Catharina fick hjälp med sin övertidsersättning

Medlemmar berättar

När arbetsgivaren vägrade att godkänna Catharinas Winbäcks övertid gick hon till sitt ombud som hjälpte rektorn att förstå att det faktiskt var övertid det handlade om.

Publicerad

För några år sedan arbetade Catharina på en skola med en rektor som inte hade lärarbakgrund.

- En termin la de på mig väldigt mycket arbete. Jag hade undervisning, och den var ojämnt fördelad. Utöver det var jag ämnesansvarig i engelska, med allt det innebar av handledning och ansvar för nationella prov och så vidare, så periodvis blev det väldigt mycket. Dessutom gick jag fackliga utbildningar, berättar Catharina.

”Det var ett otroligt stöd. Ombudet gjorde ett fantastiskt jobb, och det var skönt att slippa vara med på alla möten själv.”

Catharina Winbäck

Genom de fackliga utbildningarna blev Catharina medveten om vikten av att noggrant föra anteckningar, om hur hennes arbetsbörda verkligen såg ut.

- Jag skrev in allt vad jag gjorde, och lämnade in det till rektorn som såg att det inte gick ihop. Rektorn erbjöd mig, efter många turer, ett antal timmars allmän kompensation, säger Catharina.

Då kontaktade Catharina sitt ombud, som konstaterade att det faktiskt var övertid det handlade om, och som senare fick rektorn att också förstå det. Kontant ersättning gäller som praxis, när arbetsgivaren och arbetstagaren är oeniga om kompensationen, så till slut fick Catharina några tusenlappar i ersättning.