Lite småskalig glädje

Publicerad Av

Den senaste veckan har jag gjort tre människor glada genom att utföra lite hederligt fackligt arbete. Innan jag gjorde det jag gjorde, var de olyckliga och/eller rädda, efteråt var de glada och/eller stärkta och problemen var antingen borta eller mindre.

"Nu skryter han igen", tänker du kanske nu men nej, inte den här gången.

Jag gjorde inget så särdeles speciellt för de här medlemmarna och sammanlagt uppgick inte insatsen för dem ens till en fjärdedel av den totala tid jag lagt på fackligt arbete den senaste veckan. Det jag gjorde - vilket jag inte kan berätta om här - var exakt det som hundratals fackliga ombud gör varje vecka. Det var inte fråga om några dramatiska villkors- eller lönefrågor, men det var viktigt för de enskilda individerna.

"Men han skryter ju visst det", tänker du nu men nej, det gör jag ändå inte.

Mitt syfte med detta inlägg är inte att skryta om min skicklighet som ombud (det kommer i nästa veckas inlägg) och dessutom var den insats jag gjorde långt ifrån märkvärdig. Syftet är, tvärtom, att lyfta fram deras roll.

Jag har ju tidigare försökt förklara varför jag gav mig in på den fackliga banan från första början ("Det började med en smäll"länk till annan webbplats). Förklaringen till varför jag stannade är betydligt mer komplicerad än att förklara varför jag började. Till viss del kan mina 11 år som ombud kanske förklaras med ovanstående.

Jag drar gärna mitt oansenliga strå till stacken i de stora, nationella frågorna kring lön och arbetsvillkor och lägger gärna ner massor av tid på kommunalt viktiga fackliga frågor här i Lund. Jag gör det gärna, i full förvissning om att vi i längden oftast lyckas göra saker och ting lite bättre och att vi, när det gäller de riktigt viktiga och tunga sakerna, en dag kommer att stå som segrare.

Det är dock inte därför jag fortsatt som fackligt ombud, utan förklaringen ligger i de enskilda individer vars liv och lärarkarriärer jag fått förmånen att beröra. För mig ligger det en oerhörd glädje i att kunna hjälpa en lärare med ett problem, som jämfört med de stora sakerna kan tyckas ynkligt men som för individen känns tungt. Sådant fackligt arbete ger betydligt oftare feedback - en känsla av att ha gjort nytta.

Så under den senaste veckan har jag sett ett nollresultat av arbetet med förstatligande av skolan, lönelyft för lärarna eller något av allt det andra jag lagt ner tid på. Säkert lossnar några av grejerna under de kommande månaderna men den senaste veckan har det bara varit jobb och inga synliga resultat. Däremot: tre lärare glada.

En bra vecka.


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla