Så här gör vi i Sverige

Att möta nyanlända i klassrummet

Jag såg ett inslag i Jon Stewarts The Daily Show som handlade om Sverige. Man drev med ett amerikanskt perspektiv på svensk kulturlänk till annan webbplats, svenskt samhälle. Inslaget om Sverige sa mig inte mycket om Sverige, däremot mycket om vilken infärgning som ligger bakom de fördomar som kan finnas om Sverige i den amerikanska kulturen.

 Jag märkte också att eleverna kunde använda inslaget för att nyansera och fördjupa en diskussion om kulturskillnader. Genom att beskriva vad man ser, kan man ge andra en uppfattning om vilka kulturella glasögon man tittar genom. I min skildring av andra kan mina egna perspektiv synliggöras.

Denna viktiga premiss var ett av de teman som berördes av dr. Victoria Showunmilänk till annan webbplats när vi fick förmånen att lyssna på henne då vi under vår resa till BETT deltog i ett besök vid UCL, University College London. Dr. Showunmi forskar inom intersektionalitet och har specialiserat sig på hur kön, etnicitet och samhällsklass påverkar ledarskap. Mycket av hennes forskning berör de undermedvetna fördomar vi alla bär på, unconscious bias. Enligt dr. Showunmi är identitetsperspektivet essentiellt för att vi ska kunna närma oss en förståelse för undermedvetna fördomar, och bästa sättet att kunna få en intuitiv insikt i en annans utgångspunkt och unconscious bias är genom att få synliggjort den andras perspektiv på dig.

Mina elever njuter av Europas största mässa för digital utveckling av skolan - BETT.

Detta är ett oerhört intressant perspektiv. Relevant för mig i min yrkesutövning blev det direkt när Victoria Showunmi drog paralleller till hur vi lyckas, eller misslyckas, med att bygga en stabil grund för integrering i bemötandet av nyanlända. Dr. Showunmi har arbetat i t.ex. Pakistan och Tyskland, och hon säger att det vanliga vi gör när vi vill lägga en grundsten för att låta nyanlända få insikt i hur det nya samhället fungerar, är att vi börjar berätta om detta samhälle. Så här fungerar det i Sverige. Så här gör svenskar. För att väcka insikter om våra normer, vår kultur och vår unconscious bias vore det istället effektivare om vi började med att beskriva hur vi ser på de nyanländas olika kulturer, samhällsstrukturer etc.

Detta synsätt känns först en smula märkligt, och förmätet. Ska jag undervisa nyanlända om Somalias historia, Afghansk konst eller Islam? Själva tanken är obekväm, för det känns, ja förmätet. Men när jag hunnit låta idén landa så förstår jag perspektivet. Javisst, mina normer och ideal tydliggörs genom att ge den jag möter möjlighet att få en uppfattning om vilka kulturella glasögon jag betraktar världen genom. En rak beskrivning, utan några av de ironiska drag som präglar Stewarts film om Sverige, ger fortfarande en tydlig ingång till mina värderingar. Och istället för att se det som förmätet, menade dr. Showunmi att det uppfattas som förtoendeskapande och intresserat, om det görs på ett initierat och respektfullt sätt. Det ger också människor en möjlighet att ställa frågor om, och analysera, mina kulturella värderingar och normer ur en jämlik utgångspunkt, istället för en utgångspunkt där endast mina, och det samhälles jag representerar, ideal är i fokus.

"...individuals whose personal beliefs are relatively free of prejudice or bias are susceptible to stereotypes in the same ways as people who hold a personal animosity towards a specific group."länk till annan webbplats skriver dr Showunmi i en studie utförd tillsammans med dr Haines. Genom att konkretisera och verbalisera vår syn på andra, kan vi inte bara ge dem en möjlighet att få en inblick i vår livsåskådning, vi kan även få en möjlighet att granska våra egna normer och värderingar ur andras ögon.

I kommentaren till ämnet historia för gymnasiet framhävs att ämnets syfte är att ge elever möjlighet att utveckla sitt historiemedvetandelänk till annan webbplats. Eleven ska "ges möjlighet att utveckla sin förståelse av hur olika tolkningar och perspektiv på det förflutna präglar synen på nutiden och uppfattningar om framtiden." Verktyg för att utveckla det här historiemedvetandet är t.ex. att arbeta konsekvent med källkritik, historiebruk och historiesyn. Min tanke är att dr. Showunmis påpekanden kring perspektiv, och att låta mina idégestaltningar av andra kulturer bli synliga och granskas vore ett sätt att bidra till just detta. Jag inser dock att det krävs en stor portion mod blandat med omdöme och kunskap för att våga sig på detta tillvägagångssätt. Men visst är det väl just dessa egenskaper som bär vår profession?


Ylva Pettersson

Legitimerad lärare i kulturhistoria, teater och historia på gymnasiet.

Mejla