Hur kan man straffa kritiska lärare?

I sociala medier diskuteras hur öppen en lärare eller person på annan befattning inom skolan tillåts vara när det gäller kritik mot den egna eller närliggande verksamhet.

Publicerad Av

Vi har i år tvingats se hur en kommun försökt avskeda en medarbetare efter att denne framfört kritik och åsikter kring skolans kvalitet och utveckling.länk till annan webbplats

Per Kornhall fick besked om att han sagts upp, vilket väckte en storm av reaktioner runt om i skolsverige. länk till annan webbplats

Per Kornhall har senare tack och lov fått rätt gentemot arbetsgivaren.

I offentlig verksamhet finns ett meddelarskydd. Tyvärr kommer det fram att lärarkåren som helhet inte litar på det skydd som meddelarskyddet förmedlar. Det är ofta svårt att helt anonymisera en källa, och många är de personer som riskerat, och ibland också upplevt, repressalier efter att offentligt blivit "visselblåsare" för att värna om verksamheten eller eleverna.

Det behöver ju inte gå så långt som till avsked när man vill straffa en "besvärlig" lärare. Det finns en mängd åtgärder en skolledning eller huvudman kan vidta för att disciplinera lärare som ställer jobbiga krav på att arbetsmiljölag, skollag eller liknande ska efterföljas, som för fram kritik mot huvudman eller skolledning internt eller externt.  Vilken sorts åtgärder?


10287018_10152329685903592_6254997198595119527_o-1024x678

* Använd tjänstefördelningen för att bestraffa. Utöka mängden undervisning. Ta ifrån läraren ämnen och kurser den brinner för eller lagt lång tid på att bygga upp och utnyttja att personen har andra behörigheter för att kunna göra flytten. Ge läraren bara ett enda av de ämnen han/hon är behörig i så att läraren får en mer enformig tjänst och går miste om glädjen i att utnyttja sin kompetens. Om det går att ge någon bara svenska t.ex. kan man ju också se till att läraren får nationella prov i varje kurs i tjänsten. Man kan också lägga tjänstefördelningen så att läraren lyfts bort från de kollegor den helst samarbetar med.

* Tvinga personen att byta arbetslag. En person som brinner för ett visst program kan bestraffas genom att plötsligt tvingas byta till något helt annat. En svensklärare t.ex. som har kommit att tillhöra säg fordonsprogrammets arbetslag för att han/hon anordnar programmets cruisingmässa varje år, älskar att samarbeta med fordonslärarna kring vetenskapligt skrivande och som lagt åratal på att bygga upp ett mycket speciellt arbete med bloggar för fordonseleverna som kan användas som CV:n när eleverna ska börja söka jobb kan enkelt straffas genom att man flyttar läraren till ett annat program mot lärarens vilja.

* Ge läraren låga eller inga lönelyft.

* Neka läraren individuell fortbildning.

* Tvinga läraren att byta arbetsrum, isolera personen.

* Ta ifrån läraren ansvarsområden. De flesta lärare har frågor eller arbetsuppgifter som man brinner extra för, och där man kan ha lagt år på att bygga upp en verksamhet i verksamheten. Det kan handla om att utveckla internationella utbyten i moderna språk, arbeta med IKT, planera friluftsdagar eller ingå i gruppen som planerar fortbildning. Att ta ifrån lärare som har ett starkt engagemang i, och stor stolthet över, en mödosamt uppbyggd verksamhet är ett effektivt sätt att slå någon hårt på fingrarna.

* Ge läraren konsekvent sämsta tänkbara schema.

* Använd varje tillfälle då t.ex. någon elev för fram kritik mot läraren (vilket händer de flesta av oss om vi t.ex. har satt ett betyg en elev är missnöjd med, har tillrättavisat någon e.dyl) för att ifrågasätta lärarens lämplighet.

* Ignorera åsikter, förslag m.m. som kommer från denna lärare. Osynliggör honom eller henne.

De flesta av dessa åtgärder är enkla att genomföra, går att maskera som annat än repressalier och går svårligen att bekämpa fackligt.

När åtgärder i stil med dessa vidtas blir det inga rikstäckande kampanjer, ingen storm.

Men för den enskilda läraren kan effekten vara lika smärtsam och nedbrytande som att få sparken.

Jag hoppas naturligtvis att det jag beskriver är ovanligt. Men:

När vi diskuterar lärarnas mod och vilja att vara visselblåsare, lärarnas styrka och möjligheter att frankt och öppet föra fram kritik för att skolan ska kunna bli bättre, anser jag att det är viktigt att vi också vågar vara ärliga om att det kan finnas ett pris att betala.

Vi borde kämpa för att minimera risken för lärare som vågar lyfta en öppen debatt om svagheter i den egna verksamheten.


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla