Varför håller LR-Stockholm fast vid traditionell löneförhandling?

Publicerad Av

Swing it magistern, swing it  –  det är tidens melodi!

 Så sjöng Alice Babs 1940 i filmen med samma namn. Dagens melodi som många fackliga organisationer går omkring och nynnar på tycks vara ”lönesättande samtal”.  De flesta – men inte LR. Lärarförbundet vill gärna bjuda upp till dans till dessa toner medan LR-Stockholm trumpet sitter i ett hörn som ett gäng panelhönor och tackar nej till alla inviter. Är vi tondöva eller har vi inte förstått att framtiden redan är här?

Varför är vi sådana bakåtsträvare? Varför vill vi inte vara med?

En av huvuduppgifterna för en facklig organisation är att arbeta för bättre arbetsvillkor. Därför kräver vi centrala regleringar. En annan huvuduppgift är att kämpa för medlemmarnas löner. Att då lämna över till den enskilde medlemmen att själv gå in till rektor för att få ett besked om vad chefen ger i lönepåslag är att svika. Vid en traditionell löneförhandling kan vi höra hur rektor eller annan lönesättande chef tänkt kring lön. Vi kan höra och ifrågasätta om motiveringar är välgrundade och konsekventa. Vi kan ställa frågor, jämföra löner och löneutveckling. Vi kan överblicka lönestrukturen och lägga motyrkanden som minskar orättvisor.

En facklig organisations uppgift är helt enkelt att företräda sina medlemmar både när det gäller löneförhandlingar och arbetstid/arbetsvillkor. Därför gick LR-Stockholm som enda fackliga organisation till Arbetsmiljöverket om en allt mer pressande arbetssituation. Därför vill LR-Stockholm fortsätta att förhandla lönerna för sina medlemmar


Ragnar Sjölander

Lärare och distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Stockholm

Mejla