Betyg och bedömning – att gömma sig bakom staplar

Återkoppling och bedömning är inte enkelt. Vi vet alla hur vi översköljs av forskning, artiklar och diskussioner kring formativ bedömning - när ska den ges, hur och i vilken form? Bara de minst tusen olika sätt att tolka Hattie och hans resultat kring formativ bedömning som cirkulerar är tillräckliga för att göra mig trött och sugen på chokladbollar. Många chokladbollar.

Publicerad Av

Ännu tröttare blir jag av hallelujah-kören som lovprisar än den ena än den andra metoden för återkoppling utan att varken kunna eller, ofta ens, försöka förankra metoderna i det vetenskapligt beprövade. Men det är klart, i denna tid av formativ bedömning hype går det nog att sälja föreläsningarna om de här metoderna även utan några belägg för att de leder till lärande.

Terminsbetyg (Hallwyllska museet)
Terminsbetyg (Hallwyllska museet)Ni är säkert många som liksom jag precis suttit eller sitter med uppgiften att ställa samman underlag till utvecklingssamtal.Här ska nu återkoppling och resultat ställas samman till information om elevens utveckling, stringent utmed kunskapskraven och de övergripande målen för utbildningen. Igen - det är inte enkelt. Stringens är svårt. Alignment är svårt. Att dessutom uttrycka sig så att underlaget också blir formativt är en utmaning. Men det är en utmaning som vi lärare måste ta oss an, och faktiskt ro iland! Vi måste kunna överlämna korrekta, stringenta underlag med konsekvent alignment med kunskapskrav och mål som dessutom bidrar till utveckling där den som bäst behövs. Det är en grannlaga uppgift som kräver sin yrkesman.

När jag gick lärarhögskolan ingick kurser i betyg och bedömning i lärarutbildningen. Så även kurser i statistik, kopplat till betyg och bedömning. Senare vet jag dock att det funnits lärarutbildningar som fullständigt saknat betyg och bedömning i kursplanen. För lärare som utbildats för yngre åldrar är det ju inte konstigt, eftersom de inte förväntades sätta några betyg. Sedan dess har dock betyg återinförts på mellanstadiet, och nu verkar det som om flera lärare även kommer att få sätta betyg i åk 4. Alltså finns det en mängd lärare i Sverige som ska sätta betyg, göra bedömningar utifrån kunskapskrav, utan att ha fått någon som helst utbildning i denna vetenskap. För mig framstår det som lika absurt som om läkare finge praktisera och skriva ut recept utan att ha fått någon utbildning i diagnosticering.

Jag stöter på en mängd olika lärplattformar, både som student och som lärare. De flesta lärplattformar har nu funktioner för att koppla moment, inlämningar, lektioner o.s.v. till centralt innehåll och kunskapskrav. Ofta kan man helt enkelt klicka på en knapp och så dyker citat från läroplanen upp och du kan välja ut ett par till synes lämpliga.

När man som lärare skriver omdömen kan jag på samma sätt klicka in några citat på lämplig nivå från kunskapskraven, och sedan kanske förstärka detta genom att klicka grönt i några staplar. "Eleven kan med viss säkerhet...".

Det ser väldigt proffsigt och vetenskapligt ut. Som vårdnadshavare får jag ett underlag där det står att mitt barn med viss säkerhet kan sovra, och använda enkla exempel och dra nyanserade slutsatser. Och jag har gröna staplar bredvid som visar med exakthet hur mitt barn ligger till, och exakt var det saknas gröna pluppar för att nå upp till nästa betygsnivå. Objektivt och vetenskapligt.

Om man sedan inte kan låta bli att fråga hur ens barn har visat sig nå upp till just dessa nivåer så kan det bli svårare. Man kan få svar som på intet sätt kopplar till kunskapskraven. "Han har varit aktiv på lektionerna och skrivit en lång inlämning om första världskriget" (Ja, jag vet att det oftast inte är riktigt så illa, men ni förstår vad jag menar). Och när man då frågar på vilket sätt det föreligger kongruens mellan detta och kunskapskraven eller vilken vetenskaplig metod läraren använt sig av för att fastställa att målindikatorn verkligen mäter rätt mål kan man hamna i diskussioner som är direkt skrämmande. Betyg och bedömning är inte lätt för oss som är utbildade i det, för alla som saknar sådan utbildning måste det vara ett helsike. Och för eleverna leder detta naturligtvis till brist på rättssäkerhet.

Alla lärare, ska naturligtvis ha utbildning i vetenskapliga metoder för betyg och bedömning. Och när man införde betyg i lägre årskurser borde man naturligtvis även ha sett till att alla lärare som plötsligt skulle sätta betyg, eller göra bedömningar utifrån kunskapskrav, fick utbildning i detta. Alla lärare behöver dessutom tid, rimlig tid, till att göra dessa bedömningar och sammanställningar på ett kvalitativt sätt.

Jag kan inte låta bli att känna en viss rädsla för att de här inklickade citaten från läroplanen, och gröna staplarna som visar vilka kunskapskrav eleven nått, bara utgör en mur man kan gömma sig bakom som lärare om man inte klarar, eller inte har tid, att göra bedömningarna självständigt och utifrån vetenskaplig metod.


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla