Godnattsaga för sköna drömmar

Publicerad Av

Det var en gång en skola någonstans i skolvärlden. Den var precis som vilken annan skola som helst, med alla fördelar och nackdelar som kan finnas på en sådan. Någonting skulle dock komma att hända, något som förändrade skolan för all framtid.

En dag tyckte lärarna som jobbade på Skolan att de inte hann med att göra sitt jobb på ett så bra sätt som de önskade. De hade under ett par år sett att elevernas resultat blev lidande och detta var särskilt tydligt när det gällde de elever som redan var ganska svaga. En vacker dag bestämde sig så lärarna för att säga "nej".

De sade, vänligt och välmotiverat, "nej" till att utföra reglerade arbetsuppgifter utanför reglerad arbetstid.

De arbetsuppgifter lärarna inte tänkte utföra utanför reglerad tid var till exempel rättning och hantering av nationella prov, föräldramöten, utvecklingssamtal, elevvårdssamtal, pedagogiska kartläggningar, skrivande av åtgärdsprogram och skrivande och sammanställande av bedömningar inför utvecklingssamtal. Så fort en lärare upptäckte att en reglerad arbetsuppgift inte hanns med inom den schemalagda reglerade tiden, meddelade man detta till rektor och frågade om man fick lov att utföra arbetsuppgiften på övertid.

Skolledningen, som absolut inte var några onda människor men som av Huvudmannen var tvingade att hålla budget, försökte först ignorera problemet. När detta inte fungerade försökte de med känslomässig utpressning av enskilda lärare. Då inte heller detta fungerade visste de inte vad de skulle ta sig till. De hade fått lära sig på en SKL-kurs att dessa båda saker alltid fungerar men nu tvingades de tänka i nya banor. Rektor kallade hela personalen till möte.

"Allright", sa Rektor, "så här är läget: vi har inte pengar att betala all den övertid som behöver betalas ut för att ni ska kunna utföra alla reglerade arbetsuppgifter inom den reglerade tiden men vi respekterar kollektivavtalets bestämmelser och arbetstidslagen och jag vill verkligen inte ha någon sjukskriven lärare på mitt samvete. Så hur fixar vi detta?"
Resultatet av rektors tårfyllda tal var att en arbetsgrupp tillsattes för att diskutera problemet.

Efter ett par månader presenterades arbetsgruppens förslag för Kollegiet på Skolan. Gruppen föreslog att allt som inte var tvunget skulle plockas bort, eftersom det ju inte egentligen inte fanns pengar att betala för allt. I och med lärarnas vägran att arbeta gratis, kostade ju varje arbetsuppgift numera pengar! Gruppen gav exempel på saker Kollegiet borde sluta göra, för att lösgöra reglerad tid till nödvändiga arbetsuppgifter:

  • Arbetslagsmöten en gång i månaden istället för varje vecka
  • Kortare möten överlag, genom att information mailas ut innan och genom att alla möten skulle ha en dagordning (som också skulle följas)
  • Samtalsgrupperna för Formativt Utvecklande Lärande (F.U.L.) lades ner. De hade tidigare varit varannan vecka och få lärare ansåg att de egentligen gav något
  • Ämnesövergripande temaprojekt gjordes frivilliga. De tog väldigt lång tid att planera och gav ingen som helst effekt på elevernas resultat. Ledorden blev "i mån av tid", istället för "ett absolut måste för alla som vill ha bra löneutveckling"
  • Alla elevhälsoproblem, inklusive kartläggningar, åtgärdsprogram och föräldrasamtal skulle fortsättningsvis skötas av någon annan än lärarna. Det blev mycket billigare att anställa en extra kurator på halvtid, jämfört med att betala övertid för att lärarna skulle producera, låt oss vara ärliga - rätt mediokra, åtgärdsprogram
  • Läsårsplaneringen ändrades för att frilägga de lärare som skulle rätta nationella prov under just den vecka då proven behövde rättas. Detta gick att lösa genom att förlägga friluftsdagar på ett smartare sätt och dessutom låta eleverna koncentrationsläsa vissa ämnen
  • Man reducerade den mängd information föräldrarna hade rätt att få om sina barns kunskapsutveckling till en betydligt lägre nivå. Detta gjordes genom att man skrotade den gamla mallen, som hittats på av något byråkrat på det kommunala skolkansliet, och införde Skolverkets betydligt kortare mall

Så hade det märkliga hänt, att eftersom Skolan hade alltför begränsade resurser för att göra allt skolledningen och huvudmannen ville göra, fick man nöja sig med att göra det man hade resurser till.

Elevernas resultat förbättrades. Lärarna gick glada till jobbet och betydligt friskare därifrån. Det kanske allra märkligaste var att förändringen knappt kostat några pengar - bara mod och tankekraft.

Till allas stora bestörtning bjöds aldrig de två skolledarna in att hålla några föreläsningar på SKL-konferenser eller liknande men de, och deras lärare, levde lyckliga i alla sina dagar.


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla