Varje skolmisslyckande är förödande för samhället

Tydliga insatser och statlig struktur kan lyfta svensk skola.

Vi behöver nu stoppa utvecklingen där olikvärdigheten i livschanser växer, skriver Åsa Fahlén och Karl-Petter Thorwaldsson i Upsala Nya Tidning.

Enligt Skollagen har skolan ett kompensatoriskt uppdrag, det vill säga att skolan i så stor utsträckning som möjligt ska kompensera för skillnader mellan olika elever beroende på deras bakgrund och förutsättningar. Dessvärre har detta kommit att bli som en ytterst vagt hållen vision, snarare än en beskrivning av hur verkligheten ser ut. I stället kännetecknas den svenska skolan i allt högre grad av minskad likvärdighet som drivs av segregation, bristande kompensatorisk effekt, tuffa ekonomiska och demografiska utmaningar och svår lärarbrist.
Utvecklingen har nått nivåer där en tredjedel av eleverna i våra socialt utsatta områden inte klarar skolan och riskerar att förvisas till utanförskap. Det finns skolor där inte ens hälften av eleverna klarar behörigheten till gymnasiet. Att barn som växer upp i utsatta områden redan från början löper en risk att få en sämre start i livet är en stor och orimlig orättvisa. Utbildning är det mest effektiva vaccinet mot arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet. Därför är varje skolmisslyckande förödande inte bara för den enskilde utan också för hela det svenska samhället.

I en tid då samhällets strukturer utmanas av coronapandemin, blir också systemfelen i skolan mer kännbara. I kölvattnet av corona ökar nu andelen elever som inte kan ta sig vidare till gymnasieskolans nationella program och vi ser en påtaglig risk för att gruppen av ungdomar som varken arbetar eller studerar blir ännu större på sikt. Här krävs det akuta punktinsatser, men för att vända statistiken på längre sikt måste det till övergripande reformer av svensk skola. Det behövs också större samverkan mellan skola, polis och socialtjänst för att öka tryggheten för elever och boende.

En statlig utredning har nyligen lagt förslag för att minska segregationen och skapa en större likvärdighet. Vi anser att de snabbt måste omsättas i praktiken. Det handlar dels om att se över dagens skolvalssystem så att elevsammansättningen på skolorna blir mera blandad, dels om att tillföra grundskolan extra resurser och slå ihop flera statliga öronmärkta bidrag till ett statligt undervisningsbidrag. Det centrala är att bidraget sedan fördelas med en socioekonomisk viktning, så att skolorna med störst utmaningar och behov också får mest resurser.
Att komma till rätta med resursfrågan är helt avgörande för att elever i behov av stöd också får rätt stöd i ett så tidigt skede som möjligt. Lärarnas Riksförbunds undersökningar visar tydligt att skolledningarna ofta undviker det kostnadsdrivande särskilda stödet. Att elever som är i störst behov av hjälp inte får det är roten till att den svenska skolan inte har en verkligt kompensatorisk effekt på elevernas resultat. Det behövs nu mycket större satsningar på att få det särskilda stödet att fungera. Det är en investering som hela samhället tjänar på i längden.

Det krävs också kraftfulla insatser och en statlig struktur för att öka antalet erfarna och legitimerade lärare och speciallärare på skolor med de tuffaste utmaningarna. Det är ett allvarligt problem att skolorna i de utsatta områdena har svårt med rekrytering, vilket i sin tur spär på den bristande likvärdigheten. Sverige skiljer sig i detta hänseende från många andra länder där man i mycket större utsträckning har system för att se till att de mest meriterade lärarna undervisar de elever som har de största behoven. Lönen är förstås en viktig faktor men det krävs också kraftiga åtgärder för att förbättra lärarnas arbetsmiljö. Det innebär bland annat åtgärder som minskar klasstorlekarna för att skapa mer trygghet och studiero.

Att ungdomarna lyckas med sin skolgång är helt avgörande för att de ska få friheten att bestämma över sina egna liv. I ett välfärdsland som Sverige ska det inte få vara elevernas bakgrund och bostadsområde som berövar dem denna frihet. Vi måste bygga en skola som överbygger klyftorna istället för att vidga dem. Vårt budskap är att det nu är dags att lägga in en högre växel i det arbetet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO

”Det krävs kraftfulla insatser och en statlig struktur för att öka antalet erfarna och legitimerade lärare och speciallärare på skolor med de tuffaste utmaningarna.”

Åsa Fahlén & Karl-Petter Thorwaldsson

Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55