Hyllning till de “svaga”

Publicerad Av

Erkänn - ni har alla tänkt det någon gång: "gaska upp dig nu", "hur kan du ta åt dig av det?", "alla vet ju att hon har problem med auktoriteten". När en kollega går in i väggen visar övriga lärare medkänsla men parallellt med omtanken finns ofta en övertygelse om "det där skulle aldrig hända mig".

Det är säkert så att det är en fullt mänsklig försvarsreaktion att försöka rationalisera orsaken till varför vissa går i väggen och de flesta av oss håller ut. Jag har haft kollegor som blivit sjukskrivna på grund av saker jag överlevt - betyder det att jag är immun mot just de farorna? Att de är "svagare" än jag och därmed på något sätt predestinerade att förr eller senare falla?

I läraryrket utsätts man för många påfrestningar: högt tempo, tråkiga arbetsuppgifter, stökiga klassrum, galna föräldrar, konflikter med skolledningen, missämja i kollegiet samt en hel del frustration över att man inte ges möjlighet att åstadkomma det man vill.
Förutom att jobbet, en riktigt dålig vecka, kan innehålla allt detta på en gång, innehåller ju livet i övrigt också en hel del påfrestningar. Även lärare råkar ju ut för sjukdom eller dödsfall i familjen, skilsmässor, vårdnadstvister, inbrott, husdjur som dör, ekonomiska bekymmer, mögel i källaren och alla sorters relationsproblem och livskriser.
Det finns inget konstigt eller speciellt för läraryrket i detta, problemet är om flera av dessa saker inträffar samtidigt - då kan nog vem som helst av oss falla.

Bara för att du brukar klara av att hantera ett högt arbetstempo och övriga svårigheter som läraryrket innehåller, betyder inte att du skulle klara en situation där dessa saker inträffade plus att din fru får cancerdiagnos. Och även om det finns de som blir sjukskrivna utan att något extraordinärt hänt i privatlivet, inträder då en intressant fråga:
vill vi verkligen att läraryrket ska bli exklusivt för bara de råtuffa och hårdhudade?
Ska det inte få finnas plats för de känsliga? För de som engagerar sig lite för mycket i eleverna? Som tar elevernas framgångar och motgångar personligt?
Är det kanske inte rentav så att det är just sådana människor vi vill ska vara våra kollegor (och våra barns lärare)?

Så - var inte för snabb med dina fördomar rörande mina rehabfall. De är inte så olika dig som du vill tro!


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla