Lägg ner gymnasiets introduktionsprogram

Lärarnas Riksförbund vill att regeringen snarast utreder en ny skolform

Gymnasieskolans introduktionsprogram, som är till för elever som inte nått gymnasiebehörighet, måste stängas. Det är ett systemhaveri som levererar utslagning snarare än kunskapsresultat. I stället behöver en ny skolform inrättas för att öka kopplingen mellan nyanlända elever och de övriga eleverna i skolan, skriver Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund.

Det har länge pratats om att vårt land är på väg in i ett tvåtredjedelssamhälle. Vad gäller den svenska skolan är vi redan där. Våren 2018 lämnade 100 655 elever gymnasieskolan. Endast 66 378 av dem tog studenten, medan de resterande 34 277 eleverna inte lyckades nå examen. Det betyder att vi har en skola, där en tredjedel av eleverna slås ut.

Enkelt uttryckt kan man säga att i en klass med 25 elever, lyckas endast 17 av dem med sin skolgång. Så har det sett ut under lång tid. Detta är alarmerande när dagens arbetsmarknad i praktiken har ett minimikrav som stavas gymnasie­examen. De elever som inte klarar att få en gymnasieexamen riskerar att hamna i arbetslöshet och utanförskap, vilket är dyrt för samhället och katastrofalt för individen.
De omkring 17 procent av elever från grundskolan vars betyg inte räcker till för att komma in på gymnasieskolan börjar på något av introduktionsprogrammen. Där ska de rustas så att de kan komma vidare, helst till något av gymnasieskolans nationella program, antingen ett yrkesprogram eller ett högskoleförberedande program.

Av de elever som börjar på något av introduktionsprogrammen klarar dock endast cirka 6 procent att ta gymnasieexamen efter tre år. Över 90 procent gör det alltså inte. Efter ytterligare ett år är det fortfarande bara 14 procent som lyckas. Det visar siffror från Skolverket.

Det är helt uppenbart att den lösning som i dag kallas introduktionsprogram är ett systemhaveri. Eleverna fastnar i en återvändsgränd där övergången till gymnasieskolans nationella program är skrämmande låg.

Det största introduktionsprogrammet kallas språkintroduktion, och är till för invandrade elever som inte behärskar det svenska språket. Under krisåret 2015 tog Sverige emot över 160 000 asylansökande, varav cirka 80 000 var barn och ungdomar. Även åren före 2015 hade Sverige en hög invandring med många nyanlända i högstadie- och gymnasieålder.

Detta har inneburit att trycket på de så kallade introduktionsprogrammen under en längre tid varit mycket hög samtidigt som det varit mer än tydligt att dessa program inte fungerar.

Lärarna har haft nästintill ett omöjligt uppdrag när det gäller att anpassa undervisningen utifrån varje elevs behov i klasser där några elever är analfabeter och andra har en mycket god skolbakgrund med sig. För att inte tala om att lärarna ofta måste ta stort ansvar för en mängd komplexa problem som ligger utanför själva undervisningen.

Det är nu hög tid att göra något radikalt annorlunda för att vända utvecklingen. Sverige har helt enkelt inte råd med att en tredjedel av en årskull årligen lämnar gymnasieskolan utan att ha uppnått examen. Det ackumulerade utan­förskapet som detta medför är redan i dag mycket stort. Tillåts utvecklingen fortsätta, har den svenska skolan fram till 2030 slagit ut en halv miljon unga människor.

Lärarnas Riksförbund presenterar ett förslag som innebär att gymnasieskolans samtliga introduktionsprogram läggs ner och att en helt ny skolform etableras. En kommande utredning måste ta följande förslag i beaktande:

  1. Förbättrad integration. Tanken bakom dagens fem introduktionsprogram var att skapa tydliga utbildningsvägar och ”sortera upp” elever i dem. Detta medförde att språkintroduktion ofta kommit att bli en ö isolerad från den övriga gymnasieskolan.Ett syfte med den nya skolformen måste vara att öka kopplingen mellan nyanlända elever och de övriga eleverna i skolan för att därigenom förstärka språkinlärningen.
    Eleverna måste läsa olika ämnes­moment utifrån en individuell studieplan utan att separata grupper eller klasser skapas. Fokus måste helt och hållet ligga på förutsättningar och de kunskaper som ska nås, inte ålders­mässig eller annan organisering. Detta dels för att eleverna befinner sig språkligt och ämnesmässigt på så olika nivå att sammanhållna klasser eller kurser sällan kan vara framgångsrikt, dels för att inte separera elevgrupper med olika bakgrund.
  2. En alternativ yrkesutgång. Utgångspunkten för den nya skolformen ska vara att eleverna får de kunskaper de behöver för att kunna börja ett nationellt gymnasieprogram.
    För en liten andel elever är detta ett orealistiskt mål med den tid som finns tillgänglig.
    Till övervägande del handlar det om nyanlända elever med mycket svag skolbakgrund. För dessa elever behövs en kortare lärlingsliknande utbildning som inte i ett första steg leder till en gymnasieexamen.
  3. Förlängd skolplikt för elever som saknar gymnasiebehörighet. Den nya skolformen måste vara obligatorisk till dess eleven uppnår gymnasiebehörighet, fullgör en alternativ yrkesutgång eller fyller 18 år.
    Studierna ska ske på heltid och innebära minst 23 timmars garanterad undervisningstid i veckan. Individen ska läsa i ett tempo som ska gynna en snabb övergång till gymnasieskolan, men tanken är att eleven som längst kan tillbringa tre år i den nya skolformen.
  4. Särlösningar som lovskola avvecklas. Grundskolan ska se till att tillräckligt stöd ges inom ramen för ordinarie undervisningstid medan gymnasieskolan helt och hållet ska koncentrera sig på fortsättningsuppdraget.
    Det finns omfattande problem som behöver hanteras när det gäller elevernas kunskapsinhämtning, men detta löser samhället inte genom att sätta in allt för sena lösningar i grundskolan, utan det krävs systemförändringar för att säkerställa att eleverna når målen.
    Det innebär att särlösningar som lovskola i dess nuvarande form behöver fasas ut.

Lärarnas Riksförbund föreslår att regeringen snarast inrättar denna nya skolform. Den svenska skolan måste bidra till att minska klyftorna i samhället i stället för att vidga dem. Till det krävs nu kraftfulla åtgärder så att alla elever, oavsett bakgrund, kan ges likvärdiga och goda förutsättningar att skapa sig en framtid.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

”Det är nu hög tid att göra något radikalt annorlunda för att vända utvecklingen. Sverige har helt enkelt inte råd med att en tredjedel av en årskull årligen lämnar gymnasieskolan utan att ha uppnått examen.”

Åsa Fahlén, förbundsordförande

Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55