Till mina kollegor

Till mina kollegor, på min egen skola och annorstädes.

Publicerad Av

Så har då ännu en årgång studenter sprungit ut, ännu en kull barn och ungdomar avslutat ett läsår och gått på sommarlov för att, förhoppningsvis, vila upp sig inför kommande utmaningar - i skolan och utanför.

Lärarna har genomfört ännu ett verksamhetsår.

Vi har planerat lektioner och försökt utveckla våra metoder, vissa av oss mindre än vad vi hade önskat eftersom många upplever att tiden för planering och utvecklande reflektion minskat i takt med att mängden undervisning, åtgärdsprogram och möten ökat.

Vi har försökt hjälpa barn som av olika anledningar har det svårt i livet, vi har gått med spända axlar från möten med olika hjälpinstanser där vi känt att resurserna och hjälpen som hade behövts inte fanns, ingen hand sträcktes ut. Vi har sett samma sorg i ögonen hos de som ville hjälpa, men som hindrades av regelverk och icke-existerande resurser.

Vi har planerat utflykter, studiebesök och studieresor som gett våra barn och ungdomar erfarenheter som de svårligen fått om inte lärarna lagt ner mer än vad som egentligen kan förväntas på att ordna dessa upplevelser. Många elever har i år genom skolan fått uppleva för första gången hur det är att åka tåg eller tunnelbana, att besöka Sveriges huvudstad eller kanske t.o.m. sin första utlandsresa. Till detta har lärare och skolledare sökt bidrag och stipendier, och vridit och vänt på varenda krona av verksamhetsmedlen för att alla barn och ungdomar ska få uppleva världen utanför skolan i ett didaktiskt sammanhang.

Vi har suttit i pesonalrummet och över en kaffekopp delat med oss av tips och tankar, hittat vägar till samarbeten och utveckling. Vi har peppat varandra, stöttat, berömt och tröstat. Och vi har skrattat mycket ihop.

Es122

Vi har tillverkat vårt eget material och försökt sätta in oss i allt nytt som kommit på läromedels- och forskningsfronten. Vi har ägnat torsdagskvällar åt Skolchatt på Twitter vi har gått med i facebookgrupper för att få ta del av diskussionen kring lärarrollen, yrkets utmaningar och det gigantiska utbudet av verktyg och metoder. Vi har ibland uppgivet gått ur dessa grupper igen när diskussionen urartat. Vi har varit på konferenser och träffats ibland på en pedagogisk pub eller på en skolmässa - Men hej, det är ju du! Kul att ses IRL!

Vi har suttit trötta framför tv:n och stirrat blankt när vi rättat oss igenom högar och insett att resultaten var långt ifrån vad vi önskade. Vi har rest oss igen och letat nya sätt, bättre sätt att nå fram.

Vi har försökt se varje elev, njutit av gruppdynamiken i härliga grupper, slitit vårt hår i frustration i grupper där det inte blivit rätt - de av oss som har något hår kvar. Vi har ibland, som Astrid Lindgren, gått till en kollega och sagt "döden döden" för att efter ett tag istället kunna, som Schwarzenegger säga "I'll be back"

När ni nu tar sommarlov, bär med er ett par pärmar och den där boken (Timperley? Nottingham? Sandin?) som ni har tänkt kolla igenom någon gång i sommar, vill jag säga tack för i år, tack för allt ni gett och jag vill skicka med er den här:

https://www.youtube.com/watch?v=anD3a_FPfEI


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla