Så ökar hon elevernas motivation – och får roligare på jobbet

Att bygga positiva förändringar är nyckeln.

Läraren Anna Sterlinger Alring bestämde sig för att aktivt börja jobba med både sin egen och elevernas motivation.
– Det kan ta tid men det är fantastiskt när man märker att de börjar gilla undervisningen. Jag blir själv motiverad av det. Här berättar hon hur hon gör.

Anna Sterlinger Alring och Karin Boberg i ett klassrum.

Anna Sterlinger Alring och Karin Boberg, aktuella med bok om motivation, våren 2022.

Läraren Anna Sterlinger Alring har länge funderat på vad som skapar motivation, både hos elever och lärare. Under året har hon arbetat med en bok i ämnet tillsammans med Karin Boberg. Inför arbetet med boken gjorde de en undersökning bland elever för att ta reda på vad som gör dem motiverade. De blev förvånade över svaren de fick.

– Vi trodde att eleverna skulle motiveras av att göra roliga saker på lektionerna, åka på utflykter eller baka bullar. Men väldigt många skrev att det som motiverar dem mest är att ha en glad lärare som gillar att undervisa dem och som ser dem, säger Anna, som också känner igen det som anställd.

Hon tycker att chefen har en viktig roll för att skapa motivation på arbetsplatsen.
– En bra chef har förtroende för sina medarbetare, höga förväntningar och vågar släppa lite på kontrollen. Chefen behöver vara stöttande och peppande, uppmuntra personalen att utvecklas och se dem. Det får de flesta att prestera bättre på jobbet i jämförelse med om man känner sig övervakad eller misstrodd.

Men att bli sedd av chefen är inte allt. Man behöver också få tillräckligt goda förutsättningar för att kunna klara av sitt uppdrag. Om arbetssituationen är för tung kan det behövas justeringar i arbetsbelastning, schema eller något annat i organisationen.

– Ibland är det svårt att ensam reda ut vad som är jobbigt i en situation. Man kan behöva sätta ord på vad det är som gör en omotiverad. Prata med en kollega och våga erkänna att du har en jobbig period och noll inspiration. Du är ju en människa, inte en maskin. Kollegor kan ofta komma med bra tips och idéer, ge stöttning och hjälpa en att se klart även om de inte undervisar i samma ämnen. Är arbetssituationen ohållbar ska man alltid prata med sin chef. Om man inte kan komma överens om en lösning som fungerar kan man be sitt fackliga ombud om hjälp.

”Jag brukar tala om för eleverna att jag har längtat efter att ha lektion med dem.”

För att komma underfund med varför man känner sig omotiverad tycker Anna att man ska gå på djupet i sig själv och försöka hitta den verkliga anledningen till att man inte trivs på jobbet.

– Fundera på vad det är som hindrar dig från att känna arbetsglädje. Kanske kommer du fram till att du upplever att du inte får påverka på jobbet, att chefen inte ser vad du gör eller att du vantrivs i ditt arbetslag. Kanske känner du inte chefens förtroende. Oavsett vad du kommer fram till så behöver du ta tag i det och se till att du får till en förändring. Det kan handla om allt från att förändra sin undervisning till att prata med chefen eller att gå så långt som att byta arbetsplats.

– Att inse att man själv alltid har ett val är viktigt. Det finns ett starkt samband mellan upplevelsen att man kan påverka och graden av motivation.

Det är precis det hon gillar med lärarjobbet, att hon kan påverka sin arbetsdag själv i stor utsträckning.
– Jag har så mycket makt över tiden tillsammans med eleverna. Naturligtvis ska jag förhålla mig till läroplaner och kursplaner men jag har jättestora möjligheter att påverka vad jag ska göra i min undervisning och under min arbetsdag. Mycket större möjligheter än vad många andra har på sina jobb. I det hämtar jag väldigt mycket inspiration.

Hon säger att hon själv styrs mycket av lust och glädje.
– Jag gillar att ha kul helt enkelt. Det ska vara roligt att jobba tycker jag.

Hon lägger mycket energi på lektionsplanering för att skapa motivation hos eleverna.
– Jag försöker tänka på mina lektioner som paket som eleverna ska få öppna. Sedan slår jag in dem i omslag av förväntningar. När jag har omotiverade elevgrupper lägger jag extra mycket krut på att bygga upp positiva förväntningar. Jag berättar flera dagar i förväg att vi ska göra någonting fantastiskt på en viss lektion och upprepar det flera gånger. Konstigt nog brukar jag också bli förväntansfull. Jag lurar både dem och mig själv.

Till viss del försöker hon också påverka sitt eget humör.
– Forskning visar att om man ler, eller om bara samma muskler aktiveras, så bildas endorfiner i hjärnan och man blir lite gladare. Det kan i sin tur smitta av sig på eleverna genom deras spegelneuroner.

– Det här försöker jag använda mig av i min undervisning. Jag har till exempel flera viktiga lektioner på måndagar, då många elever är trötta och inte så sugna på att vara i skolan. Men jag bestämde mig för att jag skulle börja älska måndagar. Redan på söndagarna planerar jag vad jag ska ha på mig, ungefär som om jag ska gå på kalas. Jag kommer alltid i god tid på måndagar och peppar mig själv genom att tänka Nu jäklar är det måndag. Och hur konstigt det än kan låta så har det faktiskt blivit kul med måndagar på riktigt. Så det går att förändra sin egen inställning.

”När jag har omotiverade elevgrupper lägger jag extra mycket krut på att bygga upp positiva förväntningar.”

Men hon är medveten om att det här bara fungerar om man har grundläggande förutsättningar att lyckas på jobbet och ett någorlunda balanserat privatliv.
– Man kan ju inte vara glad jämt, och alla har tuffa perioder ibland. Om det har hänt något allvarligt som påverkar en så kan det vara bra att berätta för eleverna varför man inte är på topp, men annars behöver inte eleverna få veta allt. Är man bara lite allmänt sur så kan man behöva ta på sig ett professionellt ansikte och låtsas vara glad.

Precis som alla lärare har Anna haft elever och grupper som det är svårare att gilla till en början.
– Men oftast börjar man tycka om dem efter ett tag, när man har lärt känna dem. Jag brukar tänka att de här eleverna kanske aldrig får höra att de är härliga att undervisa. Därför brukar jag tala om att jag har längtat efter att ha deras lektioner. Sedan kanske det inte alltid är så, men om jag säger det tillräckligt många gånger så kommer de att börja känna det och ge mig positiv respons. Då kommer jag själv att börja gilla dem också till slut. Men jag måste ta första steget för att få till en förändring.

Att vara kvar i negativa tankar och förväntningar är det värsta man kan göra, tycker Anna.
– Om eleverna känner att du inte vill undervisa dem så kommer de inte vilja vara med dig heller. Då kan du aldrig få till en förändring, och det blir en väldigt jobbig situation.

Men att förändra sin egen och elevernas motivation tar tid och det är svårt. Hon har själv haft grupper där ingenting tycks fungera.
– Då är det viktigt att inte ge upp. Fortsätt att prova olika saker för att se vad som går hem i olika grupper. När det inte funkar så provar du nästa sak. Så håller du på ända till du hittar något som passar din undervisningsgrupp.

Det tar även tid att försöka ändra sin egen inställning och hon tycker att man måste vara lite förlåtande mot sig själv.
– Det är ju inte bara att klistra på sig ett leende och tro att allt ska lösa sig. Sådant här behöver man öva på. Det kan vara en ganska jobbig resa att inse att man själv kan påverka mycket. Men det är helt klart värt det.


ANNA STERLINGER ALRING

Grundskollärare på Glömstaskolan i Huddinge utanför Stockholm. Tillsammans med läraren Karin Boberg är hon aktuell med en bok om motivation som kommer våren 2022. De har tidigare skrivit böckerna Att äga klassrummet och Att äga läraryrket.