“Är inte Fredrik väldigt … adjunktsaktig?”

Publicerad Av

Ovanstående yttrades i april i år av ett fackligt ombud tillhörande ett annat fackförbund. Inte till mig personligen men det är ett vanligt misstag att tro att jag inte får reda på allt. Ett annat misstag var att tro att uttrycket nödvändigtvis måste uppfattas negativt i alla läger.

Jag funderade en del på uttrycket i våras. Adjunktsaktig ..? Jag är inte tillräckligt gammal för att rent formellt gjort mig förtjänt av titeln "adjunkt" men jag har motsvarande utbildning, är ämneslärare i gymnasiet och äger inte färre än tre slitna manchesterkavajer. Jag har därmed svårt att undvika adjunktsanklagelsen helt och hållet.

Men "adjunktsaktig", då ..? Jag gissar, av sammanhanget, att det syftar på att jag uppfattats som kritisk, motsträvig till förändring, petig med detaljer, negativ och kanske sådär läraraktigt viktig.

Så med andra ord: ja, jag är adjunktsaktig.

  • Jag är kritisk till illa genomtänkta och/eller genomförda idéer
  • Jag tycker att detaljer är viktiga (som t ex "hur ska detta finansieras?" eller  "var ska tiden tas ifrån?")
  • Jag anser att alla förslag om förändringar måste motiveras
  • Även om jag kan övertygas med hållbara argument, är jag ofta negativ till arbetsgivarens idéer i utgångsläget. Detta bygger på beprövad erfarenhet
  • Läraryrket och dess traditionella kärnvärden, som till exempel ämneskunskaper och autonomi i arbetet, är viktigare än någonting annat som görs i skolan. En lärare, oavsett vem det är, är alltid viktigare än en skolledare, en tjänsteman på skolkansliet eller en skolpolitiker och är också mer värd att lyssna på
jag gillar adjunkter

Nu är det inte bara jag som är adjunktsaktig, utan hela mitt fackförbund. Istället för att vara sådär radikalt progressivt är ju Lärarnas Riksförbund ganska adjunktsaktigt. Just LR i Lund är dessutom synnerligen adjunktsaktigt.

Vad gäller de riktiga adjunkterna, de som faktiskt, för oerhört länge sedan, begåvades med den formella titeln, har så gott som alla pensionerats de senaste fem åren. Är det bara jag som saknar dem?

Alla vi lärare som känner oss lite adjunktsaktiga - låt oss vara stolta över vår adjunktsaktighet och kanske även utöva den oftare. Ställ oftare irriterande frågor till progressiva optimister och dra dig inte för att vara överlägset mästrande gentemot positiva visionärer. Vad vet de som inte du vet? Du är ju faktiskt adjunkt!

Låt oss krama vår inre adjunkt, så han/hon vet att vi älskar honom/henne!


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla