Logga in

- Anpassa textstorlek +

Skolsystemet där politiker och lärarkår litar på varandra

Under LR Stud Stockholms studieresa till Helsingfors i år valde en grupp att titta lite extra på hur styrningen av skolan i Finland ser ut. Sebastian Forsman, som studerar ämneslärarprogrammet, och Sofie Markstedt, som studerar grundlärarprogrammet vid Stockholms Universitet, berättar om några markanta skillnader mellan skolan i Sverige och Finland.

Trots det korta geografiska och kulturella avståndet mellan Finland och Sverige finns det betydande skillnader i våra respektive länders politiska styrning av skolan. Medan den svenska skolpolitiken har präglats av relativt omfattande och frekventa reformer sedan 1990-talets decentralisering av skolsystemet, har Finland inte genomdrivit några större förändringar sedan grundskolereformen på 1970-talet som genomfördes efter svensk modell.

Det finska skolsystemets motvilja till större reformer ses av många som något positivt, där istället Sveriges reformdesperation ses med kritiska ögon. Ellinor Hellman, rektor på Åshöjdens skola i centrala Helsingfors, ställer sig kritisk till den svenska skolpolitikens ständiga reformer och undrar om det är rätt väg att gå. Hon menar att det kan rasera mer än det bygger upp att hela tiden utsätta skolan för förändring. Att den finska skolan kommer att förändras särskilt mycket i och med regeringsskiftet tror hon inte. När förslag på reformer introduceras i Finland är de ofta grundade på relevant forskning, och i många fall är frågan en angelägenhet för lärarkåren. Det kan urskiljas att det finns ett förtroende och samarbete mellan lärarna, arbetsgivarna, och politikerna mot ett gemensamt mål: elevens kunskapsutveckling.

Ellinor Hellman förklarar dessutom att en anledning till lärarnas förtroende för de folkvalda politikerna kan vara att experter inom den pedagogiska sektorn ofta rådfrågas när beslut om skolan skall fattas. Politikerna har i sin tur förtroende för kommuner och lärare. Den statliga skolinspektionen avvecklades på 1980-talet, istället bedrivs nu lokala utvärderingar som skolorna själva ansvarar för där fokus ligger på elevernas kunskaper.

Den politiska styrningen av skolan sker i regel med stöd av samverkan mellan politikerna och lärarfacket OAJ. Kommunförbundet är också involverat i samarbetet. Enigheten om utbildningspolitikens inriktning är stor bland de ledande politiska partierna. De tvära kasten lyser med sin frånvaro.

Christer Holmlund, förbundssekreterare i Finlands Svenska Lärarförbund FSL – som utgör en del av OAJ, menar att detta samarbete har skapat en konsensus inom skolpolitiken. Eftersom anslutningen till fackförbundet, som organiserar alla lärare från daghemmen till universiteten, är stor innebär detta en stor makt att påverka politiska beslut. Politikerna vinner i sin tur på att reformerna är förankrade bland lärarna.

Grunden till ett framgångsrikt utbildningssystem börjar i lärarnas utbildning, den finska lärarutbildningen är eftertraktad med ett högt söktryck, färre än tio procent av de sökande till lärarutbildningen vid Helsingfors universitet blir antagna. Lärarutbildningen har varit akademisk sedan 1980-talet och håller hög kvalitet med anknytning till aktuell forskning. En välutbildad lärare är en förtroendeingivande lärare. Lärarutbildningens kvalitet och höga status skapar även möjligheter för en fortsatt karriär inom andra yrkesområden, framförallt ledarskapsrelaterade. Det betyder att en hel del kommunalpolitiker samt politiker på högre nivå har en pedagogisk utbildning i grunden.

Avslutningsvis kan vi jämföra de mediala reaktioner på de senaste resultaten av den internationella PISA-undersökningen där både Sveriges och Finlands resultat i läsförståelse, matematik, och naturkunskap har sjunkit. Kirsi Wallinheimo, lektor i språkdidaktik på Helsingfors universitet, berättar att reaktionen på denna information inte var lika krisorienterad som den i Sverige. Inställningen var snarare att nu måste vi skärpa till oss, att vi har att slappnat av men nu är det dags att jobba hårt igen. Även detta är ett bevis på att samarbetet och förtroendet mellan de olika aktörerna inom skolan är viktigare än att leta efter syndabockar till nationens sjunkande kunskaper.

Sebastian Forsman,

ämneslärarprogrammet med inriktning mot engelska och historia

Sofie Markstedt,

grundlärarprogrammet med inriktning mot åk F-3


Rapportera fel på sidan





Tipsa en vän om artikeln

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Ansvarig för sidan: Isak Skogstad

Sidan senast uppdaterad: 2014-05-21 15.53