Diskriminering i arbetslivet

Ingen ska behöva stå ut med diskriminering eller trakasserier

Diskriminering på arbetet är förbjudet i lag, och ingen ska behöva stå ut med att diskrimineras eller trakasseras. Det är arbetsgivaren som har ansvar för att diskriminering inte förekommer på arbetsplatsen.

Diskriminering i arbetslivet är förbjudet enligt diskrimineringslagen. Diskrimineringsförbudet riktar sig mot arbetsgivaren.

Skyddet mot diskriminering omfattar alla arbetstagare, men även den som söker jobb, gör praktik eller är inhyrd för att arbeta på en arbetsplats.

Skyddet mot diskriminering i arbetslivet ska vara heltäckande och omfatta alla åtgärder och beslut från arbetsgivarens sida. Det saknar alltså betydelse om arbetsgivaren är stor eller liten, eller vilken anställningsform arbetstagaren har.

Skyddet mot diskriminering gäller i alla situationer som har samband med arbetet. Det gäller både händelser på arbetsplatsen och händelser utanför arbetet om dessa har ett samband med arbetet, till exempel vid tjänsteresor och personalfester.

Vad är diskriminering?

En förenklad beskrivning av diskriminering enligt diskrimineringslagen är att någon missgynnas eller kränks. Exempel på sådant missgynnande kan vara att man inte blir erbjuden anställning, får lägre lön, får sämre arbetsuppgifter eller blir trakasserad på jobbet.

De sju diskrimineringsgrunderna

Missgynnandet eller kränkningen ska ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna för att det ska vara diskriminering i lagens mening. Diskrimineringsgrunderna är:

• kön
• könsöverskridande identitet eller uttryck
• etnisk tillhörighet
• religion eller annan trosuppfattning
• funktionsnedsättning
• sexuell läggning
• ålder.

Direkt och indirekt diskriminering

Diskriminering kan vara direkt eller indirekt.

Direkt diskriminering

Direkt diskriminering är när någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan, och missgynnandet har direkt samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

Exempel på sådant som kan var direkt diskriminering är när

• en person inte får ett arbete på grund av sin etnicitet eller ålder
• en person blir nekad befordran på grund av sin sexuella läggning eller på
  grund av att personen är transsexuell.
  

Indirekt diskriminering

Indirekt diskriminering är när det finns en regel eller en rutin som framstår som neutral, men som i praktiken missgynnar personer om tillhör en viss grupp.

Exempel på indirekt diskriminering är

• att vid en rekrytering ställa upp krav på kunskaper i svenska som inte är motiverade för att kunna utföra arbetet
• att tillämpa lönekriterier som kan ha en negativ inverkan på lönesättningen av äldre eller föräldralediga arbetstagare.

Även bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera är former av diskriminering.

”Jag fick ett ganska nonchalant svar och fick veta att jag inte var aktuell för intervju. Jag började fundera på om det kunde ha med min ålder att göra.”

Anders Bryngelv, lärare

 

Läs artikeln Fel ålder för nya jobbet

Arbetsgivaren ska förebygga diskriminering och trakasserier

Det är arbetsgivaren som har ansvar för att diskriminering inte ska förekomma på arbetsplatsen. Det räcker dock inte för arbetsgivaren att reagera när någon redan har blivit diskriminerad. Arbetsgivaren måste enligt diskrimineringslagen även arbeta med att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter på arbetsplatsen, så kallade aktiva åtgärder.
Läs mer om aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering.

Arbetsgivaren har även ett ansvar att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och trakasserier.
Läs mer om sexuella trakasserier och trakasserier.

Mobbning och kränkande särbehandling

Det som av många uppfattas som diskriminering är inte alltid diskriminering i lagens mening.

Mobbning, missgynnande och kränkande särbehandling som inte har samband med någon av diskrimineringsgrunderna omfattas inte av diskrimineringslagen. Sådant agerande kan istället hindras och förebyggas med stöd av bestämmelser om kränkande särbehandling som finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4). 
Läs mer om kränkande särbehandling och mobbning.

Förbud mot repressalier

Den som har anmält diskriminering eller påtalat att en arbetsgivare bryter mot diskrimineringslagen, till exempel genom att inte arbeta förebyggande mot trakasserier, är skyddad mot att bli bestraffad. Det finns alltså ett förbud mot repressalier. Repressalier kan till exempel vara att ett anställningsavtal inte förlängs, att man blir omplacerad eller att man får för mycket att göra.

Skyddet mot repressalier gäller även när någon medverkat i en utredning enligt diskrimineringslagen eller avvisat eller fogat sig i trakasserier eller sexuella trakasserier.