I dag slås var tredje elev ut - förstatliga skolan nu

Skolsegregationen har ökat dramatiskt

En likvärdig skola är ett måste för hela Sveriges framtid. Vi lärare behöver således ha de bästa förutsättningarna för att bedriva högkvalitativ undervisning. Och det är uppenbart att kommunerna inte klarar av uppdraget, skriver Åsa Fahlen, ordförande Lärarnas Riksförbund.

Publicerad

Fundamentet för hela vår demokrati ligger i skolan. Sveriges möjligheter framåt avgörs av att vi har välutbildade samhällsmedborgare som kan göra väl underbyggda och medvetna val. Det är en förutsättning för vår demokrati, vårt välstånd och för vår konkurrenskraft.

Därför krävs det beslut som möjliggör att det i varje skola finns likvärdiga möjligheter. Det innebär att skolorna måste ha tillräckliga resurser och att lärare ges goda förutsättningar att arbeta med läraryrkets kärna, undervisningen. Idag, trots allt det hårda och gedigna arbete som görs i varje skola och i varje klassrum, är det en tredjedel av eleverna som inte klarar sig. Välfärdslandet Sverige slår ut. Var tredje elev blir utan gymnasieexamen och får en krokig väg till vuxenvärlden.

Blivit en sorteringsskola
Sveriges 290 kommuner och cirka tusen privata utförare klarar inte att upprätthålla en nationellt likvärdig skola. Något som är ännu svårare när skolan är så segregerad som den är idag. Skolsegregationen har ökat dramatiskt sedan början av 2000-talet, vilket gör att skolan som institution där elever med olika bakgrund möts är hotad. Det som en gång i tiden var ett av världens mest likvärdiga skolsystem har blivit en sorteringsskola, där elever med liknande förutsättningar går på samma skola. På skolor med en hög andel elever med tuffa utmaningar blir läraruppdraget näst intill övermäktigt. Därför är det så viktigt med en resursfördelningsmodell som verkar kompensatoriskt.

Sedan genomförandet av kommunaliseringen och friskolereformen har svenska staten backat från det nationella ansvar som en stat tar för skolan i de flesta andra länder. Lärarnas Riksförbunds långsiktiga mål har sedan länge varit att skolan åter ska bli statens ansvarsområde. Vi gav kommunerna chansen att ta ansvar för skolan under 90-talet och början av 00-talet. Det blev dock helt uppenbart att vare sig kommunerna eller de privata skolorna kunde utgöra basen för ett utbildningssystem som präglas av hög grad av likvärdighet, höga kunskapsresultat och läraryrkets höga status. Riktningen de senaste decennierna har varit högst oklar där staten har försökt att styra bakvägen och ingen har haft det övergripande ansvaret.

Statlig finansiering
Det sägs att anden inte går att stoppa tillbaka in i flaskan, men det finns ändå saker vi kan göra här och nu. Vi menar att det som främst måste till är att skolan får en tydlig statlig finansiering, dimensionering och styrning.

I grunden handlar en likvärdig skola om att skapa ett samhälle som minskar klyftor och utanförskap, inte vidgar dem.

Att allt fler partier nu öppet talar om ett statligt ansvarstagande är bra, men nu är det dags att gå från ord till handling.

Varken svensk skola eller vi som verkar däri kan vänta längre.

Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund. Initiativtagare till antologin ”Likvärdig skola. En ödesfråga för Sverige”, som lanseras i samband med Lärarnas Riksförbunds kongress i september 2020.

”Det sägs att anden inte går att stoppa tillbaka in i flaskan, men det finns ändå saker vi kan göra här och nu. Vi menar att det som främst måste till är att skolan får en tydlig statlig finansiering, dimensionering och styrning.”

Åsa Fahlén

Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55