Hur vinner man Webbstjärnan?

Hur vinner man Webbstjärnanlänk till annan webbplats? Den frågan har jag fått många gånger sedan min klass Es12 i maj tog hem segern i årets Webbstjärna.länk till annan webbplats Jag har flera gånger ombetts att skriva ett inlägg om saken, inför nästa omgång av tävlingen som ju snart drar igång. Svaret är naturligtvis att jag inte har en aning.

Publicerad Av

Däremot kan jag tala om vad jag såg ge störst utdelning i form av utveckling och resultat hos eleverna. Jag kan också dela med mig av några av de erfarenheter från förra året som jag själv tänker försöka dra nytta av när eleverna nu fortsätter arbeta med sitt bidrag.

För det första är det en väldig fördel om man kan få alla elever i laget med på tåget. Om jag får blanda metaforer lite så upplevde jag att tävlingen var lite som ett tempolopp på cykel. Alla måste vara sugna och alla måste vara beredda att trampa på, även i uppförsbacke. Man måste också vara beredd att gå upp och leda, och ju fler som är villiga att gå upp och dra, desto bättre blir hela lagets resultat.

Eleverna hade en stor hjälp i en gemensam tanke som alla kunde samlas kring. För mina elever var tanken att visa att demokrati och kreativitet hör ihop. De drevs också av en önskan att visa att estetik och akademisk kvalitet hör ihop. En sorts "vi ska minsann visa alla!" - längtan. Den gemensamma idén och drivkraften gjorde att klassen snabbt hittade en ton och ett innehåll som de enades kring, som gjorde att de blev en helhet och ett team, samtidigt som det blev högt i tak. Hur hittade de den röda tråden då, den gemensamma tanke de ville spinna kring? Jo - de utgick från läroplanen och valde de begrepp de tyckte var viktigast. Dessa fick bli stommen. Sedan använde de ämnesplanerna för att se hur de knöt an till den utvalda stommen, och valde vilket centralt innehåll som passade till bloggarbetet. Därifrån formades de mål som vi satte upp, och som ni kan finna på bloggen.länk till annan webbplats Det här var enligt min mening ett effektivt arbetssätt eftersom det gav en tydlig relationssordning för verktyget/metoden i förhållande till mål och innehåll. Det stämde också, såvitt jag kan uttolka, väl in på Webbstjärnans kriterier som ju har ett tydligt fokus på innehåll och styrdokument.


demokreativ

Bloggen erbjöd möjligheter till samarbete mellan många lärare (på vår egen skola och från andra skolor), och elever i andra klasser och från andra städer. Mina elever lade mycket möda på att hitta projekt och frågeställningar för bloggen som möjliggjorde samarbete, eftersom det är ett av Webbstjärnans bedömningskriterier. Effekten av detta var att de i sitt arbete kom att kontinuerligt ställa sig frågan "Hur kan detta analyseras och vidareutvecklas?". De visste nog inte alltid själva att det var detta som hände, de frågor de ställde sig var "Hur kan det här göras interaktivt" och "Kan vi göra det här så att någon blir sugen på att haka på?" (kriterier från Webbstjärnan) vilket i praktiken kom att bli samma sak!

Eleverna började med idén att de ville skapa ljud- och bildmaterial för att dela med CC-licenser. De var vana vid att arbeta med Wikipedia och Wikimedia Commons, och ville skapa för att dela som en del av bloggens demokratifokus. Inledningsvis tänkte de också att detta kunde vara ett smidigt sätt att komma undan besvärligheter med upphovsrätten. MEN - de upptäckte snart att istället för att komma undan problemen så hade de skapat nya. De tvingades ställa sig helt nya frågor: Har jag rätt att publicera bilder jag tar av människor  på ett utefik? Får man lägga ut bilder av bokomslag? Bokryggar? Får jag publicera en bild av statyn på torget? Eleverna lärde sig att ompröva en tes, och de lärde sig att reflektera över den processen. Bloggen gav dem dessutom möjlighet att göra detta i en löpande process i ett verkligt sammanhang. OM-sidornalänk till annan webbplats bearbetades därför många gånger. OM-sidan blev en fantastisk möjlighet till metareflektion, på just det sätt forskningen visar leder till lärandelänk till annan webbplats.

Språk. Språk. Språk. Eleverna skrev de flesta texterna enskilt, reviderade i grupp. När de väl hittat den "ton" de ville ha (mycket tack vare att de hoppade på bloggutmaningen "Blogg100") blev de skickliga på att analysera sitt språk. Hur skapar man en lätt poetisk ton i ett inlägg eller en faktatext? Varför har ett ord en klang medan en synonym har en annan? Hur kan vi leka med språket för att få en gemensam dräkt, samtidigt som vi behåller individens unika uttryck? Det individuella och gemensamma arbetet med språket kom att bli en del av elevernas estetiska utbildning. De tog det med sig in i sin läsning, analyserade författares uttryck och jämförde det med sina egna. De klarade på så sätt att ta till sig allt mer avancerade texter. Alla elever i klassen lyckades t.ex. läsa och diskutera Hayden Whites introduktion till Metahistorian, och jag är övertygad om att anledningen var att de kastade sig över språkdräkten först, i ämneskontext, innehållet sedan. Och nej, detta är ingen elitklass, utan en helt vanlig, unik estettvåa. Kopplingen mellan språk, innehåll och estetik blev ännu tydligare genom att en blogg även öppnar upp för användandet av kod och kodspråk. Mina elever närmar sig sig programmeringen genom att ta omvägen/genvägen över wikins märkspråk. Detta hade de stor nytta av även i processkrivningen. Språket och koden ställer samma basala frågor: Varför blev det inte rätt? Hur kan vi förbättra? Vad kan vi utveckla? Har vi nått fram?

Eleverna valde att välja metoder som skulle leda till målen, istället för att välja mål som skulle ge utrymme för metoderna.

Jag ska dra streck nu, detta inlägg skulle kunna bli hur långt som helst! Men visst sade jag språk? Språk språk språk!

Webbstjärnans support är fantastisk, och eleverna blev allt mer självständiga i arbetet med bloggen och valde att vända sig till Webbstjärnan med frågor kring själva bloggen. Man får på så sätt en sorts hjälplärare vad gäller verktyget som gör att jag som lärare kan koncentrera mig på ämnet och varje elevs måluppfyllnad. Bloggen tog alltså inte tid från undervisningen, utan tillförde tid. Mest av allt, när jag vågade släppa taget.


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla