Grej of the year!

Man kan ibland få känslan av att skolan rider på en snuttifieringsvåg. Detta i sin tur skulle kunna ses som en del av en snuttifieringsvåg i samhällskulturen. Ungdomar idag väljer youtube-klipp före långfilm, blogginlägg och texter i sociala medier framför romaner. Det ska gå snabbt, det ska vara enkelt.

Många lärare i Sverige använder idag metoden att flippa klassrummet. Där får vi veta att den "gyllene regeln" är att en flippfilm, d.v.s. en filmad genomgång som eleven får i läxa inför en lektion, helst ska vara 5-10 minuter lång.länk till annan webbplats Om filmen är längre sjunker antalet elever som ser filmen, eller hela filmen, och elevernas förståelse av innehållet.

Äldre sociala medier som facebook får ge vika för ännu snabbare, ännu enklare verktyg. Snapchat, Kik och Instagram där man kommunicerar med bild, några få ord, blir allt populärare medan ungdomar tycker att facebooks längre statusuppdateringar är mindre lockande.

Snabbt, enkelt och ansträngningslöst ska det vara. Snygga, kick-utformade fyrverkeriupplevelser föredras framför det som ger vinst på lång sikt, genom hårt arbete.

Det är den som står upp på slutet som vinner matchen.

Snabba wow- upplevelser finns som grund i många "innovativa" undervisningsmetoder. Det lustbaserade, lättillgängliga framhävs. Detta sker naturligtvis inte nödvändigtvis på de utvecklande långa linjernas och processernas bekostnad, men som jag ser det finns en uppenbar risk att vi tappar i att utveckla elevernas förmåga att tänka en tanke till slut, fullfölja ett längre och utvidgat projekt, arbeta igenom ett rikt och omfattande material, om vi i skolan bygger lärandet på snabba kickar, korta, enkla och hippa upplevelser.

Om en gymnasieelev idag visar sig "bara" kunna ta till sig en flippfilm med en genomgång som är ca 5-10 minuter lång, sedan tappar man koncentration och förståelse - bör då verkligen skolans svar på detta vara att göra 5 minuter långa flippfilmer? Eller bör man istället konsekvent arbeta på att utveckla elevens förmåga att ta till sig allt längre genomgångar med bibehållen koncentration och behållning? Om elevernas förmåga att ta till sig texterna i ett läromedel i historia sjunker, är då rätt svar att i nästa utgåva av läromedlet ha kortat ner texterna, förenklat språket och tagit bort stycken som var "alltför avancerade"?

Om detta talade jag med en kollega efter att vi varit på en fortbildningsdag fylld med appar, fem-minutersfilmer och dagens grej. Hur ska samhället få maratonlöpare, om vi bara tränar dem i att springa 100 meter?

När nu undersökningar visar att skolelever i Sverige brister i de förmågor som bygger på stadig och långsiktig progression: läsförståelse, matematiskt och logiskt tänkande och kreativ problemlösning, kan det vara så att de snabba fyrverkeriernas pedagogik måste få vara, inte bärande väggar men fristående komplement till en pedagogik som tränar elever i att arbeta med allt mer komplext och omfattande material, att tänka en tanke till slut - även om vägen dit är lång och ibland ansträngande?

Vi kom fram till att vi vill presentera den pedagogiska idén:

Grej of the year.

Macrolektioner istället för microlektioner. Läsårsteman, romaner - ja hela författarskap. Följ en tråd till dess slut, spring hela maran.

Att ha höga förväntningar på elevernas lärande är den främsta framgångsfaktorn för att nå goda resultat genom undervisning.länk till annan webbplats

Att klara mer än vad man trodde sig om, är vad som ger eleverna den främsta känslan av utveckling och stolthet över den egna prestationen.


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla