Vad är väl ett förstatligande? (4 – Löner)

Publicerad Av

Skulle ett förändrat huvudmannaskap ge möjligheter för bättre löneutveckling för Sveriges lärare? Vilka möjligheter skulle i så fall erbjudas som inte finns idag? Svaret är kort och enkelt: större kassa.

Det finns cirka 140 000 legitimerade lärare i kommunal tjänst i Sverige. Att höja dessa lärares löner med 10 000 per person och månad skulle, inklusive arbetsgivaravgifter, hamna på en ungefärlig kostnad om 23,5 miljarder kronor per år. Detta skulle "staten", dvs. regeringen, kunna göra med ett penndrag. 5000 mer i månaden per legitimerad lärare skulle bara gå på drygt 12 miljarder kronor, vilket råkar vara samma kostnad som det femte jobbskatteavdraget beräknades till. Om vi skulle nöja oss med 2 500 kronor istället, motsvarar det ungefär vad den sänkta krogmomsen (2012) kostade staten. Staten kan, med andra ord, välja vad den vill prioritera och ett rejält lönelyft för hela lärarkåren är inte en större prioritering än det mesta annat våra regeringar regelmässigt gör i statsbudgeten.

Saknas det pengar i statskassan? Lätt att fixa! Höj någon skatt, bara, så har staten snabbt 12 eller 24 miljarder i handen. flera av skuggbudgetarna som presenterades samtidigt som regeringens statsbudget för 2014, innehåller skattehöjningar i den storleksordningen. Det är fullt möjligt för staten att bestämma att Sverige behöver en väl fungerande skola bättre än låg restaurangmoms.

Med kommunen som huvudman kommer vi aldrig att kunna åstadkomma den uppryckning av lönerna som behövs. Som exempel finns det i Lunds kommun strax under 1800 anställda med lärartjänst. Ett lönelyft med 10 000 kr/månad hade kostat min kommun c a 300 miljoner kronor om året, vilket motsvarar 5,8 % av de totala utgifterna (motsvarande höjning innebär 2,2 % för statens budget). Visst kan vi säga att kommunen behöver prioritera om men för att prioritera om i det här fallet, hade kommunen behövt lägga ner hela Kultur- och Fritidsförvaltningen (kostar 317 miljoner 2014). Detta går ju naturligtvis att göra men hade inneburit nedläggning av alla konsthallar, muséer, bibliotek och teatrar samt den kommunala musikskolan, kulturmejeriet och alla former av festivaler och ungdomsverksamhet.

Vilken politiker kommer att fatta det beslutet?

Och vem av oss vill bo i den kommunen?

Resten av kommunens pengar är till största delen redan uppbundna av statliga regelverk (vård- och omsorg samt socialtjänst) eller spenderas redan till stor del på skolan (ca 1/3 av budgeten går till skola och barnomsorg). Kommunens möjligheter att omprioritera sina kostnader räcker inte och möjligheterna att öka det finansiella utrymmet med skattehöjningar är lika begränsat. Håll då även i minnet att Lunds kommun är en relativt rik kommun - jag vet att det inte är här vi hittar de riktigt stora svårigheterna.

Staten kan alltså betydligt enklare än en typisk kommun välja att prioritera kostnader till skolan, där lärarlönerna, och dess koppling till kompetent rekrytering, är den viktigaste ekonomiska frågan. Staten skulle dessutom kunna ta ett samlat grepp kring denna satsning, istället för 290 olika grepp. Här tänker jag på hur pengarna skulle fördelas mellan höjda ingångslöner, höjda slutlöner och karriärsteg.

Större kassa - större möjligheter!


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla