“Fields of information”?

Publicerad Av

Dessa veckor är det en hel del lärare som rör på sig, som slutar på en skola och tar tjänst någon annanstans. De flesta är visstidsanställda vars anställning går ut men det finns även en del tillsvidareanställda som väljer att röra på sig - udda fåglar i en annars extremt orörlig yrkesgrupp.

Den senaste månaden eller så har jag tagit mig igenom Peter Heathers mastodontbok om folkvandringstiden, "Empires and Barbarianslänk till annan webbplats". Om vi bortser från hur cool den tidiga medeltiden är, fanns det något i boken som fick mig att fundera på detta med lärare och jobbyten. Enligt Heather beror migration på push- och pull-faktorer men ingenting händer om det inte samtidigt finns kunskap om destinationen. Detta kallas på ren svenska för "Fields of information". Till exempel var breven från utvandrade svenskar i Amerika avgörande för den stora utvandringen av svenskar till USA under årtiondena runt år 1900 och berättelser från hemvändande legosoldater avgörande för de anglo-saxiska invasionerna av Britannien under 500-talet.

Lärarna i Sverige är oerhört trögflyttade och ingen ska tro att de skånska lärarna, som har tillgång till 30 kommunala huvudmän och hundratals privata inom 0,5-1,5 timmes pendling, är ett dugg bättre. När väl tillsvidaretjänsten har infunnit sig, sitter den skånske läraren på sin skola i årtionden, ibland hela sitt yrkesliv. Det spelar ingen roll om skolledningen är kass, löneutvecklingen blaha och kompetensutvecklingen begränsad till ett och annat väckelsemöte - läraren flyttar sig icke! Myten om den fantastiska skolstaden Lund hjälper inte heller till, kan jag lova.

Det tycks inte heller spela någon roll att vi börjar se bristsituationer inom vissa ämnen. Lärarna är ändå helt övertygade om att det är lika illa eller ännu sämre på andra håll, det är alldeles för jobbigt att flytta på sig och vad ska det väl bli av mina elever?

... men så har något börjat hända.

En rännil av lärare från Lund har sökt sig annorstädes. Vissa har blivit positivt överraskade och verkar ha höjt sin lön med minst 2000 kr och i något fall så mycket som 5000 kr. Via våra nutida motsvarigheter till amerikabrev meddelar dessa nöjda migranter sina gamla kollegor att gräset faktiskt kan vara grönt även utanför Lund.

Dessa utvandrare ersätts vanligtvis med någon som får högre lön än de hade och summan blir då en vinst för alla (utom huvudmännen, men helt ärligt ...).
Jag är inte ute efter att Lunds lärare, likt en gotisk hord, ska bege sig till Malmö hela högen men om rännilen kunde utökas till en bäck, skulle detta sätta en oerhörd press på huvudmännen att på olika sätt hålla kvar sina trotjänare. Frågan om orörligheten handlar både om att arbetsgivaren inte värderar oss tillräckligt högt för det vi kan men också om att vi inte värderar oss själva tillräckligt högt.

Finns det något vi, som lärarkollektiv, kan göra för att öka på den här rörligheten? Har någon därute något bra exempel?


Fredrik Andersson

Lärare samt distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Malmöhus

Mejla