jag inriktar mig inte på sexualundervisning

Titeln på det här inlägget är också titeln på mitt examensarbete. Jag gjorde en undersökning av hur sfi-lärare förhåller sig till att prata om homosexualitet i klassrummet, och titeln är ett citat av en av mina informanter.

Publicerad Av

Inställningen återkom i ett par varianter: vi sysslar med språkundervisning, inte sex och samlevnad.

Som om det rörde sig om klamydia.

Det lilla kruxet med att inte prata om homosexualitet, är bara det att vi på sfi pratar om familj, samhälle, diskriminering, politik, relationer, sambolagen, normer och värden samt läser hundratals (tusentals?) texter som speglar samhället där det där språket ska användas. I all språkundervisning finns texter om familj, och det pyttelilla faktum att exempelmening efter exempelmening visar vad vi inkluderar i samhället. I samhällskunskap finns diskrimineringslagstiftning, i svenskämnet finns Selma Lagerlöf och Tove Jansson (som i lärarens version kan ha livskamrater eller vara mystiskt ensamma), i historieämnet finns 1944 och 1979, och i alla andra ämnen finns elever som råkar kalla varandra bög eller lebb. Man kan välja att plocka upp bollen. Man kan välja att låtsas att den inte ens ligger där.

Den som väljer att låta bollen vara, gör det sällan på några elaka grunder. Man väjer för ämnet för att man vill ha god stämning i gruppen, för att man inte vill låta hatiska kommentarer komma fram, eller för att man inte vet hur man ska prata om det. Det kan också vara så att man är rädd att ämnet ska ta över det man egentligen hade tänkt prata om de sista 20 minuterna, eller att man tänker att eleverna självklart vet att det är okej att vara gay i 2010-talets Sverige (mer om det inom kort). Och så kan det vara så att man tror att homosexualitet är sex - en fascinerande tanke.

De som reagerar på den här bloggen, och på tanken om att prata hbt i skolan, med genmälet "jag ägnar mig inte åt sexualundervisning" ger mig ärligt talat lite dubbla signaler. Först låter påståendet förnuftigt, moraliskt och kyskt, här har vi en lärare som minsann inte börjar prata sex med eleverna. Men sedan kommer jag på att ingen har nämnt sex förrän den kommentaren kommer.

Det hela påminner mig om kommentarer på nätet och i verkligheten, där folk inte kan skilja på "sex" och "homosexuell" (där "sex" för övrigt betyder "kön"). Hur kan man se två killar gå hand i hand och genast börja tänka på analsex? Eller träffa mig och min flickvän på ett bröllop och inte vänta fem minuter med att fråga hur vi ligger med varann? Eller se någon vifta med en regnbågsflagga och mena att hen fläker ut sitt sexliv? Är det inte ganska ... sexfixerat?


Sara Lövestam

SFI-lärare, språkvetare och författare

Mejla