Om avslutningsfester, pardans och könad dresscode

Ett par rekommendationer och några riktiga “no no’s” i samband med avslutning och student.

Publicerad Av

Sommar, skolavslutningar och studentfirande närmar sig med stormsteg. Många är stressade, såväl över stundande betygsättning som över planering av diverse festliga tillställningar i samband med avslutning och student. Mitt i allt detta tänkte jag komma med ett par rekommendationer och några riktiga “no no’s” just angående det senare: Av skolan anordnade avslutningsfester för niorna och studentbaler för alla som slutar gymnasiet.

Fester av dessa slag, inklusive förberedelserna inför dem, innebär ofta en enda lång kavalkad av förstärkta och reproducerade köns- och sexualitetsnormer. Dessutom tvingar vi eleverna att ta på och kanske till och med röra sig tätt, tätt intill varandra under förberedande dansövningar på idrotten. Killarna ska dansa med tjejerna, och det är givetvis killarna som för medan tjejerna ska låta sig föras. På vissa skolor uppmuntras det starkt att anlända till studentbalen eller till avslutningsfesten i olikkönade par, och väl till bords sitter alla festdeltagare placerade tjej-kille-tjej-kille. Många skolor har dessutom dresscode, vilken mer eller mindre uttalat handlar om att tjejerna ska klä sig i klänning och killarna i kostym.

Här finns sällan något utrymme för brott mot konventionen, kan man lugnt säga. Om inte arrangörerna, ofta eleverna tillsammans med representanter från personalstyrkan, ser till att försöka rucka lite på de där normerna.

“Men det är ju tradition! Ska vi inte få behålla några traditioner längre??” utbrister säkert några av er irriterat. Men det är inte det jag säger, för självklart är det trevligt med traditioner! Dock finns det inget som säger att traditioner inte får utvecklas för att passa alla, och det är just därför som jag nu kommer servera några “no no’s”, det vill säga sådant som faktiskt inte är okej (exempelvis utifrån diskrimineringslagstiftningen) och därefter några rekommendationer, det vill säga sådant som ni bör fundera på och tala med eleverna om, utan att det behöver ske en omkullkastning av allt ni någonsin gjort.

Följande är inte förenligt med läroplan och diskrimineringslag:

1. Könad dresscode. Att uppmana festdeltagarna till “festlig” klädsel, eller klädsel som alla känner sig fina och bekväma i är förstås helt okej. Däremot är det inte okej att ha en tvingande, könad dresscode som uttryckligen talar om att tjejer ska ha klänning och killar ska ha kostym. Så som i det här exemplet: 

wpid-2013-05-16-08-53-59-1

Kort sagt: Inte acceptabelt. Alla “tjejer” trivs inte i stereotypt tjejig klädsel, alla “killar” trivs inte i stereotypt killig klädsel och även om det som “otjejig” cistjej, “okillig” ciskille eller som transperson kan vara enormt svårt, för att inte säga omöjligt, att bryta mot den starka normen som lär oss att tjejer ska ha klänning och killar ska ha kostym så kan festkommittén och skolan åtminstone visa vad de står för genom att avstyra tvingande, könade dresscodes. Eller hur?

(En annan aspekt av dresscodefenomenet är givetvis den kostnadsmässiga, vilken ofta skapar köphets och missgynnar elever med sämre ekonomiska förutsättningar. Detta bör också tas upp för diskussion.)

2. Tjej-kille-placering och förbud mot samkönade baldejter.Gymnasieskolorna i Kristianstad fick för några veckor sedan bannor just för att de förbjöd samkönade (kill)par att gå tillsammans på balenlänk till annan webbplats och de planerade vad jag har hört även att ha strikt tjej-kille-placering, vilket innebar att alla olikkönade par fick sitta bredvid varandra under middagen medan de samkönade paren inte fick det. Efter protester förändrades villkoren, tack och lov.

Det är helt enkelt inte okej att utesluta samkönade par/baldejter från en tillställning anordnad av skolan, och om grundtanken är att alla som anländer i par ska få sitta bredvid varandra så ska detta gälla såväl samkönade som olikkönade par, oavsett om dessa är kärlekspar “på riktigt” eller ej. Allt annat är diskriminering. Det är heller inte acceptabelt att utgå ifrån att alla elever identifierar sig med en av de två juridiska könskategorierna.

3. “Omvänd dresscode”. Då och då hör jag om skolor som kört “omvänd dresscode” vid avslutningsfester och liknande, vilken då går ut på att alla tjejer ska gå i kostym och alla killar ska gå i klänning. Detta är dock heller inte passande, av den anledningen att könsrollerna trots det normbrytande tilltaget faktiskt befästs (tanken är ju just att man då gör tvärtemot vad som är det “riktiga” sättet att klä sig) och eftersom allt enbart går ut på att “skoja till det” och göra sig lustig över ofta främst killar som bär klänning och andra kvinnliga attribut. Det är transfobi och det är kvinnoförnedrande, helt enkelt. Läs gärna mer exempelvis att-bekampa-hat-med-kvinnohat-ar-trottsamt"länk till annan webbplats och jared-leto-utnyttjar-transpersoners-verklighetlänk till annan webbplats.

...och till sist ett par rekommendationer:

I alla gympasalar fnissas det av nervositet och obehag när det vankas träning inför bal och avslutningsfester, och de som tycker att pardansmomentet är alltför obehagligt eller förnedrande kommer förmodligen skolka. Anledningarna är många; vissa gillar inte kroppskontakt (och i synnerhet inte när de inte känner personen de tvingas röra vid), vissa är inte tillfreds med den egna kroppen och hur den rör sig och vissa är så kära i någon i klassen att de hellre skulle dö än tvingas dansa med denne (tänk om det märks… och så vidare).

Så hur kan man göra? Jag är själv inte idrottslärare och har inte alla svar, men något jag skulle önska att man talade om är det faktum att tjejer och killar förväntas dansa med varandra, att det är killen som ska föra och tjejen som ska föras. Varför är det på det här sättet? Vilka normer speglas och reproduceras i och med att vi alltid gör så? Man kan tala om heteronormen, man kan tala om normer kring kön, manlighet respektive kvinnlighet och belysa alternativa, mer moderna sätt att se på pardans. Man kan även tala om det faktum att det för många tjejer ofta känns helt okej att dansa med en tjej, medan det sällan känns lika okej att killarna dansar med varandra. Varför är det så?

Och varför kan inte dansen i skolan få handla helt och hållet om att just lära sig danssteg och att hålla takten, istället för att fokus ska hamna på könsroller och vem som bör dansa med vem? Exempelvis kan alla elever få lära sig att både föra och föras, och kanske kan några moment ske utan danspartner, om det faktiskt är så att vissa hellre får ett underkänt betyg än att tvingas dansa tätt intill någon de knappt känner?

Hur fungerar det i era skolor?


Sanna Mac Donald

Språklärare

Mejla