“Varför är lärarna så tysta?”

Publicerad Av

Den 16 april hade lärarutbildningen vid Malmö högskola, tillsammans med Handelskammaren, bjudit in till paneldebatt i biblioteket på lärarutbildningen. Som en del av underrubriken ställdes frågan "Var finns lärarnas röster i diskussionen om yrket?"

Som fackligt ombud är det vanligt att stöta på detta och andra, liknande sätt att uttrycka sig. De som inte vill lyssna på oss, eller som fullständigt saknar intresse för skola, bildning och lärande, älskar att låtsas som om vi fackliga ombud egentligen inte företräder lärarna. Detta är ingenting annat än härskarteknik - ett sätt att trivialisera det vi gör och vad vi är.

polprof

När jag yttrar vad som helst till arbetsgivaren är jag representant för mina medlemmar och det är då medlemmarnas åsikt jag uttrycker. Om jag skulle uttrycka någon annan åsikt, blir jag inte omvald som ombud. Jag leder ingenting, jag orsakar ingenting och jag uppviglar sannerligen inga lärare att vara kritiska (det är de ändå) men jag får ändå höra, från skolledare och tjänstemän, misstanken om att det aktuella problemet bara finns i mitt huvud eller att det existerar för att jag skapat det.
Jag har vissa etiska ledstjärnor som fackligt ombud och en av dem är att jag leder ingenting - jag tjänar någonting. Att föreställa sig att någon kan arbeta utifrån etiska principer är dock bortom de flesta skolchefers fattningsförmåga ...

Medlemmarna är ju ett kollektiv och naturligtvis tycker inte alla likadant. Vissa skolledare och tjänstemän sätter i system att komma med kommentarer av typen "men jag har pratat med lärare som tycker att ..." eller "jag har blivit kontaktad av lärare som säger att ...". Detta är ännu ett sätt att trivialisera vad ombudet framför och brukar leda till en långrandig utläggning från min sida om vad en fackförening är för något. Jag brukar även kräva att få reda på vilka lärare det är de hänvisar till (vilket de aldrig vill/kan svara på).

Detta för oss fram till en annan etisk ledstjärna för mig, nämligen att ett av det fackliga ombudets uppgifter är att tala för dem som inte kan, vill eller vågar tala för sig själva. Rektor har pratat med ett par lärare som alltid för fram sina åsikter vid personalkonferenser och andra möten - jag har talat med alla de andra. Lärarna är inte tysta - de talar genom sina ombud!

Om vi bortser från de fackliga organisationernas icke-tystnad, finns det tusentals, eller tiotusentals, lärare som inte heller är tysta. De bloggar, skriver insändare, för fram sina åsikter i TV eller i diskussionsforum på Internet. Vi ska heller inte glömma att det finns gott om lärare som minsann inte är ett dugg tysta på APT, personalkonferenser, arbetslag eller i enskilda möten med rektor. Om jag skulle beskriva lärarna som yrkeskår, skulle jag inte sätta ord som "tysta", "rädda" eller "blyga" särskilt långt upp på listan.

Kan någon verkligen, efter de senaste åren intensiva, offentliga debatt om skolan och lärarnas arbetssituation, fortfarande låtsas att lärarna är tysta?

Ja - om man verkligen inte vill höra.


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla