Svar på Lärarförbundets och SKL:s frågor

I en debattartikel publicerad 2010 i DN som representanter länkade till igår på Twitter hävdar Lärarförbundet och SKL gemensamt att Sveriges grundskollärare inte vill ha ett förstatligande av skolan.länk till annan webbplats Min första reflektion är att det framgår av formuleringarna som återges från enkäten att man kan ifrågasätta huruvida man ställt frågor som på ett rättvisande sätt givit utrymme för de deltagande lärarna att ta ställning till just frågan om huvudmannaskap.

Publicerad Av

Jag vill också tydligt uttrycka mitt avståndstagande från rubriksättningen - hur kan man med att skriva att Sveriges lärare inte vill ha ett förstatligande, när det av artikeln sedan tydligt framgår att endast grundskollärare ingått i det diminutiva urvalet?

Nåja.

600626_10150869548147761_1423937750_n

I artikeln ställs tre tydliga frågor. Eftersom de ståndpunkter som förs fram i artikeln fortfarande hävdas i debatten ska jag här försöka besvara dem.

För det första ställer man frågan:

• På vilket sätt blir en matematiklärare bättre på att undervisa och hålla ordning i klassrummet om kommunerna ersätts av staten som huvudman?

Svar: Kontinuerlig och kvalitativ fortbildning ger störst effekt när det gäller att göra lärare ännu bättre. Kommunerna har under lång tid visat sig ovilliga att satsa på fortbildning, särskilt ämnesanknuten sådan. Kvalificerad ämnesfortbildning hör ofta till de saker som lärare skarpast efterfrågar, men det förekommer sällan. Aulasittningar i allmänna ämnen förekommer, om än inte så ofta längre eftersom det kostar pengar. Vanligare är att kompetensutvecklingsdagar går åt till möten och konferenser, eller arbete på institutioner eller i tvärgrupper. Vissa huvudmän löser problemet med att fortbildning kostar pengar genom att helt enkelt göra fortbildningstiden till den enda tid då man tillåts ta ut kompensationsledigt. Med en gemensam huvudman blir det enklare att kräva koordinerad fortbildning, knuten till universitet och högskola med vilka man då skulle dela huvudman. Med en gemensam huvudman skulle också de orimliga skillnader i tjänsternas utformning som nu föreligger kunna arbetas bort, vilket skulle ge bättre utrymme för både ordning och kvalitet i undervisningen.

• Hur skulle samarbetet mellan lärarna förbättras?

Svar: I nuläget skadas samarbetet mellan skolor av den konkurrens som råder mellan huvudmän, och de enorma skillnader i förutsättningar som föreligger. Med en gemensam huvudman skulle vi istället arbeta för en gemensam sak, i en gemensam organisation. Självklart är detta gynnsamt för samarbete. Om gymnasierna fick ökad och likvärdig tillgång till utbyten med universitet och högskola skulle detta skapa ett fantastiskt forum för ökat samarbete och mer utbyte.

• Hur kan staten bättre än kommunerna förenkla för lärare som i större utsträckning vill anpassa sina undervisningsmetoder utifrån elevernas olikheter och behov

Svar. Mitt första, lätt raljanta svar är att man knappast kan lyckas sämre i alla fall. Men allvarligt finns det goda chanser för att ett förstatligande skulle underlätta för utveckling av metodik. Inte minst då ett förstatligande skulle kunna leda till, som jag varit inne på, ett formaliserat utbyte mellan gymnasium (kanske också grundskola) och högskolan under samma huvudman. På så sätt skulle kontakten mellan forskning och praxis - åt båda hållen! - kunna förstärkas vilket skulle ge lärare möjlighet att i samarbete med t.ex. lärarutbildningarna utveckla och befästa ny metodik och nya verktyg. Med staten som huvudman skulle även gymnasieskolor i kommuner som saknar högskola kunna få tillgång till utbyten, vilket skulle öka likvärdigheten. En stärkt rektor som med en tydlig delegation kan koncentrera sig på att vara pedagogisk chef och ledare istället för kommunal mellanchef i ständiga möten på kommunhuset skulle självklart ha ökade möjligheter att stödja lärarna i detta.

Följande anekdot kan förtydliga problemen med en kommunal skola, och visa på varför skolan ska ha statlig huvudman. Vid en gymnasieskola var lärarna i naturvetenskapliga ämnen oroliga över att skolledningen beslutat dra in gruppundervisningen i NO-ämnen, kommunens beslut att fortsätta neka skolan uppräkningar av skolpengen ledde till att alla grupptimmar som tillät laborationer togs bort. När lärarna försökte diskutera med skolledningen och hävda att man av säkerhetsskäl inte kunde genomföra laborationer i helklass fick man svaret att man kunde övergå till att gå igenom laborationerna teoretiskt. Redan efter en termin av detta system såg lärarna tydligt att elevernas möjligheter att nå målen i de naturvetenskapliga ämnena dramatiskt försämrats. Man bestämde sig för att lyfta frågan till barn och utbildningsnämnden. Lärargruppen tog med sig kursplaner och de resultat eleverna presterat och visade hur måluppfyllelsen var på väg att bli en ren katastrof. Politikernas svar blev att de inte kunde se några problem med detta. Elever som får fina betyg från naturvetenskapligt program lämnar ju bara kommunen med sin dyra utbildning för att läsa på universitet vilket gör att det är förlorade pengar för hemkommunen att satsa på dem, det är att elda för kråkorna.

Lärarna gick stumma från mötet. Efter sådana besked från kommunala skolpolitiker finns det ingen väg framåt.

Jag vet att detta exempel är extremt, men jag har tyvärr hört liknande berättelser från olika håll. Vi kan inte fortsätta blunda för detta. Det krävs ett förstatligande av skolan för att alla elever ska få en likvärdig utbildning och en likvärdig chans i livet.

Jag vill påminna om att en möjlighet faktiskt är att låta Lärarförbundet få sin vilja fram och grundskolan (om vi nu ska sätta tilltro till den undersökning som presenteras i artikeln) får förbli en kommunal verksamhet, medan gymnasieskolan förstatligas. Det är en naturlig väg framåt, både utifrån gymnasiets behov av utökat utbyte med universitet och högskola, det föreliggande behovet av att bättre förbereda våra gymnasieelever för vidare studier och arbete samt de önskemål som nu lyfts från verksamma i de olika skolformerna. Historien har visat att kommunerna ofta betalat satsningar inom grundskolan genom motsvarande neddragningar på gymnasiet, man har köpt majoriteten på minoritetens bekostnad.  Det valfläsk för grundskolan som nu utlovas av politiker gör därför ett förstatligande av gymnasieskolan ännu mer angeläget!

Gymnasiets förstatligande bör därför vara den främsta valfrågan!

Avslutningsvis vill jag framhäva att argumentet att ett förstatligande inte går att genomföra eftersom skolan, lärarna och eleverna, behöver arbetsro är direkt löjligt. Det är naturligtvis inte lärarna och eleverna som ska genomföra en övergång till ny huvudman. Jag tror inte ens att de personer som för fram det argumentet själva tror på det, så urbota dumt som det är. Men det låter bra. Arbetsro. Javisst.

Ge lärare och elever arbetsro med en statlig huvudman som äntligen kan börja arbeta på att återställa en likvärdig och kvalitativ skola för alla.


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla