Men vadå trans?!

Här följer ett gästinlägg skrivet av lärarstudenten Fredrik Stillerud som snart börjar sin femte termin på ämneslärarprogrammet. Han är ledamot i LR Studs centrala styrelse och jobbar som skolinformatör för RFSI.

Publicerad Av

Vad är kön och trans?

Sverige 2014 och de flesta känner nog att de har goda kunskaper om vad homosexualitet och bisexualitet innebär. De allra flesta är helt på det klara med att det handlar om vem en blir kär i, kåt på eller attraherad av. Vad gäller transpersoner däremot är kunskapsnivåerna en annan, såväl bland lärare och övrig skolpersonal som i resten av samhället.

I det här blogginlägget kommer jag först gå igenom vad trans kan vara, därefter kommer jag gå igenom varför det är viktigt att du som yrkesverksam eller blivande lärare har denna kunskap, och till sist kommer jag med förslag på vad jag tror behöver göras.

Ordet transperson är ett paraplybegrepp som avser många olika identiteter, där den gemensamma nämnaren är att det mentala könet (könsidentitet) och/eller det sociala könet (könsuttryck/genus) ibland eller alltid skiljer sig från det juridiska kön personen fått vid födseln. Att ha en transidentitet handlar om kön, inte om kåthet eller attraktion. En transperson kan vara både bi-, homo- eller heterosexuell. För mer om vad en transidentitet kan innebära, kolla RFSL Ungdoms sida om trans härlänk till annan webbplats (rekommenderas starkt!).

Varför är det viktigt?

2010 publicerade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (då Ungdomsstyrelsen) rapporten Hon Hen Han – En analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner, en rapport baserad på bland annat enkätundersökningar och intervjuer med unga transpersoner, bisexuella och homosexuella. Även om gruppen generellt mår bra, visar utredningen att HBT-ungdomar utsätts för mobbning och hot samt upplever diskriminering och kränkningar. Det påverkar självklart den psykosociala hälsan, och bland dessa ungdomar var det transpersonerna som mådde sämst. Utredningen visar till exempel på att 25 % av transpersoner mellan 16 och 29 år saknar emotionellt stöd, och 23 % anser att de har ett dåligt hälsotillstånd. Varannan transperson har enligt utredningen någon gång övervägt att ta sitt eget liv, och i åldern 16-29 år är siffrorna så höga som 65 %.

Som lärare har vi ett ansvar att se till att elever inte utsätts för diskriminering, trakasserier eller kränkande behandling, men bland de intervjuade i utredningen berättade flera att de är vana vid att professionella (t.ex. lärare, läkare och kuratorer) saknar kunskap. I stället för att få det stöd de behöver, upplever många transpersoner, såväl unga som vuxna, att det blir deras uppgift att utbilda bland annat lärare och annan skolpersonal. Hur är det möjligt för oss att stödja och se till att Skollagen tillämpas om vi inte har kunskaperna, och vad gör vi sen?

Vad kan vi göra då?

Som lärarstudent anser jag att vi måste börja med lärar- och studie- och yrkesvägledarutbildningen. Det har länge pratats om att ett genusperspektiv måste finnas med i utbildningarna, men jag anser att det inte är nog. För att kunna garantera att de lärare och studie- och yrkesvägledare som examineras ska kunna följa Skollagen måste ett HBTQ-perspektiv bli en självklar del av utbildningen. Att någon gång per termin nämna ordet ”homosexuell” är inte nog, alla kurser vi läser behöver genomsyras av bland annat detta perspektiv. Det är något som LR Stud har jobbat för i flera år. Som studenter vill vi kunna bemöta alla elever på ett bra sätt, och då måste utbildningen ge oss den möjligheten. (Dessutom får vi inte glömma att det finns många hbtq-identifierade lärarstudenter och yrkesverksamma lärare, vilka också enligt lag har rätt till en trygg studie- och arbetsmiljö. Det får dock ett annat inlägg handla mer om.)

När man väl är ute i skolans värld, antingen som vfu-student eller som yrkesverksam så finns ett antal saker man kan göra för att underlätta för de ungdomar som är trans (vilket skulle kunna vara i princip vem som helst i din klass – en vet aldrig. Bättre att utgå ifrån att alla är trans än att ingen är det.). Som vfu-student har en ju begränsad möjlighet att påverka skolans strukturer, i synnerhet om en flyttas runt bland olika skolor varje vfu-period. Det finns dock saker en kan göra även om en endast träffar eleverna under en kortare period:

  • Ska klassen jobba i grupper? Tänk över hur du delar in dem. Gör du automatiskt tjej- och killgrupper? Se till att dela in grupperna utifrån andra saker, intressen, sätt att jobba, var de sitter etc. Att dela in i tjej- och killgrupper och sen låta eleverna få ”välja” vilken grupp de vill vara med i riskerar att tvinga de transungdomar som finns att ofrivilligt komma ut.
  • Gör transfrågor till en naturlig del av undervisningen. Detta kan kännas svårt, men faktum är att det är hur lätt som helst. I de allra flesta ämnen går det att utan problem ta upp transfrågor utan att det blir svårt eller komplicerad. Det finns skönlitterära böcker och serier med positiva bilder av transpersoner, i både historia och religion kan en plocka fram könsöverskridande personligheter. Är man blivande språklärare skulle en kunna diskutera personliga pronomen och lyfta fram vikten av hen. Att tala könsneutralt, exempelvis inte köna de elever en tilltalar, är inte heller svårt.

Som yrkesverksam kan du också göra detta, men även:

  • Se till att skolan du jobbar på har en likabehandlingsplan där även könsöverskridande identitet och könsidentitet finns med. Det måste finnas rutiner för hur skolan ska arbeta mot kränkande behandling och all personal behöver veta hur de kan förebygga ohälsa bland transungdomar (även homo- och bisexuella).
  • Stötta och bistå elever som vill komma ut som transperson i skolan. Det kan handla om att börja använda det önskade namnet och pronomenet direkt, samt att ändra i tilltalsnamnet i närvarolistor.

Lycka till!

Fredrik Stillerud

Fler tips och mer information återfinns i dessa tidigare inlägg som definitivt bör läsas samt spridas igen:
Tips från transpersoner
Transkunskap för lärare
Normen i fokus, del 4: Normkritiken i praktiken


Sanna Mac Donald

Språklärare

Mejla