Välja gymnasieprogram – hjälpa eller stjälpa?

Torsdagen 7 november hade DN en bilaga inför gymnasievalet.länk till annan webbplats I denna presenteras gymnasieprogrammen ur olika perspektiv, några elever får berätta om sina studier och en studievägledare intervjuas om hur man kan tänka inför gymnasievalet. Denna studievägledare höll samma dag även en live-chatt via DN där hon besvarade frågor om gymnasievalet och gymnasieprogrammen.

Publicerad Av

Rubriken DN har valt till intervjun är Kunskap gör det lätt att välja.

Jag ställer mig skeptisk till det uttalandet. Även om en del elever  idag är tämligen väl insatta i gymnasieprogrammens struktur, krav och vilka behörigheter man kan skaffa sig, när de ska välja gymnasieutbildning innebär det inte att det slutliga valet av program är enkelt. Inte heller innebär det att det man till slut väljer är det val som passar bäst, vilket vi ser på den stora mängd elever som gör omvallänk till annan webbplats.

Vad beror det då på att elever hamnar "fel", och senare byter program?

Ett av svaren återfinns, som jag ser det, i DN:s intervju med studievägledaren:

Om hon själv fick bestämma skulle det bara finnas två program på gymnasiet - natur och teknik. "Har man kapaciteten skulle jag absolut råda eleverna att söka något av de programmen. Då har man möjlighet att läsa vilket program på universitetet som helst. Särskilt bra att söka teknik är det för tjejer - det är där jobben finns"


Själv arbetar jag på ett estetiskt program. Oräkneliga är de gånger jag har haft elever som berättar att de sökt Es trots att deras lärare och studievägledare i grundskolan avrått dem från att göra det - för att de har bra betyg. Precis som det uttrycks i intervjun får eleverna höra att "Du som har så bra betyg ska väl inte välja estet, du skulle ju klara att gå natur". Utan hänsyn till elevens önskan, framtidsplaner, talang, lust och välbefinnande nedvärderas då det val eleven gör och istället manipuleras ungdomarna till val som kanske går emot deras talang, yrkesplaner och faktiska önskemål. Är det då konstigt att många elever senare byter program? Vilka råd får en elev med bra betyg som älskar språk och lever för musiken, och som drömmer om att bli gymnasielärare i spanska och engelska? Att hon ska välja natur för att hon har bra betyg, eller teknikprogrammet för att hon är tjej??

I programväljaren med information inför gymnasievalet som ligger till grund för t.ex. informationen man kan få via Gymnasiumskaraborglänk till annan webbplats, väljer man att på samma sätt framhäva vissa program på andra programs bekostnad. Här skriver man t.ex. ut i informationen till samtliga högskoleförberedande program att de ger både grundläggande och särskild behörighet, ofta med tillägget vilka områden den särskilda behörigheten främst är inriktad på. Dock väljer man att utelämna denna information på ett, endast ett, högskoleförberedande program nämligen det estetiska. Att Es också ger särskild behörighet i sitt grundprogram, till områdesbehörighet A1 och A6, utelämnar man medvetet. Man väljer också att vägra ändra texten trots att flera personer påpekar det tendentiösa och manipulativa med denna information. Man väljer också att presentera folkhögskolor och kompletterande grundutbildningar som främsta möjligheter till vidare studier efter det estetiska programmet. Att Es är ett högskoleförberedande program kommer först som en bisats på slutet. Denna text ligger sedan till grund för informationen grundskolans studievägledare går ut med till eleverna.

Tro sjutton att eleverna får beslutsångest och hamnar fel om det är så här det ser ut.

Exemplen ovan handlar om Es för det är vad jag känner till, jag är övertygad om att det finns liknande exempel på felaktig eller tendentiös information kring andra program.

Kan tilläggas att vi naturligtvis ska utbilda ungdomarna till arbete. Våra esteter återfinns efter 5 år till 97% antingen i arbete eller på universitet och högskola.

Flera instanser, bl.a. Centerpartietlänk till annan webbplats, Miljöpartietlänk till annan webbplats och Lärarförbundetlänk till annan webbplats har under den senaste tiden lyft fram att fler studievägledare till grundskolan är en avgörande utvecklingsfaktor för gymnasieskolan. Jag tror inte att det är så enkelt.

Det finns naturligtvis gott om skickliga, kunniga och extremt professionella studievägledare som ger ovärderlig hjälp till eleverna. Men att bara satsa på att tillsätta fler studievägledare hjälper inte, om inte den information de kan ge eleverna är korrekt och saklig.länk till annan webbplats Studievägledarna måste också vara fria att göra egna professionella bedömningar om hur information bäst ges, och hur den ska vara utformad. Studievägledare och lärare på grundskolan måste sedan beredas tid och möjlighet att samarbeta med studievägledare och lärare på gymnasiet. Tillsammans kunde vi kanske arbeta fram bättre, mer allsidiga och sakliga former för hur så god information som möjligt ska nå fram till varje elev.

Jag funderar på några saker:

Kan det vara så att lojalitet till den egna arbetsgivaren kan påverka informationen elever får gällande program och/eller inriktningar som inte erbjuds av den egna huvudmannen?

Kan det vara så att studievägledningsfunktionen ibland ses som en bricka i marknadsföringen?

Kan det också vara så att fler studievägledare, och lärare som ger råd om programval, än den som citeras i DN styrs av ideologi och eget tyckande snarare än av elevers behov och önskemål samt saklig information och fakta?

Hur i så fall skulle man kunna se till att elever i grundskolan får mer, och korrekt, information inför valet till gymnasiet?


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla