Vad hände med lönen?

Jag har hört en del riktigt gamla stötar ("erfarna lärare") säga att "på 60-talet hade en gymnasielärare råd med både hemmafru och barnflicka". Nu är lärarlönen så låg att det inte lönar sig att ta studielån för att köpa sig en lärarutbildning. Vad hände?

Det är svårt att förstå vad som hänt med lärarlönerna i Sverige. Innan den stora uppförsbacken började, sattes riksdagsledamöternas arvoden efter gymnasieadjunkternas löner. 2013 är en riksdagsmans arvode 58 300 kr och en gymnasielärares medellön strax över hälften av det. Nu räcker ju i och för sig inte ett riksdagsarvode till både en hemmafru och en barnflicka men det kanske beror på att barnflickorna, till skillnad från lärarna, haft en god löneutveckling de senaste 40 åren?

Om vi börjar med att titta på läget för lärarnas reallön, visar detta diagram från Lärarförbundet utvecklingen 1979-1988:

realloner7988

Och på samma sätt kan återhämtningen under perioden 2000 - 2011 illustreras så här:

aterhamtning 200-talet

(Avståndet mellan inflationen och löneutvecklingen är reallönens utveckling under perioden - 12 % för en gymnasielärare, 18 % för lärare i grundskolan. Källa: SCB) 


Efter 60-talets hemmafruar och barnflickor kom 70-talet, ett årtionde med skenande inflation, usla statsfinanser och kris i industrisektorn. Efter 70-talet kom 80-talet och det var inte mycket bättre. Den höga inflationen urholkade lärarlönernas värde och staten var fokuserad på att satsa sina magra resurser på att hålla liv i landets tunga industri. 1986 luckrade staten upp behörighetskraven för lärare och rektorer, vilket var början på det elände som slog ut i full blom under 90-talet.

Flera starka samhällskrafter samverkade för att trycka ner lärarlönerna men det verkar inte ha varit någon medveten tanke med det. Lärarna blev olycksoffer när inflationen rusade iväg, statsfinanserna blev katastrofalt dåliga och den krisande industrin gav en arbetslöshet som ingen skådat på 40 år.

Efter att inflationen käkat upp en del av lärarlönen, kom 1990-talets avreglering av hela skolsystemet, med kraftiga nedprioriteringar av skolan i allmänhet och lärarna i synnerhet. Det gamla problemet från 70- och 80-talen, med dåliga statsfinanser, gjordes än värre när skolan sattes i klorna på den dåliga kommunala ekonomin. Att nedvärdera lärarna var en uttalad plan från statsmaktens sida, som ansågs nödvändig ur ett ekonomiskt perspektiv. Det otydliga ansvarsförhållandet mellan stat och kommuner gjorde att ingen behövde ta ansvar för lärarnas löner eller egentligen någonting annat som hade med läraryrket eller skolan att göra. Samtidigt som kommunerna höll igen löneökningarna, ökade arbetsbördan och anställde Kreti och Pleti att undervisa, startade staten högskolor i varje liten håla i Sverige. De flesta av dessa högskolor hade en lärarutbildning, i många fall av ytterst tveksam kvalitet, och pumpade ut lärare i massor.

Sedan slutet av 90-talet har staten, med hjälp av Riksbanken och Medlingsinstitutet, framgångsrikt hållit tillbaka inflationen. Detta har bland annat gjorts genom att Medlingsinstitutet gjort exportindustrins löneökningar till tak för övriga gruppers löneökningar (det s k "märket"). Möjligheterna för någon grupp i svensk ekonomi att åstadkomma rejäla löneökningar är därmed små, samtidigt som det har räckt med små ökningar av lönerna för att reallönen åtminstone inte ska sjunka.

År 2000-2011 har svenska kommunalt anställda lärares reallöner ökat igen, efter 30 års fall. Under perioden 1975-2000 föll svenska lärares reallöner med c a 16 %. Från år 2000 till och med löneöversynen 2011 höjdes reallönen för kommunalt anställda gymnasielärare med 12 % och för grundskolelärare med 18 %. Detta är inte så mycket som vi skulle vilja och inte alls så mycket som behövs för att säkra en framtida tillgång på bra lärare men helt klart har något hänt.
2012 års löneöversyn är inte sammanställd än, så den har jag inte med men inflationen var 0,8 % under 2012 och utfallet minst 4,2 %.

Framtiden, då? Lärarnas löneutveckling beror på många olika faktorer och åtminstone en del av dessa krafter styrs inte medvetet av någon som vill lärarna ont. För att fortsätta återhämtningen måste Sveriges lärare förstärka de de krafter som verkar till vår fördel, samtidigt som vi försöker förminska de som håller oss tillbaka. Det goda arbete som bedrivits för att få den allmänna opinionen på vår sida måste fortsätta, för det är det som ger oss förutsättningarna för att lyckas.

Jag tror vi är på gång - att framtiden blir ljusare än de senaste 40 åren. Jag kräver ingen hemmafru eller barnflicka men jag anser att Sverige behöver ha lärarlöner som gör att vi kan säkra tillgången på goda lärare. Goda lärare - inte tredjehandssökande med IG i svenska. Mina spekulationer om vilka krafter som kan påverka lärarnas löner i framtiden:

framtiden