”Störst kör först” — även på arbetsmarknaden …

Förhandlingschef Ingrid Lindholm bloggar om vad en ny facklig organisering kan betyda utifrån ett avtalsperspektiv. Bloggen speglar förhandlingschefens tankar och åsikter och ska inte betraktas som förbundets officiella.

Förbundets medlemmar ska i dagarna ta ställning till frågan om en ny organisering av Sveriges lärare. Utgångspunkten är att skapa bästa möjliga förutsättningar för att åstadkomma maximalt förmånliga och hållbara löne- och anställningsvillkor för lärare och studie- och yrkesvägledare och vara en tydlig och kraftfull röst i såväl skoldebatten som i förhandlingar med arbetsgivarparterna.

En av de allra viktigaste uppgifterna för en facklig organisation är att teckna kollektivavtal som ger medlemmarna de bästa möjliga villkoren. Inför omröstningen om en ny facklig organisering får jag ofta frågor om på vilket sätt en framtida organisering kommer att påverka våra möjligheter att teckna kollektivavtal. Jag vill därför som förhandlingschef för Lärarnas Riksförbund ge min personliga betraktelse om hur det vägval som förbundet står inför är kopplat till frågan om att just teckna kollektivavtal för lärare och studie- och yrkesvägledare på framtidens arbetsmarknad.

På svensk arbetsmarknad regleras lön och villkor i kollektivavtal. Statens ansvar består i att garantera grundläggande rättigheter genom en arbetsrättslig lagstiftning. Denna lagstiftning kan dock i stor utsträckning ersättas helt eller delvis genom överenskommelser i just kollektivavtal. Det vi ofta tar för givet – så som tjänstepension och gruppsjukförsäkringar, olika ersättningar som extra sjuklön, övertidsersättning och utfyllnad av föräldrapenning och inte minst en årlig lönerevision, finns i kollektivavtalen. Anställningen med ferier som majoriteten av lärarna har, är helt beroende av att det finns ett kollektivavtal där denna regleras.

För ett fackförbund är det helt nödvändigt att kunna teckna kollektivavtal som omfattar de verksamheter där medlemmarna verkar. Kollektivavtalen reglerar inte bara lön och villkor, utan är även en förutsättning för ett det ska kunna bedrivas fackligt arbete på arbetsplatserna.

Kollektivavtalstäckningen inom skolområdet är hög. Avtalen tecknas nästan uteslutande med en arbetsgivarorganisation som SKR eller Almega, och omfattar då alla lärare som arbetar inom den kommunala sektorn eller hos arbetsgivare som är anslutna till Almega.

"Jag vill som förhandlingschef för Lärarnas Riksförbund ge min personliga betraktelse om hur det vägval som förbundet står inför är kopplat till frågan om att just teckna kollektivavtal för lärare och studie- och yrkesvägledare på framtidens arbetsmarknad."

Ingrid Lindholm, förhandlingschef Lärarnas Riksförbund


Ett fackförbund utan kollektivavtal är i praktiken ett fackförbund som är vingklippt, berövat de verktyg som behövs för att på ett kraftfullt sätt kunna företräda sina medlemmar och bevaka deras intressen. För LR:s del är det således oerhört viktigt att kunna teckna kollektivavtal med de arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer där medlemmarna arbetar.

Kruxet är att det inte är någon ”allmän rättighet” att få teckna kollektivavtal. Varje arbetsgivare kan välja med vilka fackliga organisationer man vill teckna kollektivavtal och de olika fackliga organisationerna vill i regel vara ensamma om att ha förmånen att teckna avtal för en viss grupp. Finns det två organisationer som vill teckna avtal för en grupp av anställda så uppstår därför en konkurrenssituation. På den fackliga arenan gäller då som grundregel att en arbetsgivare väljer att teckna kollektivavtal med den organisation som företräder majoriteten av de anställda. Den utkonkurrerade organisationen kan då ta till stridsåtgärder som strejk eller övertidsblockad för att försöka få till stånd ett kollektivavtal. Den framgång man då möjligen kan nå är att släppas in på det avtal som redan är tecknat utan möjlighet att påverka innehållet.

Varför skriver jag om detta? LR har väl kollektivavtal på de områden där medlemmarna arbetar? Svaret är både ja och nej. På central nivå bär LR kollektivavtalen tillsammans med Lärarförbundet som Lärarnas Samverkansråd. Detta är ett förhandlingsavtal som tillkom 1999 efter svårigheter med kollektivavtalstecknande som uppstod på den kommunal sektorn i mitten av 90-talet. Avtalet har tjänat LR väl, men nu har tiderna förändrats. Lärarförbundet har aldrig gjort någon hemlighet av att man vill se alla lärare samlade i en organisation. LR har varit tveksam och avvaktande. Under de senaste åren har Lärarförbundet blivit allt tydligare med att man önskar få en förändring till stånd.

Relationen mellan LR och Lärarförbundet har under åren stundtals varit smidig, stundtals mer ansträngd. Jag kan dock konstatera att min erfarenhet som förhandlingschef är att samarbetet fungerar bra. Vi har samordnat oss, hållit ihop vid förhandlingsbordet och inte lämnat någon spricka som motparten kunnat använda för att bända isär oss. I de senaste förhandlingarna om omställning och pension höll samtliga förbund på den kommunala sidan ihop på samma sätt. Sammanhållning ger en styrka som är nödvändig för fackligt arbete. Det är bara så vi kan flytta fram våra positioner och åstadkomma förbättringar! För mig är det alldeles uppenbart att Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare behöver en samlad stark organisation. En organisation som talar med en samlad röst, som totalt enig bemöter motparten utan att visa minsta lilla spricka och därmed kan driva frågor med full kraft.

Vad är då problemet? Jo, att samverkansavtalet mellan de två lärarfacken är fullt möjligt att säga upp. Om LR väljer att avbryta arbetet med att bilda en ny organisation för Sveriges lärare är min professionella bedömning att samverkansavtalet inte kommer att bestå. Åtminstone inte i sin nuvarande form. Istället uppstår sannolikt en situation där två separata förbund organiserar samma grupp av arbetstagare – lärare och studie- och yrkesvägledare -och konkurrerar med varandra om att få teckna kollektivavtal för denna grupp. När det ena förbundet då till antalet medlemmar är betydligt större än det andra, är ett rimligt antagande att arbetsgivarna helt rationellt kommer att välja att teckna kollektivavtal med det största förbundet. Möjligen släpps det mindre förbundet in på redan tecknade avtal. LR:s inflytande kommer då snabbt att minska och i allra värsta fall kommer vi med tiden att stå helt utan kollektivavtal på vissa områden. Förbundets möjlighet att bedriva facklig verksamhet och bevaka medlemmarnas villkor riskerar att bli ytterst begränsad. Vi kommer i bästa fall få sitta i baksätet utan inflytande på vägvalet, men kan också bli helt stående ute i kylan vid vägrenen …

Mitt hjärta finns hos LR. Jag har varit medlem i förbundet sedan slutet av 80-talet och nu senast i rollen som förhandlingschef i förbundet. För mig är dock vägvalet givet. Vi måste sätta oss på förarplatsen, greppa ratten och rikta blicken framåt utifrån devisen ”störst kör först”. Inte bara för att alternativet riskerar att bli besvärligt, utan för att jag är övertygad om att ett förbund med 350 000 medlemmar - ett av de största på arbetsmarknaden - blir ett förbund som i framtiden har större förutsättningar att leverera bra villkor via kollektivavtal än om två förbund konkurrerar om att teckna avtal inom samma bransch. Sveriges lärare har alla förutsättningar att vara en stor, stark och samlad röst för Sveriges lärare och via kollektivavtal leverera de förbättringar av lön och villkor som våra medlemmar behöver och så väl förtjänar!

Ingrid Lindholm
Förhandlingschef Lärarnas Riksförbund


Ingrid Lindholm

Förhandlingschef, Lärarnas Riksförbund

Mejla