hbt-acceptansen sitter inte i svenskheten

Acceptans för hbt-personer är inte en svensk grej. Jag läste nämligen just igenom mitt gamla examensarbete, där jag bland annat intervjuade sfi-lärare om deras inställning till att prata om homosexualitet i klassrummet, och jag fastnade på exakt samma sak som jag fastnade på när jag skrev den.

Publicerad Av

Åtta lärare uppger att de vill prata om homosexualitet i klassrummet för att presentera ”den svenska synen”. Svaren är inte oväntade; i SFI-uppdraget ingår att berätta om svenska värderingar, normer och traditioner. Vad som är problematiskt är när läraren endast har detta argument till varför hon eller han pratar om homosexualitet. När en lärare framställer det som att acceptans av homosexualitet är något som kan variera mellan kulturer, är det lätt att tolka det som en kulturföreteelse bland andra. I Sverige duschar vi inte efter klockan 22, vi står i kö på Pressbyrån och vi accepterar homosexualitet, men i andra länder gör man annorlunda. Resultatet av ”den svenska inställningen” är kanske att homosexuella accepteras, men bara för att acceptansen råkar vara en del av en kultur. I definitionen av den svenska acceptansen av homosexualitet, kan alltså grundfrågan om alla människors lika rätt till sin sexualitet försvinna. Ett annat problem med denna inställning är att man lätt ignorerar och osynliggör gayrörelser över hela världen och definierar invandrare som intoleranta.

Jag möter det där hela tiden, ibland mer nu än för några år sedan. Att "vi" accepterar homosexuella medan invandrare inte skulle göra det. Jag får frågan av journalister, hur funkar det att vara öppet lesbisk på en skola där folk kommer från intoleranta kulturer? En relevant fråga, jag förstår det, med tanke på att regimer både här och där sprider hatisk propaganda om h, b och t. Men mitt svar blir alltid: Vilka elever? Vissa av dem är själva homosexuella vet du, och de som flyr från en regim är i regel inte fans av dess värderingar. Så, vem? Människor är människor, och möter man en lärare som lyssnar på en, hjälper en med bisats och även nämner att hon har en flickvän, så är man oftast inte mindre människa än att man kan revidera en föreställning. Att en viss "kultur" skulle vaccinera en mot homohat, och att det är svenskheten som skulle ge oss fler rättigheter är en, ibland bekväm och ibland farlig, förenkling. Våra rättigheter, precis som alla andra rättigheter, har inte kommit ur kultur, utan ur kamp. När min mormor växte upp var homosexualitet kriminellt i Sverige också.

Skillnaden mellan de båda perspektiven är att man genom att hänvisa till "den svenska inställningen" inte själv behöver ta ställning och inte heller angripa någon annans inställning, medan den lärare som väljer att tala om homosexualitet med "tolerans och mänskliga rättigheter" i fokus lättare själv blir involverad i diskussionen. Detta perspektiv är också annorlunda eftersom det innebär att man ser på inställningen till homosexualitet som en individuell fråga snarare än kulturell.

Det är egentligen mycket i det där examensarbetet som jag skulle vilja citera här, som till exempel skillnaden mellan olika lärares uppfattning om vilka elever som är homosexuella och inte, eller hur sfi-bok efter sfi-bok på olika sätt försöker fostra läsaren till olika värderingar om familj och barnuppfostran, samtidigt som de nästan maniskt undviker att nämna samkönade relationer. Okej, ett citat kan jag inte låta bli att lägga in här:

I kapitel 2, ”på tal om familjen”, diskuteras olika typer av familjebildning. På första sidan finns en bild på en kvinna med en katt på huvudet, med bildtexten ”en modern familj?”. Sedan följer en text om en kvinna som vill att hennes barn ska flytta hemifrån. Under rubriken vad ska de göra får vi läsa om Salome och Lars-Ove som vill skaffa barn, Amal som inte får åka på klassresa för att hennes föräldrar inte litar på pojkarna i klassen och Lisa som misstänker att hennes vänner slår sina barn. Nästa avsnitt handlar om vad lagen säger angående familjer. Man får veta vad föräldrar har för ansvar för sina barn och vad som händer när man skiljer sig. Sedan följer en text om giftermål, samboskap och kvinnans rättigheter. Här nämns förstås inte att även homosexuella kan vara sambor, eftersom boken kom ut ett år innan sambolagen blev könsneutral. Men inte heller registrerat partnerskap nämns, trots att texten just behandlar skillnader mellan förr och nu och olika sätt att leva ihop. I kapitlet definieras också olika civilstånd. Där förklaras ”änka” som ”en person vars man har dött”. I slutet finns diskussionsfrågor, där en fråga öppnar för en påpasslig lärare att ta upp homosexuell parbildning - ”vad är det för skillnader och likheter mellan familjerna i Sverige och i ditt hemland?”. Dock indikerar resten av frågorna att dessa svenska familjer finns representerade i texterna som finns beskrivna här ovan. Under rubriken Sexualundervisning berättas historien om preventivmedel från början av 1900-talet fram till nu, hur sexualundervisning blev ett skolämne och hur lagen om fri abort kom till. I informationsrutor får vi läsa om RFSU, könssjukdomar och smittovägar. Det enda som nämns om homosexualitet finns under frågan ”är påståendena rätt eller fel?” där ett av påståendena är ”HIV smittar bara homosexuella”.

Det är snart sju år sedan jag skrev mitt examensarbete, och jag är glad att kunna meddela att jag, såhär en bit in på 2010-talet, har hittat en (1) lärobok där en helt vanlig homosexuell person porträtteras utan att hans förhållande vare sig förtigs eller blåses upp. Förra veckan gick jag förbi tre elever i korridoren, varav en hade fått ett spännande, men svårtolkat, sms på svenska. De andra två eleverna var mycket exalterade och tjöt: "Din pojkvän eller flickvän måste skriva sms på engelska, så du förstår!" Jag fick nästan tårar i ögonen, för jag vet hur mycket det där "eller flickvän" betydde.

I övrigt har inte särskilt mycket förändrats sedan 2006. Så här kommer en länk till detta fortfarande aktuella examensarbete,länk till annan webbplats för den som vill läsa hela.


Sara Lövestam

SFI-lärare, språkvetare och författare

Mejla