Inrätta en statlig skolakut

I dag trettio år sedan riksdagen beslutade om skolans kommunalisering

Skolans kommunalisering ledde till att likvärdighetens undergrävdes och att Sverige föll som kunskapsnation. Vi kräver att en statlig skolakut inrättas för att rädda skolan, skriver Åsa Fahlén tillsammans med lokala föreningar.

I dag är det exakt trettio år sedan riksdagen fattade beslutet om skolans kommunalisering. Trots en fem veckor lång strejk från Lärarnas riksförbunds medlemmar så lyckades Göran Persson med ett fåtal röster driva igenom det ödesdigra beslutet.

Lärarkåren splittrades och såren blev djupa. Skolans likvärdighet undergrävdes och Sverige föll som kunskapsnation. Nu har problemen eskalerat och vi ser en akut ekonomisk kris i många kommuner som riskerar att ytterligare urholka likvärdigheten.

Vi kräver därför att en statlig skolakut inrättas för att rädda grund- och gymnasieskolan. Detta som ett första steg av ett statligt återtagande av ansvaret.

Kommunernas kassor

I början av sommaren presenterade finansminister Magdalena Andersson en analys över behoven i välfärden fram till år 2026. Budskapet var krasst. För att upprätthålla samma välfärdsnivå år 2026 som år 2019 behöver ytterligare 90 miljarder investeras.

90 miljarder fattas alltså förutsatt att dagens skattesats och finansieringsprincip bibehålls och 2019 års välfärdsnivå ska upprätthållas. Det blir därför naturligt att blicka mot kommunernas kassor, där finansieringen av stora delar av välfärden förväntas ske.

Sämre framöver

Det är en mycket dyster bild som målas upp. Sveriges kommuner och regioner (SKR) presenterade nyligen siffror över det ekonomiska läget i kommunerna. För perioden 2020–2022 pratas det endast om besparingar och så kallade effektiviseringar, alltså långt ifrån de satsningar som krävs för att bibehålla välfärdsnivån fram emot år 2026.

Redan i år beräknas ett nittiotal kommuner redovisa underskott, och cirka 80 procent av ekonomicheferna i kommunerna som SKR tillfrågat via en enkät svarar att det blir än sämre framöver.

Samtidigt hävdar SKR att detta på intet sätt är katastrofalt för svensk skola. Kostnaderna per elev i skolan har nämligen ökat, liksom lärartätheten.

Rädda en försummad verksamhet 

Faktum är dock att detta till stor del förklaras av statliga satsningar på skolan, som alltmer ökat i omfång. Om inte staten ryckt ut med ett större antal riktade statsbidrag för att rädda en försummad verksamhet och en nedvärderad yrkeskår, skulle skolan haft än sämre förutsättningar än vad som är fallet i dag.

Besparingar på skolan

Redan nu hotar ett stort antal kommuner med nedskärningar som drabbar skolan. Ett exempel är Uddevalla, där 30 miljoner kronor ska sparas på skolan nästa år, bland annat genom att låta befintliga lärare undervisa mer, i stället för att nyanställa.

I Lund väntas besparingar om 114 miljoner kronor på skolan under nästa år vilket enligt Sydsvenskan motsvarar cirka 200 lärartjänster. I Falkenberg finns planer på att dra ner skolresurserna med 23 miljoner.

I en enkät som Sveriges radio skickat ut uppger tre av fyra skolchefer i kommunerna att det blir besparingar på skolan nästa år.

Staten bistår med ekonomi

Så här kan det inte fortgå. Det är tydligt att välfärdens finansiering behöver ses över, särskilt med tanke på de relativt goda statliga finanserna. Det som skedde i och med skolans kommunalisering för 30 år sedan var att kommunerna fick ett åtagande de inte kunde leva upp till.

Samtidigt har staten, allt för sent och i allt för liten omfattning, bistått med ekonomiska medel för att kommunerna ska ha en chans att klara uppdraget.

Statlig skola

Lärarnas riksförbund har sedan länge kämpat för statlig finansiering av grund- och gymnasieskolan, liksom ett statligt huvudmannaskap för dessa skolformer. För detta har vi fått allt mer förståelse och gehör och allt fler aktörer har börjat dela vår problembild vad gäller det kommunala huvudmannaskapet.

En av januariavtalets punkter är att ta fram ett beslutsunderlag för statlig skola. Det betyder att det i nuläget endast är ett riksdagsparti av åtta – Moderaterna – som mäler ut sig och ännu inte är beredda att omvärdera det kommunala huvudmannaskapet för skolan.

Flera åtgärder behövs

Den våg av nedskärningar som nu rullar in över skolan och vuxenutbildningen riskerar att förvärra lärarnas arbetsmiljö och minska attraktiviteten i yrket. Förlorarna är inte bara lärarna, utan framförallt eleverna. För att på både kort och lång sikt hejda dessa nedskärningar på skolan behöver flera åtgärder genast sättas i verket:

1. Snabba statliga tillskott till skolan

Regeringen måste omedelbart återkomma till riksdagen med en generös tilläggsbudget för 2020. Många kommuner klarar inte ens kraven på medfinansiering av regeringens skolsatsningar.

I stället planeras stora nedskärningar så nu är det bråttom att få kommunerna att överge sina nedskärningsplaner och tillföra rejäla resurser så dråpslaget mot skolan och vuxenutbildningen kan stoppas.

2. Inrätta en statlig skolakut

Staten behöver garantera resurserna till skolan via inrättandet av en skolakut, där huvudmännen kan ansöka om pengar. I dag finns ett samarbete mellan stat och kommuner om skolförbättringsåtgärder, kallat Samverkan för bästa skola, där kommunerna skriver avtal med staten. Denna avtalsmodell bör kombineras med ökade statliga resurser genom en utökning av statsbidraget för ökad likvärdighet.

Även gymnasieskolan måste ingå i skolakuten enligt samma principer. I och med att huvudmännen sluter avtal med staten har staten möjlighet att rikta resurser till skolan och kontrollera att resurserna hamnar rätt, utan att det sparas in någon annanstans i systemet.

3. Inför ett sektorsbidrag till skolan

I början av nästa år kommer två statliga utredningar, en om grundskolan och en om gymnasieskolan, leverera slutrapporter med förslag på hur staten ska kunna öka sitt ansvarstagande för skolan.

Det första som behöver göras är att staten tar över finansieringen av dessa skolformer via ett sektorsbidrag, där medlen från bland annat skolakuten ska ingå. Det innebär att en stor börda lyfts bort från den kommunala nivån och läggs på staten, som har bättre förutsättningar att hantera såväl finansiering som resursfördelning till skolorna.

Visa handlingskraft

Det finns ett nationellt ansvar för skolan som går utöver andra kommunala uppgifter. Staten har redan i dag ansvaret för skolans mål som de är formulerade i skollag, läroplaner och kursplaner. Då är det också rimligt att staten tar ansvar för de medel som står till förfogande. Uppdrag och förutsättningar måste gå hand i hand.

Måste få ett slut

Att staten går in och tar över finansieringen kommer förstås inte att med ett trollslag kunna lösa skolans alla problem, men det är en alldeles nödvändig förutsättning för att kunna genomföra andra viktiga åtgärder för en likvärdig och kompensatorisk skola.

Den utförslöpa som den svenska skolan sedan trettio år befunnit sig i måste få ett slut. Skolan är Sveriges viktigaste framtidsfråga. Ett sådant ansvar kan inte staten smita från. Det kräver handlingskraft över partigränserna. Visa den handlingskraften och gör det nu.

Åsa Fahlén
Förbundsordförande, Lärarnas riksförbund, tillsammans med lokala föreningar


”Att staten går in och tar över finansieringen kommer förstås inte att med ett trollslag kunna lösa skolans alla problem, men det är en alldeles nödvändig förutsättning för att kunna genomföra andra viktiga åtgärder för en likvärdig och kompensatorisk skola.”

Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55