Likvärdighetsbidraget används till annat

Det är dags att besparingarna på skolan upphör.

Resurserna till skolan måste fördelas på ett sätt som garanterar en större likvärdighet. Kommunerna har visat att de inte klarar uppgiften, skriver företrädare för lärare och rektorer.

Det är allmänt känt att likvärdigheten i svensk skola har försämrats. Studier har visat att detta gäller såväl mellan olika elevgrupper som mellan olika delar av landet. Det spelar större roll nu än tidigare vilken skola en elev går på och var i landet denna skola ligger. För att vända utvecklingen föreslog Skolkommissionen att ett statsbidrag för undervisning och elevhälsa i grundskolan skulle inrättas. Likvärdighetsbidraget skulle fördelas till huvudmännen enligt ett socioekonomiskt index och omfatta sex miljarder kronor årligen. För att få ta del av bidraget fick huvudmännen inte dra ner på sin egen finansiering av skolan.

Ett sådant bidrag inrättades 2018, men nästan omgående avskaffades reglerna om kommunernas egen finansiering av skolorna.

När vi i den officiella statistiken granskar hur skolans resurser har utvecklats från 2008 till 2020 ser det vid en första anblick ut som att skolans resurser ökat kraftigt. En del av detta drivs av inflationen, en annan del av ökade löne- och hyreskostnader. De ökade resurserna förklaras därför inte av medvetna satsningar på skolan, utan följer den allmänna kostnadsökningen.

Under denna tidsperiod har staten också tagit stora kliv in i finansieringen av skolan, senast genom Likvärdighetsbidraget. Tar vi hänsyn till det sistnämnda har skolhuvudmännen de facto minskat sin finansiering av grundskolan. Det är helt enkelt så att skolhuvudmännen sparar när det kommer statliga pengar.

På ett sätt har Likvärdighetsbidraget varit betydelsefullt. Huvudmän med en större skolutmaning lägger i dag mer på skolan relativt huvudmän med en mindre utmaning, jämfört med hur det såg ut innan bidraget infördes.

Däremot blir vi bekymrade när vi ser till hur Likvärdighetsbidraget har använts lokalt. Vi har granskat alla upprättade planer för hur bidraget ska användas under 2022. Vi kan då se att dessa resurser i många fall går rakt in i det kommunala systemet för besparingar och effektiviseringar. I andra fall används de till åtgärder vars effekter på skolans likvärdighet är ytterst tveksamma. Att finansiera stressbollar, hörselkåpor och digitala rastvakter kan inte ha varit statens syfte med att inrätta bidraget.

Vi kan också konstatera att vi som fackliga organisationer inte hörs i den utsträckning som förordningen ställer krav på. En undersökning bland Lärarnas Riksförbunds föreningsombud visar att fyra av tio kommuner inte kontaktat ombuden inför rekvireringen. Hälften av ombuden anser att insatserna inte är utformade för att stärka likvärdigheten. Flera svarar att de inte vet vad pengarna använts till och en fjärdedel menar att resurserna inte använts till ändamålet, utan till annat.

Som ett resultat av detta anser över hälften av föreningsombuden att det kompensatoriska arbetet i grundskolan antingen inte förändrats alls, eller i vissa fall till och med försämrats.

Skolkommissionen var tydlig – om statsbidraget för ökad likvärdighet och kunskapsutveckling inte räcker till bör ett sektorsbidrag, som innebär att staten helt ansvarar för finansieringen av undervisning och elevhälsa med utgångspunkt i elevsammansättningen, införas.

Det är dags att besparingarna på skolan upphör. Det måste till reella satsningar som innebär en förbättrad arbetsmiljö för skolledare, lärare och elever. Resurserna till skolan måste fördelas på ett sätt som garanterar en större likvärdighet. Kommunerna har visat att de inte klarar uppgiften. I stället behöver staten ta över huvudansvaret för finansiering, resursfördelning och likvärdighet i hela skolväsendet. Först då får varje elev en chans att lyckas.

Åsa Fahlén
förbundsordförande Lärarnas Riksförbund
Johanna Jaara Åstrand
förbundsordförande Lärarförbundet, från den 1 januari 2023, Sveriges Lärare
Matz Nilsson
förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund
Ann-Charlotte Gavelin Rydman
ordförande Lärarförbundet Skolledare, från den 1 januari 2023, Sveriges Skolledare

”Resurserna till skolan måste fördelas på ett sätt som garanterar en större likvärdighet. Kommunerna har visat att de inte klarar uppgiften. I stället behöver staten ta över huvudansvaret för finansiering, resursfördelning och likvärdighet i hela skolväsendet. Först då får varje elev en chans att lyckas.”