Ingen är färdig bara för att examen tagits ut


250 dagar har gått sedan jag började arbeta som lärare. Nu är jag ute i yrkeslivet och lär mig att vara lärare "på riktigt". Varje dag på jobbet lär mig mycket nytt, och lärarutbildningen gav mig verktygen för att hantera dessa nya kunskaper. Det är ju det som är så fint med att vara ny lärare - jag får använda allt jag lärde mig på universitetet för att fortsätta utvecklas.

Publicerad Av

Det känns som igår som jag satt på examensceremoni i Linköping med ett pirr i magen. Spänd över att jag snart skulle få börja använda de verktyg universitetet gett mig för att faktiskt lära mig mitt yrke på riktigt. Samtidigt känns det som en halv livstid sen. Tiden sedan den där dagen i januari har både gått otroligt snabbt på samma gång som studentlivet känns som en evighet sen.

För ett par veckor sedan satt jag på kompetensutvecklingsdagar, eller som vi vanliga människor kallar det: studiedagar, och lyssnade på en föreläsning om undervisningsstrategier och att anpassa undervisningen. Föreläsaren sa mycket bra saker men jag reagerade när jag hörde henne säga: ”Jag möter många nyexaminerade lärare som kommer ut och tror att de är färdiga”. Är det verkligen någon som går ut lärarprogrammet och tänker så? Inte kan hen väl i alla fall mött många som tänker så? För mig handlade min utbildning om att skaffa sig verktyg för att kunna komma ut i verkligheten och lära mig yrket i praktiken. Det var nog det största budskapet jag fick med mig från universitetet: Du blir aldrig klar.

Jag har nu tagit mig igenom mina första 250 dagar som yrkesverksam ämneslärare och vad har jag lärt mig? Ibland känns det som att jag inte kan någonting, medan jag vid andra tillfällen ändå kan ge mig själv beröm för hur bra jag ändå klarar av det här. Några av de sakerna som jag lärt mig är:

Det är roligt att gå till jobbet, men ibland är det tufft ändå. De flesta dagarna går jag till jobbet taggad och full med energi, men den här terminen har jag för första gången känt av att alla perioder inte alltid kommer vara lika lustfyllda. Och det är okej!

Inte ett leende innan höstlovet funkar inte. Jag får ofta höra att inte ge mina nya sjuor ett leende innan höstlovet men den metoden har jag hoppat över. Jag börjar och avslutar alltid mina lektioner med ett leende, för lärande ska vara lustfyllt och ingen lyssnar på en tjurkärring. Var glad, men prata allvar när det behövs.

Ta hjälp av din chef och dina kollegor när något inte känns bra. När jag fått en känsla av att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera en situation så har jag knackat på min rektors dörr eller på en kollegas axel för att få råd. Det är faktiskt inte pinsamt att inte kunna allt från början.

Ta hand om din röst. Jag märkte ganska snabbt av att min röst inte håller när jag håller den ton som jag automatiskt gör. Lösningen? Sänk några decibel, det gör dessutom att eleverna också sänker sin volym för att kunna höra dig.

I veckan var det dags för mina första utvecklingssamtal med mina mentorselever och deras vårdnadshavare. Hur det gick, och vad jag fick med mig därifrån kanske jag skriver om en annan gång.


Sara Olsson

Nyexaminerad ämneslärare som undervisar i kemi, biologi, teknik och matematik i grundskolans senare år.

Mejla