sure silence, but his life was shattered.

Trots att styckena är mycket vackert författade så menar Wolfes förläggare, Max Perkins (spelad av Colin Firth), att de är överlastade och allt för snåriga. Eleverna får därför, något förmätet, till uppgift att rycka ut och hjälpa Wolfe:

1. Förbättra texten genom att skriva till några rader i början som fångar läsaren så starkt att hens fokus skärps. Hämta gärna inspiration från Jonas Karlssons inledning till novellen "Karin" och de första raderna i Hjalmar Söderbergs "Skuggan".

2. Förbättra texten enbart genom att stryka och flytta runt formuleringar. Försök att skapa ett "dramatiskt ögonblick" i inledningen.

Avslutning

Som du kanske märkt så blandar jag engelska och svenska väldigt fritt i dessa övningar. Det beror till viss del på att jag undervisar samma grupper i båda ämnena, men också på att språket egentligen inte spelar så stor roll i och med att det är författartekniken som är det väsentliga.

Jag har vidare bemödat mig om att eleverna inte ska behöva skriva för mycket själva. Det tar sådan tid då. Nu kan de snabbt skapa något av ganska hög kvalitet som de kan presentera för och jämföra med andra. Arbetet skapar därmed ingen stor rättnings- eller återkopplingsbörda för mig som lärare.

Min förhoppning är, till sist, att detta ska upplevas som ett lustfyllt, kreativt och berikande moment.

”We are going to die, and that makes us the lucky ones”

Richard Dawkins


Robin Smith

Lärare i svenska och engelska på gymnasiet. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.

Mejla