Den eviga balansgången

VFU-praktik i praktiken

Dagens lektion var en uppvisning i betydelsen av läromaterial eller vad man nu vill kalla det, första halvan var faktiskt katastrofalt seg och usel medan den andra var rena partylektionen. 

Publicerad Av

Natt och dag alltså, och det beror på att första halvan var en analys /genomgång /diskussion av sången "Mad World" av Gary Jules - inget fel på den låten egentligen men den är för deppig och seg för att ha i ett  klassrum! Under andra halvan var det mer gruppdiskussion/analys/kreativt skrivande kring dikten "I Know Why the Caged Bird Sings" av Maya Angelou (en riktig klassiker faktiskt, den har ni säkert läst). Samma klass, samma dag, samma klassrum men totalt olika utfall alltså - helt otroligt!

Det här bevisar onekligen vikten av att välja rätt läromaterial (min magkänsla sa att Mad World var lite för deppig, lyssna alltid på din mage!) för ibland kan man kanske glömma att det är oerhört viktigt. Som jag sagt förut, tror jag, ens lektioner får alltid en väldigt personlig prägel. Men samtidigt blir jag lite förbluffad nästan, eleverna i klassen jag hade idag hade alltså BETT om att få ha mer klassdiskussioner så då tänkte jag: OK, och då flyttar jag runt borden så de formar en hästsko "SU style". Sen under lektionen var de helt förbaskat passiva ändå... suck!

Det gäller helt enkelt att balansera på rätt sida av många magiska gränser som lärare: Gör dina lektioner roliga och samtidigt relevanta, ge dina elever frihet och samtidigt ansvar, lyssna på vad de har att säga om lektionsupplägg men ramla inte i fällan att övervärdera deras kommentarer, var en förebild men samtidigt dig själv, balansera mellan morot och piska, listan är evigt lång!

vmHryzL

Utan balans som lärare kan man sluta som ugglan till höger!
En elev som uppenbarligen hittat en bra balans i livet är den som skrev denna lilla dikt i slutet av lektionen:

Winne the Poh is stuck in a cave

It's cold and dark and he's treated like a slave

Winne the Poh doesn't want to stay

Winne the Poh wants to go away!

Kanske inte den mest avancerade dikten rent språkmässigt men jag tycker det är skönt att någon elev tog lektionens tema (som var frihet) lite mer lättsamt, alla andra elever hade stenseriösa dikter - men de var förstås också bra!

En annan elev har fått mig att gapskratta så jag nästan får tårar här hemma, situationen är fantastisk: han lämnar in sin dikt i slutet av lektionen men ber mig att inte läsa den på en gång, dock jag får kika på titeln. Han har alltså noga vikt ihop ett papper så jag endast ser titeln "I can, but I can't" (hade jag varit mer street smart hade jag anat ugglor i mossen redan nu) - jag lägger pappret i min mapp och tänker inte mer på det, jag hinner ändå inte läsa alla dikter/delar av dikter innan lektionen är slut.

Nu när jag kommer hem läser jag igenom de dikter jag inte hann läsa i skolan, och gissa vad? (ni har nog redan listat ut "vad") När jag viker upp pappret med titeln på så är pappret helt tomt! Jag gillar ändå kreativiteten han besitter för att undkomma min uppgift :)) Underbart! Gäller väl att hitta någon balans här med, det var ju inte bra att han inte gjorde sin uppgift men samtidigt var det väldigt roligt.

Imorgon har jag en liten överraskning till er, ska prova på något lite "annorlunda" (tänker inte avslöja mer, så sluta tjata!) så kom gärna tillbaka och kika då.

Dagens låt blir den tunga låten "Weapon" av Matthew Good, (https://www.youtube.com/watch?v=Dd6WyfFP7-slänk till annan webbplats) balans är trots allt det starkaste vapnet man har som lärare, typ.


Sebastian Forsman

Studerar till gymnasielärare i engelska och historia. Tidigare engagerad i LR Stud Stockholm.

Mejla