Vilken sorts lärare vill vi ha?

Publicerad Av

Vilka lärare vill vi egentligen ha? Frågan blir högaktuell varje gång en löneöversyn genomförs men är egentligen betydligt mer omfattande än så. Vilken sorts personer klarar av jobbet och vilka är, oavsett allt snack, välkomna som lärare?

Bloggaren Johan Kants inlägg, "Finns demokrati på riktigt?"länk till annan webbplats, blev liggande i gReader ett bra tag innan jag tittade på det.
Inlägget handlar om hur skolan, som har ett uppdrag att lära ut demokrati och ska använda ett demokratiskt arbetssätt gentemot eleverna, inte är en särskilt demokratisk organisation i sig själv. Detta gäller inte bara enskilda skolor utan hela skolsystemet, uppifrån och ner. Han skräder inte orden, utan ger exempel på tjänstemannavälde, åsiktsförtryck och maktmissbruk, inte minst från de som borde stå för fri diskussion och objektivitet - lärarutbildningarna.

För de som inte känner till honom, är Johan Kant skolledare vid en skola i Stockholm. Hans perspektiv är alltså skolledarens - och ändå ser han skendemokratin och maktmissbruket. Av intresse för den här diskussionen är också Helena von Schantzlänk till annan webbplats inlägg "Det är för många påhopp och tankehopp i Törestads artikel". Hennes inlägg börjar som en kritisk kommentar till Bertil Törestads artikel på Newsmilllänk till annan webbplats, där han för fram idéer kring att läraryrket blir alltmer kvinnodominerat och vilka konsekvenser han tror detta får, men Helena går sedan över till något annat:

"Men det är inte bara när det gäller kön lärarkåren har likriktats. Lärare är mycket trevligare nuförtiden. Schyssta, socialt kompetenta, utåtriktade figurer. Det finns knappt några nerdar, inåtvända, blyga och tystlåtna, förlästa lärare. Det finns inte heller många yviga, originella och annorlunda lärare. De flesta rektorer ägnar genomtänkt möda åt att driva bort just förlästa, socialt handfallna, eller bråkiga och originella lärare ur kollegiet."

(Läs hela inlägget HÄRlänk till annan webbplats)

Båda dessa bloggare är inne och nosar på något mycket intressant, ett nytt sätt att se det problem som är det svenska skolväsendet och som kan förklara den förlamning som drabbat det jämfört med motsvarande i andra länder. Det finns i Sverige alltför många olika intressen och samtidigt alltför få olika tankar, i kombination med att fel (och alltför lika) beteenden och egenskaper belönas i den svenska skolkulturen. Är du inte ständigt positiv, tålig för ibland omänskliga påfrestningar, flexibel, social, flexibel, visionär och flexibel (jo, jag vet att det blev tre gånger), finns det gott om skolor där du inte är välkommen som lärare idag.
Undantag finns, naturligtvis, men det krävs en trygg ledare att våga tillåta olikheter och sådana har det blivit allt svårare att hitta.

Jag önskar att min dotter ska få gå i en skola där lärarna älskar det ämne de undervisar i och är precis så excentriska och spretiga i stil och personlighet som mina egna lärare var, när jag gick i skolan. En skola full av socialt kompetenta drönare är inte bra för Sverige!

Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla