Lita på lärarna

Efter att reglerad undervisningstid togs bort har mängder av nya uppgifter som inte är undervisning lagts på lärarna. Det har lett till sämre förutsättningar för kvalitet. Det skriver Metta Fjelkner med flera företrädare från Lärarnas Riksförbund. 

Skolans resultat måste förbättras. Därför måste lärare ha tillräckligt med tid för att planera och följa upp lektionerna, liksom tid att möta den enskilde eleven. Annars drabbas eleverna och kunskapsresultaten fortsätter sjunka.

När avtalsrörelsen drar i gång har arbetsgivarna i kommunerna gått ut och via Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ställt krav på att just lärares arbetstid måste kontrolleras mer. Samtidigt har vi i Lärarnas Riksförbund genomfört möten med våra medlemmar runtom i landet.

Budskapet är tydligt: En begränsning av undervisningstiden är nödvändig. För att kunna öka kvaliteten krävs tid för för- och efterarbete av undervisningen.

Arbetsgivarsidan vill få större kontroll på arbetstiden. Det är den avtalade så kallade förtroendearbetstiden man vill komma åt. Denna tid, i genomsnitt två timmar per dag, använder läraren till planerings- och rättningsarbete och förfogar själv över var arbetet utförs.

Alla elever har rätt att bemötas individuellt och få enskild tid med sin lärare. Lärare behöver tid för att säkra kvaliteten på sin undervisning. Då behöver vi tid, för såväl förarbete som efterarbete för alla elever i klasserna. För ämneslärarna handlar det ibland om flera hundra elever per vecka.

Undervisningstiden reglerades före kommunaliseringen av skolan. Efter att denna reglering togs bort i det centrala avtalet har mängder av nya uppgifter som inte är traditionell ämnesundervisning lagts på lärarna. Det har tyvärr lett till sämre förutsättningar för att upprätthålla kvaliteten.

En genomsnittlig svensk lärare 2009 undervisar i dag mer än exempelvis 1990, samtidigt som han eller hon har många fler och mer tidskrävande andra uppgifter, som utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner, kvalitetsredovisningar, e-posthantering, planeringsmöten med mera, som lagts på utöver själva undervisningen.

Dessutom tar elevvårdande insatser mer tid då resurser för till exempel kuratorer och studie- och yrkesvägledning minskat i länets skolor.

Detta lämnar kvar betydligt mindre tid för lärarna till reflektion, planering och efterarbete.

Läraryrket måste givetvis utvecklas, och har utvecklats med nya företeelser och arbetsuppgifter i svensk skola. Men det måste ske på ett rimligt sätt, med tillgång av tillräckliga resurser. Behovet av resurstillskott lyfts även fram i Skolverkets senaste lägesbedömning hösten 2009, såväl för verksamheten som för fortbildningsinsatser.

SKL jämför nu lärare med brandmän och menar att man inte centralt kan reglera deras verksamhet. En märklig jämförelse med tanke på att brandmän ägnar oändligt mycket mer tid till att förbereda sig för utryckningar än till att verkligen släcka bränder... Politiker, ni måste inse att lärarjobbet inte är olikt andra yrken.

Eller tycker ni verkligen att det vore enklare för lantbrukaren att bara gå ut på sin åker i skördetid, utan att först ha plöjt, harvat och sått?

Vi behöver inte arbetsgivare som i oförstånd motarbetar lärarna. Vi behöver tillsammans arbeta för att förbättra resultaten i skolan och även förmå de bästa att vilja bli lärare. Vi behöver större pedagogisk kompetens och bättre ledarskap från skolledare och kommuner för att vi ska kunna höja resultaten i skolan. Huvudmännen måste lyssna på lärarna! Man måste förstå att vi vet vad som fungerar och inte fungerar i undervisningen.

Metta Fjelkner, förbundsordförande Lärarnas Riksförbund

Hans Eric Lindahl, distriktsordförande Uppsala distrikt

Katarina Reineck, ordförande i Uppsala

Klara Major, ordförande i Håbo

Lena Spong, ordförande i Enköping

Hans Johansson, ordförande i Östhammar

Agneta Hedvall Fernström, ordförande i Tierp

Lotta Andersson, ordförande i Älvkarleby


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55