Hur gör du för att motverka hbtq-fobi i klassrummet?

Ofta blir jag trött på att upprepa mig när det gäller värdegrundsfrågor, hbtq-fobi och lika rättigheter för alla oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.

Publicerad Av

Jag säger samma sak om och om igen, och alltid är det någon som tycker att jag överdriver, att jag ska sluta ta åt mig, att vi hbtq-personer är så pass få att vi inte kan räkna med att få "synas" eller att alla kommer acceptera oss samt: att jag, i egenskap av lärare, ska ”sluta prata om min sexualitet så himla mycket”.

Då tycker jag att det är viktigt att poängtera, att när jag pratar om hbtq-rättigheter i skolan, då handlar det inte om mig. Det handlar inte om att jag är lättkränkt eller att jag vill basunera ut mitt privatliv, utan det handlar om läroplanens värdegrund och det handlar om diskrimineringslagen. Samt förstås: vanligt jävla hyfs, respekt och empati för alla människor.

Och bara det faktum att jag gång på gång möter dessa mothugg bevisar precis det jag försöker poängtera: Att vi inte är där än gällande hbtq-rättigheter, inte på samhällsnivå och definitivt inte i skolan. Klicka er bak i bloggarkivet, ni som inte tror mig.

Skolan, och i synnerhet högstadiet kanske, är en homo-, bi- och transfobisk miljö. Det är en plats där köns- och sexualitetsstereotyper ständigt reproduceras och befästs och en plats där det är väldigt svårt att avvika från normerna rörande just kön och sexualitet. Jag vet att väldigt få hbtq-ungdomar är öppna med sin identitet i skolan just för att de inte vågar och för att de är rädda för följderna. De vill inte associeras med det ord som andra elever använder som synonym för "löjlig" och "äcklig", de vill inte ses som ett skämt och de vill inte utsättas för hot och kränkningar. Att komma ut som homosexuell, bisexuell, trans eller att på något annat sätt avvika från de starka könsnormerna skulle mer eller mindre säkert innebära det just nämnda. I synnerhet om du kommer ut som trans, jag måste bara poängtera det.

Eleverna på mitt förra jobb vittnade i en enkät om att vuxna på skolan alldeles för sällan ingriper när ord som ”bög” och ”gay” används i nedsättande syfte. Över hälften trodde inte riktigt eller alls att det skulle anses okej om någon var öppen transperson på skolan; många angav att det nog ansågs okej att avvika litegrann från könsnormerna, men ”inte för mycket”. En väldigt hög procent klickade i att de ville prata mycket mer om diskrimineringsgrunden "könsidentitet och könsuttryck" samt trans. Jag tror inte att någon lärare var särskilt förvånad när resultatet kom, dock blev vi aningen nedslagna.

Vi är helt enkelt för dåliga på att motverka hbtq-fobi i skolan, i kombination med att vi sällan inkluderar hbtq-identiteter på ett positivt och självklart sätt i undervisningen. Det senare kan vara klurigt om man själv inte riktigt ser hur man reproducerar hetero- och cisnormativitet, men varför i hela friden agerar vi inte ALLA aktivt mot den ytterst synliga hbtq-fobin? Varför?

Låt mig gissa.

Vissa lärare kanske inte vill göra "en stor grej" och tänker att det bästa är att tiga ihjäl problemen, att vara "neutral".
Vissa lärare kanske tänker att "ungdomar håller på sådär" och "det vet väl alla att unga grabbar har bögfobi".
Vissa lärare tänker kanske att den slentrianmässiga användningen av "gay" som nedsättande adjektiv är oskyldig och obetydlig.
Vissa tänker inte ens på att det faktiskt sitter homo- och bisexuella samt transidentifierade elever i klassrummet och att dessa nog tar illa upp av hbtq-fobisk jargong.
Vissa ser inte hbtq-fobin när den uppstår, i synnerhet inte transfobin, eftersom vi är så vana bl.a. vid ”skämt” som bygger på att en man bär ”kvinnokläder” och dylikt. Om du vill ha hjälp att upptäcka, läs exempelvis dettalänk till annan webbplats.

Och ytterligare några lärare som inte riktigt vet HUR de ska angripa problemet.
(De, förhoppningsvis få, lärare som inte alls har intresse av att stävja hbtq-fobi låter jag inte ta en  massa plats just här.)

En sak vi alla kan börja med är att uppmärksamma det språk vi hör att eleverna använder. Vi kan exempelvis fråga dem vad de menar när de säger att en skoluppgift är ”gay”, att en fotbollsspelare är ”bögig” eller när de fnissar föraktfullt åt ordet "hen". Diskussionerna som uppstår brukar vara rätt vettiga; det kommer fram att vissa inte känt till varför ordet "hen" fyller en viktig funktion i språket och att de knappt reflekterat över att ”gay” faktiskt är något som man kan vara. Några kan mer nyanserat redogöra för att de egentligen inte menar ”gay” som i homosexuell utan att det är två skilda saker, liksom. Efter ett sådant samtal är det enkelt att som lärare visa vad man själv står för, att själv använda "hen" där det passar samt att tala om att jag inte tycker att det är okej att de använder vissa ord i negativt syfte. Förmodligen upphör inte den felaktiga användningen av vissa ord hux flux, men de har åtminstone fått en annan innebörd. Det har t.ex. yttrats i klassrummet att ”gay” de facto är något helt annat än ett negativt adjektiv och bara det kan vara av stor betydelse.

Förra veckan utlovade jag i kommande inlägg flera exempel på konkreta fall, att jag skulle tala om frågor som inte bör ställas och jag nämnde även det fasansfulla fenomenet ”bögtest” (vilket en bekants son råkade ut för nyligen – jag blev helchockad att sådant fortfarande händer). Nu blev det inte riktigt så, just av den anledningen jag nämnde i inledningen: Jag blev trött. Trött på att självklarheter ska behöva upprepas och förklaras, försvaras och bevisas. Så istället har jag filosoferat hyfsat fritt, och nu lämnar jag över till er att filosofera över vem NI är när det kommer till stävjande av hbtq-fobiska skämt och liknande. Gör ni något åt saken? Hur gör ni då? Om ingenting, varför inte då? Hur gör de flesta på din arbetsplats/i din skola? Berätta, dela med er! Inspirera (eller irritera..?) mig och varandra! Självklart får ni även hemskt gärna delge era goda exempel, såsom klasser där hbtq-fobi inte existerar eller liknande...

…och ha ett trevligt påsklov, ni som redan har påbörjat ert!


Sanna Mac Donald

Språklärare

Mejla