Grundskolan blir mer och mer uppdelad

Krävs mod och ansvarstagande för genomgripande reformer

I en ny rapport har rektorer tillfrågats om möjligheterna att klara sitt uppdrag. Och svaren visar tydligt att svenska skolor har mycket olika förutsättningar, skriver Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund, och Matz Nilsson, Sveriges Skolledarförbund, på SvD Debatt.

Publicerad

Sverige har ett skolsystem där var tredje elev inte lyckas. Det innebär att över 17 000 elever går ut grundskolan utan fullständiga betyg, varje år. Samtidigt avslutar nästan 30 000 elever av varje årskull gymnasieskolan utan examen och därmed fullgoda möjligheter att möta framtiden.
Den bristande likvärdigheten i den svenska grundskolan har varit känd länge och flera statliga utredningar har lämnat förslag på åtgärder. Efter flera, tyvärr inte helt lyckade, reformer de senaste årtiondena tycks den bristande likvärdigheten förvärras istället för att minska. Ett tydligt exempel är bland annat Pisamätningarna från 2000 till 2018, som samtidigt med sjunkande resultat överlag, gång efter gång visar ökande skillnader mellan de bäst och de sämst presterande eleverna.
Det är uppenbart att grundskolan drar alltmer isär. Politikernas mantra om att ”alla skolor ska vara bra skolor” har ingen bäring på verkligheten.
Lärarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund presenterar idag rapporten, ”En alltmer uppdelad skola”, som handlar om rektorernas syn på förutsättningarna att leva upp till styrdokumenten och bidra till en nationellt likvärdig skola.

Rektors förutsättningar att leda skolan påverkar också lärarnas möjligheter att ansvara för undervisningen så att den anpassas till elevsammansättningen. Det inverkar på möjligheten att ge en kompensatorisk och kvalitativ undervisning.
Rapporten visar med all önskvärd tydlighet att den svenska grundskolan, i det här fallet högstadiet, blir alltmer uppdelad. Det är allvarligt att svenska skolor har så olika förutsättningar att klara sitt uppdrag, något som äventyrar möjligheten att kunna leverera likvärdig utbildning av hög kvalitet. Det är anmärkningsvärt att många skolor befinner sig i extremerna på skalan och att detta så tydligt är kopplat till elevsammansättningen, det vill säga elevernas socioekonomiska bakgrund.
Det har skett en uppdelning av elevsammansättningen mellan kommunala och fristående högstadieskolor och det är de kommunala skolorna som drar det tyngsta lasset. Nästan hälften av de fristående högstadieskolorna har ett mycket gynnsamt underlag med elever från studiestarka hem. Nästan en tredjedel av de kommunala skolorna har ett elevunderlag där föräldrarna sammantaget har den lägsta genomsnittliga utbildningsnivån, och här spår också rektorerna framtida problem med att rekrytera behöriga lärare och speciallärare.
Rektorerna för fristående skolor uppger i högre utsträckning att de kommer att få många elever att söka sig till skolan. 93 procent svarar att detta kommer gå ganska eller mycket bra, liksom att 90 procent svarar att det kommer gå bra att få alla elever att nå gymnasiebehörighet. Motsvarande siffror för hur kommunala rektorer svarar är 73 respektive 65 procent. Svaren visar att många kommunala skolor står inför betydligt större utmaningar än de fristående.

Undersökningens resultat manar till eftertanke. Det krävs en högre växel i arbetet för en likvärdig skola, för en skola som kan ge alla elever samma chans. Vi föreslår därför följande:
• Gör om finansierings- och resursfördelningssystemet i grunden. Staten behöver ta ansvaret för att säkra likvärdiga och rättvisa resurser till undervisningen utifrån elevernas socioekonomiska faktorer.
• Anställ fler lärare och mer stödpersonal på skolor med mindre gynnsam elevsammansättning och gör det möjligt att använda tvålärarsystemet bredare. Lärare måste få bättre förutsättningar att göra sitt jobb. Ett nytt finansieringssystem kan underlätta detta.
• Justera hela skolvalssystemet. Nuvarande kösystemet slopas och ersätts med en antagning som främjar en allsidig social sammansättning av elever och därigenom minskar skolsegregationen.
• Rektorernas roll behöver tydliggöras genom statlig reglering så att de kan ägna sin tid åt sådant som stärker undervisningen och arbetsmiljön. Huvudmännen måste sluta belasta rektor med kortsiktiga lokala mål och resultatkrav och ge skolorna möjligheter att arbeta långsiktigt.
Det behövs en bredare satsning från samhället för att bryta vissa skolors negativa utveckling. Att Sverige får en mer likvärdig skola som kompenserar för elevernas olika bakgrund är en ödesfråga för vårt land.
Nu krävs det mod och ansvarstagande för att kunna göra de genomgripande reformer som krävs. För det brådskar! Alla elever oavsett bakgrund har rätt till likvärdiga och goda förutsättningar att skapa sig en framtid.

Åsa Fahlén,
förbundsordförande Lärarnas Riksförbund

Matz Nilsson, förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund

”Rapporten visar med all önskvärd tydlighet att den svenska grundskolan, i det här fallet högstadiet, blir alltmer uppdelad. Det är allvarligt att svenska skolor har så olika förutsättningar att klara sitt uppdrag, något som äventyrar möjligheten att kunna leverera likvärdig utbildning av hög kvalitet.”

Åsa Fahlén och Matz Nilsson

Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55