När Någon, Alla och Ingen ska styra

Publicerad Av

Det där med ansvar är märkligt i den svenska skolan. Istället för att Någon har ansvar för en viss sak har Alla ansvar, vilket betyder att Ingen är ansvarig. Det kollektiva ansvarstagandet är något som är väldigt typiskt för Sverige och i den kommunala skolan har det renodlats till sin allra mest vämjeliga form.

Har du någonsin hört någon säga "ledningsgruppen har beslutat att ..." eller "det är upp till rektor att prioritera, vi politiker kan inte lägga oss i ...", "detta kommer uppifrån" eller kanske "vi äger inte frågan"?

Ja, om du varit lärare längre än tre veckor har du förmodligen hört något av ovanstående. I svenska skolan är alla ansvariga fanatiska med att alla beslut ska vara gemensamma och minsta lilla beslut måste tas i ledningsgruppen. Finns det ingen ledningsgrupp, kommer det snabbt att skapas en. Det finns en felaktig uppfattning bland skolledare att alla tjänar på att gå ihop till en grå massa och ta gemensamt ansvar. I själva verket är det så att någon alltid tjänar mer än de andra på att göra ansvar kollektivt. De duktiga skolledarna, som ju faktiskt finns och gör en bra insats på många sätt, sugs av de värdelösa in i den kollektiva ansvarskulturen.

Även på Planeten Lund, där allting som handlar om skolan traditionellt hanterats på annat sätt än i övriga landet, har vi sett prov på detta. Viktiga beslut fattas av mäktiga "ledningsgrupper" och trots att beslutet fattats "i enighet", vill ingen av individerna i ledningsgruppen efteråt kännas vid beslutet och kan inte förklara hur man egentligen resonerade.

Jag kanske tycker att den kollektiva ansvarslösheten bland kommunala tjänstemän och skolledare är särskilt svår att förstå eftersom jag själv verkar i en organisation där allt ansvar är personligt. Gör ett bra jobb annars avsätts du! Tänk vad intressant det varit om kommunala tjänstemän och skolledare utsattes för samma sak? Eller mupparna på Skolvärken? Svaret man får från skolledare när man försöker diskutera denna filosofiska fråga med dem är "då hade ingen velat vara skolledare".
Nähä? Betyder det att ingen vill vara fackligt ombud, då? Eller egen företagare? Lärare?

Egentligen vill jag inte utmåla just skolledare som särskilt ansvarslösa. De är offer för ett system där det är kultur att Alla delar ansvar för att Ingen ska åka dit om det inte fungerar. Denna kultur finns även utanför skolans värld, även om jag nog vill hävda att problemen blivit särskilt slående just här.

Jag har burit med mig minnet av ett nyhetsinslag i TV i många, många år. Inslaget handlade om bankkrisen i Japan 1992 eller '93. En stor bank hade gått i konkurs på grund av riskabla investeringar och den japanska staten hade gått in med kapital för att rädda spararnas pengar. Bankens VD kallade då till presskonferens där han bad om ursäkt för sitt misslyckande och bugade sig, med tårarna rinnande nedför kinderna.

Händelsen stod i fullständig kontrast till hur liknande saker sköts i Sverige. När en bank eller annat företag kraschar och skattebetalarna eller aktieägarna förlorar massor av pengar, är det aldrig VD:s fel, ej heller styrelsens fel. Man får alltid höra ursäkter om "den globala konjunkturen", "styrelsen kan inte vara insatt i detaljer", "som chef är jag inte ansvarig för det" eller "alla beslut är fattade av en enig styrelse". I de fall då en högt betald chef faktiskt fått gå, har han eller hon alltid fått ett fett avgångsvederlag och säkert snabbt fått jobb igen.

Nu är det ju inte alls realistiskt att svenska kommunala tjänstemän och -chefer skulle be om ursäkt och gråta över sitt misslyckande ute i offentligheten men kan det inte vara realistiskt att någon, någon gång, får lämna sitt uppdrag för att den verksamhet man är ansvarig för inte fungerar? I den kommunala världen är det extremt sällsynt att någon chef får lämna sitt uppdrag. Det är så självklart att alla beslut är kollektiva och att ingen kan förväntas ta ansvar, att påpekanden om att snuskigt högt betalda skitsnackare faktiskt borde behöva ta ansvar för det som de är ansvariga för, bemöts med upprördhet och anklagelser om personangrepp.

Vi kanske behöver fler samurajer i svensk skola?


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla