Så kan modiga politiker lösa Sveriges lärarbrist

LR ger förslag till ny reform

Låt ett kompletterande lärarprogram ersätta dagens svårnavigerade ”alternativa vägar” till läraryrket.
År 2033 kommer det att saknas cirka 45.000 lärare.  Om 5 procent av dem som har en relevant utbildning och de obehöriga i skolan vidareutbildar sig kan vi få ett tillskott på 37.000 legitimerade lärare. Åsa Fahlén lägger fram förslag på DN Debatt.

Regeringen bjuder i dag, måndag, in till ”Samling för fler lärare” för att diskutera hur fler lärare kan utbildas, hur lärarbristen kan hanteras och hur läraryrket kan bli mer attraktivt. Lärarnas riksförbund vill därför föreslå en helt ny reform för att få bukt med lärarbristen. För lärarbristen kan lösas. Vad som krävs är modiga politiker med förmågan att tänka långsiktigt.

Den svenska skolan brottas med allvarliga problem. Var tredje elev lyckas inte med sin skolgång och riskerar att hamna i arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet. Det är inte bara en personlig tragedi för den enskilde, det har också katastrofala konsekvenser för hela det svenska samhället.

Lärarnas betydelse kan inte nog understrykas. Vi vet att legitimerade lärare är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsresultat, liksom den viktigaste källan till elevers motivation. Därför måste all kraft läggas på att vända den omfattande lärarbristen. Skolverket beräknar i sin senaste prognos att det kommer att saknas cirka 45.000 lärare år 2033 om inget förändras. Länk till annan webbplats. För att undvika ett sådant scenario behöver ytterligare 3.000 lärare och förskollärare årligen examineras, jämfört med i dag. Utöver det behöver de 24.000 obehöriga som redan arbetar inom skolan i dag vidareutbilda sig för att bli behöriga och legitimerade.

Ett kompletterande lärarprogram i stället för dagens djungel av olika snabbspår till läraryrket skapar en större tydlighet, likvärdighet och kvalitet.

Dagens arbetsmarknadsläge innebär ett gyllene tillfälle att intensifiera ansträngningarna att få fler att välja lärarutbildning. Enligt Lärarnas riksförbunds beräkningar, som vi tagit fram via SCB, finns det i befolkningen 20 till 60 år hela 578.000 personer som tillhör ”lärarreserven”, det vill säga har en utbildning som kan vara relevant för att vidareutbilda sig till lärare. Av dessa arbetar redan över 9.000 inom skolan som obehöriga.

Om 5 procent av ”lärarreserven” och samtliga obehöriga inom skolan vidareutbildar sig innebär det ett tillskott på 37.000 legitimerade lärare och förskollärare. Detta är inte en orimlig ambition då det bara i Akademikernas a-kassa fanns drygt 18.000 arbetslösa medlemmar i september 2020.

För att klara denna ambitionshöjning föreslår vi en ny reform, att ett nytt kompletterande lärarprogram (KLP) ska ersätta dagens svårnavigerade ”alternativa vägar” till läraryrket. Det ska rikta sig till individer som har en sådan bakgrund så att de inte behöver genomgå en hel ordinarie lärarutbildning. Det ska också omfatta redan behöriga lärare som vill nå behörighet i fler ämnen, liksom lärare med utländsk examen som vill bli behöriga för undervisning i svensk skola.

Ett kompletterande lärarprogram i stället för dagens djungel av olika snabbspår till läraryrket skapar en större tydlighet, likvärdighet och kvalitet utan att undergräva den reguljära lärar­utbildningens attraktivitet. Givet den stora lärarbristen behöver alla som utbildar sig till lärare, oavsett typ av program, erbjudas förmånlig studie­finansiering av staten. Det kan till exempel ske genom avskrivning av studielån efter utfärdad lärarlegitimation eller en högre bidragsdel i studiemedlen.

Politikerna har länge betraktat lärarbristen som något av naturen givet. En sådan fatalistisk inställning har Sverige inte råd med. Lärarbristen är ett samhällsproblem som kan och måste lösas.

Den reform vi föreslår är dock inte tillräcklig för att ensam lösa lärarbristen. Det är helt avgörande att också göra upp med de bakomliggande orsakerna till lärarbristen. I detta arbete finns tre viktiga grundbultar:

1 Ta itu med lärares arbetsbelastning. Skälet till att många tvekar inför en lärarutbildning och också lämnar yrket i förtid är den arbetsmiljö och den arbetsbelastning som lärare kämpar med. Parallellt med att pappersexercisen blivit alltmer omfattande får också många lärare undervisa mer.

Det håller inte. Under den nu pågående pandemin har arbetsbelastningen ytterligare ökat. Det vilar nu ett stort ansvar på arbetsgivarna att se till att lärarnas arbetsbörda minskar. Detta har vi lärare utlovats via avtal. Dessvärre visar vår nya undersökning att det endast är en fjärdedel av våra medlemmar som uppger att ett sådant arbete bedrivs. Låt det bli en ögonöppnare. Alla skolor måste arbeta aktivt med dessa frågor. Det är bara så vi lärare får ett hållbart arbetsliv.

2 Ta ansvar för höjda lärarlöner. Lärarlönerna har visserligen haft en positiv utveckling de senaste åren. Men uppgången har skett från så låga nivåer att det inte handlar om en uppvärdering, endast om en återhämtning. Knappt ens det. Olika rapporter som publicerats under hösten bekräftar återigen att lärarna är underbetalda såväl ur ett nationellt som internationellt perspektiv Länk till annan webbplats..

Hälften av lärarutbildningarna innebär fortsatt en ekonomisk förlustaffär för individen. Länk till annan webbplats. Efter att studielånen är betalda har lärare lägre lön än många yrken som endast kräver gymnasieutbildning. Det är förbluffande att marknadskrafterna inte verkar för lärarna. För de senaste årens löneökningar för lärare har inte förmått rubba det orimliga faktum att lärarutbildning är en olönsam investering. Förbundets statistik visar på en fortsatt svag löneutveckling för Lärarnas riksförbunds kommunalt anställda medlemmar under 2020.

Det är den lägsta ökningen sedan 2012. Ynka snittökningar på drygt 1 procent i en del kommuner är riktigt uselt. Nu måste det till en omedelbar skärpning från arbetsgivarna. Det gäller också privata skolor där lärarnas löner generellt sett är ännu lägre. Arbets­givarna kan inte längre stå frågande inför lärarbristen utan måste göra något åt den.

3 Låt lärarna ta makten över sitt yrke. Tre decennier av kommunalt huvudmannaskap och friskoleexpansion har varit förödande. I vårt östra grannland har läraryrket hög status med många sökande till lärarutbildningen. När den svenska skolan utsattes för en rad experiment och reformer, fick våra finländska kollegor ostört fokusera på sin verkliga uppgift.

När läraryrket i Finland präglats av stor professionell frihet, har utvecklingen i Sverige gått i rakt motsatt riktning, mot en avprofessionalisering. De finländska lärarna har bättre kunnat värja sig mot den allt ökande arbetsbördan, för att inte tala om det lyckosamma motståndet mot olika varianter av ”new public management”. I Sverige har elever och föräldrar förvandlats till kunder på en marknad. Fragmentiseringen har bidragit till att lärares auktoritet undergrävts.

Nu måste fokus riktas mot skolans organisation. Det nuvarande systemet har nått vägs ände. Att förstatliga skolan är ett helt nödvändigt steg i en process för att återupprätta lärares ställning och auktoritet. Låt oss ta det steget. Dessutom diskuteras nu en försämrad anställningstrygghet. Något som ytterligare riskerar att undergräva lärares auktoritet och sprida en tystnadskultur i skolorna. Det som behövs är i stället en starkare arbetsrätt för lärare så fler kan lockas till ett jobb som ibland kan vara tufft.

Politikerna har länge betraktat lärarbristen som något av naturen givet. En sådan fatalistisk inställning har Sverige inte råd med. Lärarbristen är ett samhällsproblem som kan och måste lösas. Med rätt åtgärder kan lärare som lämnat yrket också lockas tillbaka. Om en fjärdedel av dem skulle återvända tillsammans med det tillskott som vi räknar med från ”lärarreserven” kommer vi upp till 45.000 fler lärare. Exakt samma siffra som Skolverket beräknar att det behövs till år 2033. Det är inte omöjligt men då krävs att politikerna sätter frågan främst. Endast handlingskraft kan lösa lärarbristen.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

”När läraryrket i Finland präglats av stor professionell frihet, har utvecklingen i Sverige gått i rakt motsatt riktning, mot en avprofessionalisering. De finländska lärarna har bättre kunnat värja sig mot den allt ökande arbetsbördan, för att inte tala om det lyckosamma motståndet mot olika varianter av ”new public management”. I Sverige har elever och föräldrar förvandlats till kunder på en marknad. Fragmentiseringen har bidragit till att lärares auktoritet undergrävts.”

Åsa Fahlén

Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55